Visst har du om och om igen tänkt att du inte kan? Du har ifrågasatt dina drömmar och
önskningar? För vem är egentligen du, att tro du kan mer än alla andra? Jag skulle vilja…eller
när jag blir gammal...när jag får råd...mera tid… då ska jag!

Vi lever i en tro att vi har all tid i världen, när tid egentligen är det dyrbaraste vi har. Vi vågar
inte, tycker inte vi är bra nog, eller så inbillar vi oss att vi inte har förmågan och redskapen
att ta oss dit vi vill. Vi hittar tusentals ursäkter till att slippa kliva ur vår trygghetszon när det
egentligen är just det vi ska göra för att växa som människor!

En kär vän sa ofta: Det ska jag göra när jag blir pensionär. När hon talade om sina drömmar,
kunde inte en enda sommaräng full med de vackraste blommor mäta sig med hennes lyster.
Varför vänta, frågade jag? Hon brukade då skruva lite på sig och hade ingen riktigt bra
förklaring, mer än tusentals ursäkter att skjuta upp sina önskningar. Så föll det sig, i flera år.

Jag funderade ofta på varför man gör så mot sig själv? För det finns inget som gör så ont, som
när det vi innerligt drömde om, försvinner ur sikte.

Idag har hon varit pensionär i över 2 år. Hon gör inget av det hon önskade, för livet slog
tragiskt om. Blomsterängen vissnade och kraften att få liv i den igen, försvann.

Så min fråga till Dig lyder: Vågar du vänta på att ta tag i livet? På att rätt tillfälle (som
egentligen aldrig blir rätt tillfälle) ska dyka upp? Eller vågar du istället möta din rädsla, din
bekvämlighet och ditt liv, innan tiden är ute?

För tänk, om du lyckas med dina innersta drömmar?