Rädslor!

Jag har en hel del rädslor som jag konstant tampas med för mig själv som jag inte erkänner för andra. Dock har jag sedan jag börjat min viktresa att erkänna det högt och faktiskt visa mig "svag" på det sättet. Svårt för mig men jag växer ändå genom det för att då möts man på ett annat sätt och får annorlunda pepp.

 

Någon frågade mig varför jag var rädd för att hoppa jämnfota?

 

Svaret är inte enkelt men det är för att jag hoppade jämnfota vid något tillfälle på gympan i skolan och så skrattade hela klassen åt mig för att jag ramlade. Precis som med mycket annat som gäller mina rädslor så kommer de från denna tiden då jag var mobbad. Om de som mobbade mig vet hur mycket de ställde till med. Jag är inte bitter och vill inte alls på något sätt ha någon hämnd. Bara ett enkelt konstaterande att det är från den tiden det härstammar. Jag kämpar med mina rädslor och en del är avklarade och lätta att bli av med medan vissa sitter hårdare.

 

Kramar !!!
Du är stark som erkänner och pratar om dina rädslor ! Tänk va många som inte vågar det. Och tänk va mycket skada det blir av mobbing ! Ärren sitter djupt ! DU har kommit långt vännen !

Vi får hoppa jämnfota tillsammans :)

<3<3<3<3<3<3<3<3<3

vi får hoppa tillsammans

Modigt av dej att prata om det :-)
Rädslor är till för att övervinnas...
men tänk vad mobbare förstör för den de utsätter... :-(

*stor kram* ♥

Att du erkänner det så här är jättebra tycker jag och starkt av dig. Men du ska veta att du inte är ensam om att känna så. Vem vet du och jag kanske har en liknande bakgrund från barndomen utan att veta om det. Att kämpa vidare visar bara att du är stark och klarar av vad som helst mer än vad du kanske tror.

Vissa saker sitter djupare än andra och starkt av dig att kunna erkänna dina rädslor för både dig själv och för andra. Vissa rädslor man har kan tyckas (för andra) banala men vara såriga skorpor för en själv. Kram på dig!

Känner igen mig, fortfarande kan jag få flashbacks över saker jag känner vid speciella tillfällen och får på riktigt ruska mig själv för att gå ifrån känslan - de som en gång mobbade ska inte få vara i min luftsluss ;-) idag, dem lämnade jag på den unkna skolgården så det så

kramar till dig o en mental bortviftare av dina minnen ♥

Jag tycker du är så modig, Emma. På många vis.

Usch, barn kan vara så otroligt elaka ibland. :/ Men starkt av dig att börja erkänna dina rädslor. Jag har rädslor som jag inte erkänner fast jag kanske borde göra det...

Jag beundrar din styrka!
Att du vet varför du har räddslor är rätt början för att kunna bearbeta och gå vidare. Innerst inne är du otroligt modig.
Jag har också många "präglade" räddslor/ångest pga saker i barndomen. Dom finns där. frågan är vad vi gör med vårt trista bagage. Kanske kan man använda det för att förbättra framtiden?
Sänder dig massor med positivt energi! <3

Usch och fy, så elaka barn kan vara mot varandra. Har varit med om det själv och vissa saker sitter djupt...

Kram

Ååååååååå aj mitt hjärta..........

SV: Tack själv hjärtat <3 Love u!

Vissa dagar går det ju bättre än andra, men åren har ändå givit mig mer pondus att putta undan de däringa dåliga minnena.

Kul lista du börjat på, inte en jag sett förut så det ska bli kul att följa din.

kramkram

jag hoppas att du blir av med dom<3