Viktkamp - min resa mot balans

Mina bröst håller på att försvinna, har gått från D-kupa till B-kupa bara över sommaren. Vad kommer hända om ytterligare 30 kg? Det kommer ju inte vara något kvar alls av dem.. Var tvungen att köpa nya bh'ar för någon vecka sedan och när jag jämförde en av mina gamla med en av de nya så är skillnaden stor. Det är nästan så att min rumpa skulle kunna få plats i den gamla ;) Haha

Fick frågan på ett forum häromdagen vad jag har för puls under ett konditionspass och igår var det dags att kolla det. Var många månader sedan sist jag kollade hur det låg. På med ett pulsband, upp på crosstrainern och körde intervaller med 8 minuters mellanrum. Varje intervall varade i två minuter och då gav jag max som jag klarade utan att ge mig själv ett astmaanfall ;) När jag var på maxpuls under intervallen låg den på 175-180 och när jag var på väg in i intervallen efter 8 minuters aktiv vila så hade den sjunkit till 135-140. Vet inte om det är bra men jag vet att jag hade högre puls när jag körde såna här pass för bara ett halvår sedan.

Var ju tvungen att kolla min vilopuls oxå som varit jättehög innan, den har legat på typ 80-85 slag i minuten innan. Och på morgonen när jag vaknade så hade jag nu 59. Ganska markant skillnad till det bättre. Blev helt förvånad och fick göra om det och då fick jag 62. Kan aldrig minnas att jag haft så låg puls. Då vet jag att träningen ger resultat även på det =)

Hur ligger er puls under vila och kondition?

Nu när jag börjat träna så hårt som jag gör så finns det en person som fanns i mitt liv på grundskolan som jag börjat tänka på en hel del. Denna person skrev jag om häromdagen, min gamla idrottslärare.. jag hade honom från årskurs 4-9. Jag hade sån hatkärlek till den mannen, samtidigt som jag hatade honom.. såhär i efterhand så inser jag att jag älskade honom samtidigt för han ville egentligen bara väl mellan alla hårda ord. Han ville hjälpa mig att övervinna rädslor och komma igång med min motion redan på högstadiet, ångrar idag att jag inte tog den chansen han gav mig på den tiden. Men man kan inte gå runt och ångra saker och ting, allt har en mening och om jag tagit chansen på den tiden så hade jag kanske inte fått träffa alla underbara människor jag lärt känna genom gymmet idag.

Min gamla idrottslärare var som jag skrev häromdagen även elitfriidrottstränare och har tränat många av stjärnorna man sett på tv. Det var svårt när man kom till honom som 11-åring och skulle ha "gympa" som jag kallade det när jag var liten. Han var snabb med att förklara att på hans lektioner mesar man inte och det heter minsann idrott och honom skulle man visa respekt. Han var ett muskelknippe utan dess like så man vågade inget annat. Varje lektion började med uppvärmning iform av stretchövningar osv, oavsett vad vi skulle göra på lektionen. Jag skolkade en hel del från idrotten för att jag visste att han skulle tvinga mig till massa saker som jag inte ville/vågade göra. Vet inte hur många gånger jag gråtit mig igenom en idrottslektion pga honom.
Han använde samma metoder på oss barn som han använde på friidrottsmänniskorna han tränade på fritiden. Nu i efterhand är jag honom så evigt tacksam för allt han gjorde. Men det hade man svårt att se på den tiden.

Han satt på kvällarna och gjorde program enbart för mig osv, inser i efterhand att han verkligen ville hjälpa mig att bli av med de kliona jag hade redan på den tiden. Jag låter säkert väldigt otacksam nu men när man är 14 år så vill man inte ha något specialprogram och på den tiden så såg jag det som ett straff för att jag skolkat. Man vill bara vara som alla andra. Vi hade våra duster, men i nian så "fann" vi varandra och kunde föra en dialog. Han förstod varför jag skolkat och jag förklarade varför jag inte ville ha ett program, men han fortsatte tjata på mig om att jag måste ta tag i saker och ting. De där åren har gett mig mycket nu i efterhand kan jag säga, kan komma ihåg fraser och saker han sagt till mig. Han har sagt en sak som föralltid kommer stanna hos mig; "hårt arbete ger resultat oavsett hur lång startsträcka man har".

Alla elever på skolan hade honom och jag tror inte jag ljuger om jag säger att alla som haft med honom att göra minns honom. Trodde aldrig när jag träffade honom första gången att jag skulle sitta här 16 år senare och minnas honom så tydligt. Han har fått en väldigt stor plats i mitt hjärta, tänk om han hade fått se vad jag åstadkommit idag och att jag faktiskt har stort behåll av det han gjort för mig. Han är tyvärr inte längre i livet, men han kommer för alltid ha min respekt! Funderade länge på om jag skulle skriva ut hans namn eller inte och det är han inte mer än värd.

Idag hade jag pt-timme med Johan och det gick som jag förväntat, väldigt tufft, utmanande men ganska bra =) Vet inte om det är positivt menat när ens pt kallar mig för robot när jag tränar, vet inte riktigt om jag ska ta det som en komplimang eller ej.. haha vad tror ni?

Fick ett nytt program med en massa nya övningar, blev en hel del maskiner.. som ni vet att jag inte riktigt är vän med men jag ska såklart ge det en chans =) Märkligt hur man kan ändra uppfattning så, i början var jag rädd för hantlarna och fria vikter-rummet men nu känns det som om jag kommer sakna det.. tur Johan släppte in mig där lite iaf ;) hehe

Fick två ordentliga övningar som jag kommer få jobba mentalt för att klara av.. en maskin som jag tittat lite med fasa på och som jag tycker ser så läskig ut och sedan den övningen som jag skrev om häromdagen. Började nästan gråta på bägge grejerna för att jag fick så mycket ångest och konstiga tankar, mest på den sista övningen. Fick så mycket jobbiga känslor från förr på den. Men jag klarade av att göra några på den, men sen tyckte jag att det var bra och klev av =)

Johan är lite feg med vikterna, han tror att jag är svagare än jag är.. så på de flesta fick han höja från set ett till två.. en gång så höjde han skitmycket så att jag inte ens kunde rubba den.. hans kommentar var "Hah, nu satte jag allt dit dig" =) Schyssta klubben!!

Dem passar inte alls längre och det gör mig så himla ledsen. Allt annat jag växer ur blir jag glad för men detta gjorde mig väldigt ledsen. Visst kan man ha dem runt halsen men det är liksom inte samma sak. Har länge förnekat att dem är för stora för mina numera ganska smala fingrar, fast man kommer till en punkt där det blir farligt att förneka. Dit kom jag förra veckan när jag höll på att tappa bägge mina vackra ringar. Och det är absolut det sista jag vill.

Får förminska dem sen men det är ju ingen idé att göra nu, det får vänta tills jag är helt klar med min viktresa. När det nu blir, vill inte hasta fram något men samtidigt vill jag ju inget hellre än att ha på mig mina vackra ringar. Dem är det mest betydelsefulla =)

Vill oxå säga att jag är stolt över mig själv för vad jag gjorde igår kväll, vi var ute och åt på en mysig uteservering. Jag valde entrécote, kanske inte det bästa men jag älskar kött =) Bad om en sallad istället för alla sorters potatisar man kunde välja mellan. Istället för potatisen så valde jag att istället lägga dem kalorierna på en cider, är väldigt svag för granatäpple och dem hade en sån cider =) Förut hade jag tänkt att jag skulle "unna" mig bägge delarna. Men nu har jag semester och det ska inte bli massa unna sig saker. Läste i någon blogg om att svensken går upp 3 kg på semestern och det ska jag inte göra, inte ett endaste gram ska jag tala om för er =)

Fick lite olika reaktioner på min tacofisk som jag skrev om men en del var nyfikna på vad det var och därför tänkte jag dela med mig av receptet =)

Tacofisk

4 port

2 paket alasko pollock eller torsk
2 dl creme fraiche
2 dl havregrädde
½ liten burk tacosås medium (man kan ta valfri styrka)
tortillachips
salt och peppar

Lägg fisken i en ugnssäker form. Salta och peppra fisken lite. Blanda ihop creme fraiche, havregrädde och tacosås i en skål och häll på fisken. Sedan krossar man några tortillachips ovanpå. Servera med en god sallad och ris om man vill ha det =)

Smaklig spis!

Igår ville jag träna trots att det var styrketräning som stod på programmet och det gick faktiskt jättebra och lyckades pressa mig själv rätt mycket. Även om det var två av glogubbarna var där, som jag skrivit om innan, igår ville jag sticka ut ögonen på dem med mina nycklar. Blir fullkomligt galen på dem, att folk inte kan lägga mer energi på sin egen träning istället för att glo på mig när jag tränar och skulle man råka få ögonkontakt med dem så tror dem att man är intresserad och lägger av ett stor flin *ryser*

Åter till träningen, ska på onsdag få ett nytt styrketräningsprogram och efter gårdagens pass som kändes bra så är det lite vemodigt att börja med ett nytt program. Men förändring är bra =) Ska blir spännande att se vad Johan har knåpat ihop till mig, kom med ett önskemål att jag ville testa på en sak som för mig är en mardröm och alltid har varit. Under mina ungdomsår så hade jag en idrottslärare, som varit elitfriidrottstränare under många år, och de dagar vi skulle vara i styrketräningssalen så blev jag "sjuk" för att jag visste att vi skulle få använda den och jag klarade aldrig av det. Men nu bad jag Johan om att jag ville ha den, shit vad har jag gett mig in på? Men man ska möta sina inre demoner och övervinna dem, eller hur är det nu? =) Utmaningarnas vind blåser förbi och jag haffar många utmaningar.

Usch är verkligen mätt, åt ikväll tacofisk.. det är så grymt gott =)

Just det, viktuppdatering igen.. -0,8 kg sen i måndags.. så nere på 115,3 kg nu.. detta är underbart! =) Börjar kännas som om jag kommer klara mitt lifestylemål =)

Sitter och tittar på Plastikkirurgen i Hollywood och blev nyss lite väldigt arg.. en kvinna hade gjort större bröst och kom tillbaka från operation, hennes man står vid hennes sida och klappar, pussar och rår om henne. Då kommer operatören fram och säger "Vad gör du?", vi män ska kriga och bygga broar.. inte rå om kvinnor.. sen säger han att visst behövs det omtänksamma män oxå.
De flesta män jag känner är väldigt omtänksamma och bryr sig om sina medmänniskor, men jag kanske bara är bortskämd med att ha bra människor runt mig =) Tål inte män som inte kan visa respekt och vara trevlig mot sina nära och kära.
Behövde skriva av mig för jag blev så irriterad..

Ni som gått ner massor i vikt, har ni opererat er eller funderar ni på det?

Hela förra veckan syndade jag massor, hade sån ångest när det blev söndag men jag kände att jag ville få mig ett uppvaknande vad sånt beteende kan göra med vikten så bestämde mig för att väga mig på måndag morgon. Med en stor klump i halsen tittar jag ner på vågen och ler stort men förvånat på resultatet när det stod 116,1 kg. Vilket innebär en viktnedgång på -1,3 kg sen den 8 juli så jag vägde mig sist. Helt vansinnigt, men givetvis blev jag superglad! Nya tag så att jag inte börjar gå upp i vikt pga snedstegen. Hade sett fram emot veckans träning men sitter här med benet i högläge pga ett insektsbett som gjort att benet svullnat upp. Gäller att sköta maten då iaf =)
Ni som läst bloggen har väl redan listat ut att jag fått köpa min belöning ;) igår fick jag köpa och sätta på en ny berlock på mitt armband =) Detta blev det;
Hade ett snack med min pt igår om att jag börjat tappa motivationen inför att gå och träna styrketräning så vi ska testa lite nya övningar. Får se hur mitt ben mår nästa vecka för isf ska vi gå igenom dem då =) Ser jag fram emot och jag hoppas verkligen att det ska ge mig motivationen och lusten tillbaka. Har bara den olusten när det gäller styrketräningen men inte inför spinning och box.
Sen diskuterade vi lite om när jag ska göra sista hälsoanalysen och det blir kring jul/nyår någon gång. Fick även lite info om höstens lifestyle, kommer vara lite nytt som tex 30 min coachning (minns inte om det var veckan eller månaden?), gruppträning för oss i lifestyle, pt i gymmet som finns där om man har frågor en dag i veckan. Ser fram emot hösten =) Fler pass att välja på, föreläsningar osv =)

Många har undrat vad jag har för mått och här kommer ifrån i höstas och från förra veckan =)

101001

Bröst 135 cm
Midja 132 cm (vid navel)
Stuss 145,5 cm
Vänster lår 84 cm
Höger lår 84 cm
Vänster överarm 50 cm
Höger överarm 53 cm

110711
Bröst 118 cm
Midja 111,5 cm (vid navel) 117 cm (där Johan lärt mig mäta)
Stuss 137 cm
Vänster lår 74,5 cm
Höger lår 76,5 cm
Vänster överarm 46,5 cm (svårt att mäta pga lös hud)
Höger överarm 48 cm (svårt att mäta pga lös hud)

Så på 9 månader så har jag gått ner detta i cm:

Bröst -17 cm
Midja -20,5 cm (vid naveln)
Stuss -8,5 cm
Vänster lår -9,5 cm
Höger lår -7,5 cm
Vänster överarm -3,5 cm
Höger överarm -5 cm

Inser när jag sitter och skriver detta att det var väldigt nyttigt för mig att se dessa skillnader och att känslan av att jag minskar mycket upptill stämmer =)

Jag vet att i Skåne har det varit extrem blodbrist, man vädjade till alla som kunde lämna blod att göra det. Behövs fler blodgivare i vårat land, jag får inte själv lämna blod eftersom jag äter mediciner. Därför försöker jag värva er andra att bli det =) Vad har ni att förlora förutom lite blod? Inget!

Har inte svävat ut massor med maten som det kanske låter ovanför men jag har ätit någon fralla till frukost på jobb som jag inte borde, ätit på max en dag men inte mer än så =) Så det är inte så farligt som det låter! Har inte överätit och struntat helt i min kost =)

Idag när jag dök upp på gymmet så sa Johan till mig att gå hem.. han trodde att jag bara skulle hänga på gymmet som jag gjort två gånger i veckan under min paus =) Men idag var det dags igen, älskade styrketräning =) Fick med mig P att träna med, hon kallar mig numera sin egen PT ;) Grymt roligt hade vi =) Kämpade som djur! Imorgon är det spining som gäller för oss, damma av spinningskorna och köra hårt =) *drömmer mig bort till spinningsalen* ;)

Har sån sjuk träningsabstinens, var upp på gymmet en sväng i söndags och snackade lite skit. Idag smsade K att hon ville ta en kopp te på gymmet och så gick jag dit när jag kom från jobbet. Väl där insåg jag hur mycket jag saknade träningen, kändes sorgligt att inte få gå med in i spinningsalen och cykla skiten ur mig. Låter som om jag blir tvingad till vila men så är det inte.. bara av mig själv =) Efter min svacka för några veckor sedan så behöver min kropp vila och knäna börjar *peppar peppa* kännas lite bättre. Men känner mig helt rastlös när jag inte tränar =) Längtar till helgens träningar =) Damma av spinningskorna och cykla loss totalt, gå in i mig själv och musiken.. lyssna till Marias peppningar och bara köra =) Underbart!! Hade sett fram emot Johans spinning som brukade vara på lördagar innan Burnouten men nu bara för att han vet att vi skulle vara med så avsa han sig det passet ;) haha hur ska man annars tolka det? ;)

Man får tid att tänka och reflektera över vad man gör med sig själv både kroppsligt och mentalt när man inte tränar hela tiden. Det är mycket som hänt det senaste halvåret. Jag har insett att känslor inte sitter i vikten och därför borde inte vikthelvetet betyda så mycket men för mig gör det de, som så många vet. Tillbaka till att känslorna inte sitter i vikten, jag tror att när man går ner sakta så är det lättare för hjärnan att följa med på den viktnedgången än om man går ner typ 50 kg på några månader. Har vänner som gjort GBP (magop) och så har dem trott att dem skulle må bra efteråt men så har det inte blivit. Den insikten för dem har nästintill varit förödande, har en vän som fick börja på tunga antidepressiva för att hon blev så ledsen för att hon inte blev lyckligare i takt med att kilona försvann. Detta är något man måste tänka på, bearbeta hjärnan lika mycket som du bearbetar kroppen med träning. Jag tror en kurator eller liknande inte är fel, jag hade kontakt med en kurator i höstas och den tiden med henne har hjälpt mig mycket. Synd att hon slutade annars hade jag nog gått tillbaka och pratat mer nu. Även om man har ett bra socialt nätverk med familj och vänner man kan prata med så är det sunt att prata med någon utomstående som är helt opartisk och som man bara kan kräka av sig på. Tyvärr är ju detta väldigt tabu i Sverige fortfarande, vilket är grymt synd. Tror inte alla antidepressiva som skrivs ut skulle behövas om man fångade upp problem tidigare och vågade vara mer öppna. De antidepressiva läkemedlen som skrivs ut ger ofta mycket biverkningar, både i samband med intag av mediciner och om man slutar med dem.

Idag blir det inget vettigt inlägg bara en ny design, hoppas ni ska trivas =) Välkommen till Viktkamps nya fina blogg!
Tackar Ida, trolltoka för den =)

I lördags var det shopping igen som gällde med K som smakråd =) Behövde som jag skrev för ett tag sedan nya träningsöverdelar, hittade dock bara en men det är bättre än inget. Men hittade massa annat som jag behövde =) Det är verkligen kul att handla nu för tiden, kan liksom handla var som =) jippi!! Men mest blir det på Stadium som är min favoritsportaffär som jag nämnt innan =)
Tänkte lägga upp bilderna på sakerna jag köpt, kanske inte den bästa kvalitén men ändå.. ni får se vad jag köpt =)


Blir så förvånad när jag provar nya kläder och kollar mig i spegeln och inser att det faktiskt är jag i spegeln. Kvinnan som är där i har ju midja och ser riktigt bra ut, nästan smal i jämförelse med vad jag sett innan =) Nästan så man vill gråta av lycka!! =) Någon som känner igen sig?

Förresten, igår vägde jag mig för att se om min teori angående vågen på gymmet.. det stämde inte denna gången ;) min våg visade 118,4 kg. Men jag är nöjd ändå, vågen ger mig inte samma ångest som den gjorde innan. -7 hg är bra på lite mer än en vecka =) Den där pandora-berlocken hägrar kan jag säga er ;) 1,4 kg kvar tills jag får köpa en ny och jag tror jag redan vet vilken jag ska välja =) Hehe