Jag kommer ihåg första gången jag träffade Emma. Det var på gymnasiet första veckan. Jag
satt i entren med en annan tjej och så kom Emma med en annan kompis och satte sig bredvid
oss. Kommer ihåg att vi tittade på våra namnbrickor och försökte komma ihåg vad vi hette. Vi
började umgås i skolan vi 5 tjejer. Men en av tjejerna kom inte riktigt överens med Emma lite
och därför blev hon väl lite utanför. Men hon som inte kom överens med Emma kom väl snart
lite utanför våran grupp i alla fall från min sida eftersom jag aldrig riktigt känt att jag hörde
ihop med henne. Sen hatar jag när man fryser ut någon bara sådär…

I början får jag erkänna att det inte alltid var så lätt att umgås med Emma, vi var så pass
lika att vi kunde ryka ihop väldigt lätt. Båda var envisa. Minns inte vilket år det var men en
sommarkväll så rök vi ihop rätt rejält jag, Emma och en kompis till. Vi drog hem mitt i natten
från att vi skulle sova över hos Emma. Den dagen bröt vi upp som vänner. Jag kände att jag
inte ville vara hennes vän pga lite olika saker, tänker inte nämna det här.

Det gick väl nån månad eller så utan att vi riktigt hörde av varandra… Men vi började så
småningom att mejla lite till varandra och prata ut verkligen och vi var beredda båda två att
försöka ändra på oss till de bättre.

Jag kan säga att även om den kvällen var hemsk och allt som hände så var det ändå någonting
bra utav det! Det gjorde oss starkare som vänner och vi kom varandra ännu närmare! Även
om vi ibland kan ryka ihop och skulle säkert ta dö på varandra om vi umgicks varje dag. Men
jag skulle aldrig klara mig utan min Emma! Hon finns där för mig när jag behöver henne!
Hon förstår och stöttar mig alltid! Vet inte hur mitt liv hade varit utan henne! Men skulle
aldrig kunna tänka mig ett liv utan henne och Markus såklart. Han har också kommit in i
mitt liv och finns där för mig. Även om vi inte pratar så ofta så vet jag att vi finns där för
varandra. Jag undrar bara hur han orkar stå ut med mig och Emma när vi håller på och med
våra galenskaper och allt skratt! Hehe

Hennes mamma måste jag skriva om också! Hon är en underbar person även om jag tyckte
att hon verkade väldigt konstig första gången jag träffade henne! Hon hälsade knappt på mig
och pratade ingenting med mig. Men hon är en sån underbar person att hon är som en extra
mamma för mig. Jag kan prata med henne om det mesta och hon bryr sig om mig precis som
att jag vore hennes dotter!

Vill bara tacka för att jag fått lära känna dig och att det är en ära att få ha dig som en vän!
Jag hoppas vi kommer få vara vänner livet ut och att en dag i framtiden kanske även få bo
närmare varandra igen! <3 Vi har känt varandra i 12 år och fler ska det bli! Tack för att
du finns där och jag älskar dig av hela mitt hjärta! Du är en stark person och jag vet att du
kommer klara allt du vill uppnå! Och en vacker dag kommer jag få ett litet syskonbarn som
jag kan få skämma bort!

Älskar dig så min underbara syster!

//Din älskade syster för alltid Katta