Me&I-party
För mer än en månad sedan var jag hos Ann-Sofie på tjejkväll med Me & I. Sist jag var på ett sådant ”homeparty” hade jag sån ångest för jag kunde inte ha något av kläderna, trodde jag. Jag vågade inte ens prova den gången för det var så många människor runt omkring som jag inte kände mig helt bekväm med men denna gången var annorlunda. Det var inte så stor träff och kände direkt att de som var där var enkla. Min vackra Ann-Sofie har ett så fint hem och bjuder in med sådan gästvänlighet att man blir så glad att komma dit, när jag kom dit visade det sig att mina kusiners kusin Natalie var där. Så roligt att träffa henne igen, var många år sedan sist. Vi har haft en del kontakt det senaste 1,5 året för hon började följa min blogg.
Åter till bloggträffen, denna gången vågade jag prova och kvällen slutade med att jag beställde ett par magic pants och en kofta. Koftor är som en fetish för mig, när jag ser en fin kofta kliver HA-begäret in igen. Är så himla nöjd, har typ bott i mina Me & I kläder sedan jag fick hem dem. Tack Eva för att du hjälpte mig med sån värme <3
Det bjöds på goda tilltugg och god dryck.
Vi fick en (läs två) goodiebag som var smockade med massa roligheter. Alltid roligt att sticka huvudet i en goodiebag, i början var jag så blygsam med goodiebags men nu är jag snabbast med att sticka huvudet i påsen =) haha
Nedan ser ni vad vi fick av Ann-Sofie.
Månadsbox från Glossybox
Remingel och resetandborste från BrilliantSmiles
Servetter från Kalaspinglan
Mössa från LillaGrodan Design
2 barnböcker från Pino
Fruktstänger och gympapåse från Sinne & Smak
Örhänge från Memelie
Örhänge från Yeni Design
Armband och ring från Crazy Lady
Läppstift med vibrator från G-punkten
Mina favoriter har blivit Body Shop body butter som var i Glossyboxen och örhängena från Memelie.
Träning med Tilling
I tisdags förra veckan var jag och tränade med HardCoreMamas som Sara driver och leder. Jag var så nervös att jag ville kräkas men jag gick dit med lite hjälp av J. Ångesten och obehaget var inte lika stort för att hon följde med mig en bit och peppade mig som hon alltid gör. Detta släppte så fort Sara ropade ”Hej Emma” och gav mig en stor varm kram. Där och då släppte all nervositet och jag gav allt från första stund. Jag klarade saker jag inte klarat förut eller trott att jag inte klarat, jag gjorde armhävningar på tå!!!! Inte djupa men jag gjorde det, övning ger färdighet! Insåg efteråt vad det faktiskt var jag hade gjort, jag hade släppt pressen på att klara saker perfekt utan att det handlar om att våga testa och chansa. Det värsta som kan hända är ju att man slår näsan, eller hur?
Jag gick från passet glad, stolt, överväldigad och helt sprallig. Kände mig som en ko på grönbete.
Har fått ett spännande (och skrämmande erbjudande) av Sara som jag fortfarande funderar på, jag vill inte outa vad det är förrän jag bestämt mig om jag bestämmer mig för att ta det.
Vågar ni gå emot obehagen ni får i magen? =)
Min KBT-resa
Vilka fina nära och kära jag har, det har jag insett under denna resan jag gjort som började i juni och som snart är slut. Jag har gjort det mesta arbetet själv men ni har stöttat mig, vissa förväntade jag mig stöd från men vissa har visat stöd utan förvarning och det betyder så mycket att det kommer utan att man behöver be om det. Jag har svårt att be om hjälp så det är så skönt att vissa vill finnas där och ser det även när jag inte vågar erkänna det för mig själv.
Jag har kommit så oerhört långt på min väg mot bra självkänsla, bra självförtroende, god hälsa och sunda tankar kring mat och träning.
Efter bara 3 ggr på KBT så kom slaget jag inte alls var beredd på, att jag har en ätstörning, ett sockerberoende och en depression. Det var en svår insikt att hantera, men jag har förlikat mig med tanken och det är inte så hemskt och pinsamt som jag ville tro. Varför ska jag skämmas? Jag vill må bra och det får jag göra, jag får bry mig om mig själv. Att gå i KBT har varit skitjobbigt, man har varit tvungen att klä av sig naken inför sig själv själsligt och verkligen granska alla rädslor/hinder och sin dåliga självbild. Men samtidigt var KBT det bästa jag kunde göra vid denna tidpunkten i livet. Min psykolog ger mig inga svar, hon hjälper mig att hitta dem själv och hon har blivit en liten ängel som finns på min axel som en vägvisare. Den oberoende vägvisare jag behövde! Ingen kan göra denna resan åt mig, jag måste göra den själv och hitta styrkan inom mig som jag vet att jag har. Ska bara hitta den!
Den viktigaste personen i mitt liv är jag själv, för att kunna bry mig om andra och älska andra så måste jag ta hand om mig själv i första hand.
Jag har lärt mig att vara lyhörd på kroppens signaler, jag kan inte ha lika många bollar i luften som tidigare och jag värderar vila högre än jag gjorde tidigare. Jag kommer sakta tillbaka till min träning och vill träna som jag gjorde förr, fem ggr i veckan men det orkar inte min kropp riktigt än. Jag vill massa saker och jag kan för första gången på länge ta initiativ och vilja göra saker och ting. Jag vågar glädjas åt saker som händer för jag vet att jag är starkare nu än jag var för bara 3 månader sedan.
Trodde aldrig jag skulle hitta inspiration, glädje, motivation och hopp igen, men jag vågar erkänna att det finns där igen. Jag är glad, jag är lycklig och jag vill leva mitt liv i nuet.
Fredagspass
