Viktkamp - min resa mot balans

Idag har jag tränat mycket.. cyklat ca 16 km till och från träningsvärket RAW där jag hade pt-pass i boxen.

 

Det var ett riktigt grymt och roligt pass, jag ville spy och påskens ägg satt i halsen ganska många gånger. Men jag var grym och är så stolt över mig själv över vad jag klarade idag. Det blev cirkelträning a la crossfit.. fem varv där varje varv innehöll 500 m rodd, 10 st marklyft med böjda ben som tydligen heter deadlift, 10 st släggslag med vardera arm, 10 st kettlebellsvingar och avslutningsvis 10 st situps. 1 min vila mellan varje varv.

 

Efter två varv ville jag dööööö! Men jag klarade alla fem varven. Efter stretch så fick jag sitta och vila med en shake innan jag satte mig på cykeln igen. Helt slut var jag men full av endorfiner =)

 

Mötte upp älskade Tommy och fick kramas och snacka lite. Var över två månader sedan vi sågs sist.. saknar honom så och snart måste vi ses över en lunch eller fika så vi kan snacka av oss ♥

Påskträningen är bara påbörjad =) Idag blev det core följt av spinning. Var sista gången på denna omgången core, from nästa torsdag är det nytt program. Ska bli spännande att testa nytt program =)

 

Spinningen leddes av dessa fina påskkärringarna, grymt jobbigt med oerhört bra pass. Iom sjukdom osv så har jag ju inte spinnat på en månad, men hade hyffsad kondis kvar ändå. Gav 200% hela passet, spinning för mig är svårt att köra klent.. men man kan alltid öka motstånd lite mer fast man inte tror det.

 

Äntligen känner jag glädje och längtar efter träningen, har tvingat dit mig ett ganska bra tag. Men efter min förkylning så känner jag att jag vill träna, hårt, mycket och länge. Är jag tillbaka i sinnet när det gäller träningen tro? Träna för att slappna av? Jag vågar inte riktigt inte säga ja än men jag tror faktiskt att det är så. Jag vill inte ha träningen som ett måste, det ska bara finnas där i min vardag och göra så jag mår bra precis som för 1,5 år sedan när jag mådde som bäst i min viktnedgång på alla möjliga sätt.

 

Idag var jag och tog ut min sista pt-timme hos Johan som jag köpte i våras för snart ett år sedan. Jag hade turen att vinna 50% rabatt på hans nyårstävling, yey!! Idag köpte jag 12 timmar.. ska försöka ta ut en timme i veckan framöver för att kicka igång förbränningen ännu mer. Var tufft att köra idag iom uppehållet, har bara blivit lätt styrka i veckan. Men idag körde jag lite mer.. det blev träning med mina älskade kettlebells, love them! Kommer vara blåslagen imorgon när jag ska på kalas men det ska väl synas att man lever? haha

Det är skönt att träna för Johan pga att han känner mig och vet var han kan pusha mig och vad jag går för. Jag tror alltid att jag är så svag men det överbevisar Johan gång på gång.

Blev så glad för jag skulle göra kettlebellsswingar och fick höra att jag faktiskt var grym på det och hade snygg teknik, happy! Stolt! =)

 

Kommer vara mör imorgon men jag älskar det! Älskar hård träning där svetten sprutar! Jag måste vara galen som betalar för att bli torterad?! Haha

 

 

 

Tänkte fortsätta på förra inlägget. Ni verkar vara många som missat detta inlägget som jag skrev i början av året så därför länkar jag till det här.

 

Förra veckan så kollade jag på Malou - efter tio, där dem pratade om barnlöshet och det blev lite diskussion på fb-sidan efter programmet. Där var det en som menade på att det bara är att slappna av och så kommer det, fick den kommentaren av några på förra inlägget jag skrev här oxå.
Jag blir så otroligt provocerad av såna kommentarer, att slappna av tar inte bort problemen/problemet vi har kring vår barnlöshet. Ok om man har en barnlöshet där man inte hittar något problem men i vårt fall så finns det två problem, makens spermier och min övervikt. Det enda, min övervikt, går ju att avhjälpa med viktnedgång men att jag/vi slappnar av tar inte bort makens problematik. Jag förstår att såna kommentarer bara är av vänlighet och välvilja att peppa men det blir så fel samtidigt.

 

Vet att många med mig i vår situation blir provocerad av dessa kommentarer.

 

Återigen har tant röd kommit på besök och det verkar inte som om det blir någon 2013-bebis heller, tyvärr. Jag tillåter mig att vara arg, ledsen, besviken och hopplös men bara för den dagen som mensen kommer. Tror aldrig att man kommer ifrån besvikelsen som infaller sig så fort man inser att tant röd kom igen. Sedan försöker jag att hitta ny energi, ibland går det och ibland inte. Men jag vill absolut inte bli bitter i vår barnlöshet.

Jag känner ändå att jag hittat form av frid som jag landat i med att jag ska lyckas gå ner i vikt och att vi får hjälp. Påstår absolut inte att det är en dans på rosor men vill ändå försöka att inte gå ner mig totalt i barnlösheten. Det har jag gjort alldeles för många gånger under dessa snart 4 åren. Även om man tvivlar emellanåt så finns ändå en gnutta hopp där och när jag börjar tvivla så har jag ett fint nätverk omkring mig/oss som fångar upp och ger oss hopp och framförallt hoppas åt oss.

 

Nu svamlar jag men det är ju som vackra Meekatt skulle sagt - det är sån jag är =)

 

Fick denna bloggenkät av min fina vän Tommy för över en månad sedan.

 
Nu när jag tänkte blåsa liv i bloggen igen, känner att jag börjar få tillbaka orken för bloggen nu. Får se hur länge det håller, tänker fortsätta lyssna på min kropp och enbart skriva blogg för min skull. Ni som vill vara här stannar <3
 
1. Hur länge har du bloggat?
Min allra första blogg hade jag 2003, skrev dock vääääääldigt lite på den och den rann sen ut i sanden. Sen startade jag och min bästa vän Katta en blogg tillsammans 2007 som vi skrev på i 1½ år ungefär innan vi bestämde oss för att gå skilda vägar i bloggvärlden. Jag startade nästa blogg ganska så direkt efter det, när jag fick min diagnos fettlever i november 2009 så ville jag börja skriva anonymt och startade Viktkamp. Hade de två parallellt i 1 år innan jag övergick helt till denna.
 
2. Vilken var den första blogg som du blev ”beroende av”?
Oj vilken svår fråga. Jag minns en pysselblogg som jag älskade när jag började skriva 07-08 som jag fick jättemycket idéer ifrån, Bea minns jag att hon hette som drev den. Hon slutade skriva efter ett tag och sen dess har jag glömt bort den.. ska nog söka upp den =) Hittade henne, hon har börjat blogga igen.. här har ni henne =)
 
3, Favoritblogg?
Favoritblogg, det är så beroende på vilket humör jag är på. Men de som kvalar in som favoritbloggar är Malin, Tommy och Meekatt.
 
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag skäms inte för något jag skrivit men jag kan förvånas över hur naiv jag kändes i mitt språk. Märks att jag växt som människa.
 
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
5 st som jag besöker dagligen och sedan är det fler som jag gärna går in och kollar till då och då. De finns bland mina länkar här, dock är den lite inaktuell. Saknas några där.
 
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Säger nog 50/50. Många livsstilsbloggar slukas.
 
7. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Finns många som lever ett liv som inte alls liknar mitt, men det betyder inte att jag inte ogillar att läsa det.
 
8. Nämn en bloggare  som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Lik mig i tankesättet är Anton, en nystartad bloggare.
 
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Alla stöttar mig i mitt bloggande och att använda det som min terapi. Som ni kanske märkt så utelämnar jag ofta detaljer som rör min make och det är av respekt för honom och att han inte vill.
 
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror, jag vad säger ni som känner mig?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är ganska privat i bloggen men såklart har även jag en gräns som jag inte tänker kliva över. Om jag inte var så privat som jag är så skulle lite meningen med bloggen försvinna för mig. Återigen, bloggen är min terapi.
 
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför?
Maken som nämnt.
Finns så många saker som jag inte bloggar om, dels för att jag inte känner att jag har ett behov av att ventilera det här i bloggen och för att det inte alltid passar in i en blogg oavsett temablogg eller ej.
 
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Väldigt liten del, men samtidigt är det ju bekräftelsen på det jag gör som gör att jag orkar fortsätta min resa. Men det är absolut inte därför jag bloggar i första hand. Bloggar för att ventilera min själ och för att om jag lyckas nå ut till en enda där ute som får en tankeställare att förändra sin livsstil så är jag nöjd.
 
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Inte fullt ut men till stor del.
 
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Har träffat en hel del folk efter att ha fått kontakt via bloggen och de var underbarare än jag trodde. Vissa har blivit mina närmaste vänner och verkligen flyttat in i mitt hjärta.

16. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nä, det har jag aldrig. Kan man inte stå för det man skriver så ska man hålla tyst.

17. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att man snabbt förlorar läsare om man inte skriver ofta, försöker att inte lägga energi på det utan tänka tillbaka på meningen med bloggen.

18. Hur önskar du att din blogg utvecklas i framtiden?
Jag har ingen ambition att bli någon storbloggare men såklart är det kul med fler läsare och få nå ut till så många som möjligt. Att folk finner min blogg inspirerande.
 
19. Hur mycket betyder kommentarer och antalet läsare för dig?
Att många kommenterar och att ha många läsare som så spelar egentligen ingen roll, hellre få kvalitetskommentarer än många kvantitetskommentarer.

20. Nämn 5 bloggare(länka) som du vill ska svara på enkäten
Jag väljer Lôtten, Johan, Linda, Malin och Katta.
Vad säger ni bloggare– antar ni utmaningen?

Måste säga att den här resan är lite lättare med er läsare vid min sida, att komma in på bloggen och få läsa en ny kommentar från en för mig ny läsare som skriver fyra små ord som tog inte många sekunder att skriva. Men som för mig betyder så ofantligt mycket.. det stod kort och gott "Jag tror på dig!". Att någon tagit sig tid att ge mig hopp och genuint tror på att "lilla" jag ska klara detta. Tack Linn! Du gjorde min dag igår lördag när jag kom in och såg detta du skrivit för väldigt många veckor sedan.

Ni är många som boostar mig och ger mig så himla mycket, vet inte hur jag ska kunna ge igen allt ni ger mig i form av energi och motivation.

 

Det pratas mycket om näthat nu för tiden i media men det är *peppar peppar* inget jag råkat ut för med min blogg. Det var dock en av mina stora fasor när jag gick ut med min vikt och när jag sedan började göra min blogg "oanonym". En fasa helt i onödan.

 

All kärlek till er mina bloggläsare, skulle så gärna vilja träffa varenda en av er och ge er en stor kram som tack!!

 

 

Jag är redo mentalt att ge 200% på kost och träning from nu men min kropp vill annorlunda. Har åkt på en seg förkylning med luftrörskatarr och den verkar inte vilja ge med sig. Min ambition är att iaf kunna träna minst en gång nästa vecka.. Kosten är supersvår att hålla när man är sjuk, jag är vrålsugen på massor heeeeela tiden. Varför kan jag inte bli som andra? Inte sugen alls på mat när jag är sjuk.

 

Håll tummarna att jag kan komma igång med träningen igen nästa vecka. Har inte tränat på 1½ vecka nu och jag klättrar på väggarna efter 1 vecka i soffan.

 

Jag vill;

* styrketräna
* intervallträna

* spinna

* köra PT-pass på nya Träningsvärket RAW

 

På tal om RAW, jag är skitnervös för att åka dit även om det ska bli grymt skoj att komma dit. Träna med däck, släggor osv, just the way i like it, hard training! 

 

Jag kommer fortsätta träna på mitt ordinare gym oxå, har 13 timmar med Johan på RAW. Planen är att ta en i veckan ungefär.

 

Ni ger mig så mycket styrka, peppa mig mest när jag förtjänar det minst!