Viktkamp - min resa mot balans

Mellanmål är och kommer nog alltid att vara min akilleshäl när det gäller maten, har svårt att fundera ut bra och inspirerande småmål. Fastnar lätt i kvargträsket och är så trött på det. Det var så enkelt på den tiden jag bara kunde svepa en proteinshake och så var det bra så men nu tål inte min mage det tyvärr. Är något i proteinshakes som jag reagerar på även om jag tar laktosfri, så har lagt ner det där. 

 

vad är er akilleshäl när det gäller kosten?

Vågar du vara lycklig?

 

Jag har insett att jag kan vara lycklig trots att vårt barn inte kom som vi hoppats men än har inte hoppet övergivit mig. Jag måste våga vara lycklig på vår resa, tror att det är därför jag inte får själslig balans. För ett tag sedan började jag känna lycka igen på riktigt för första gången på länge. Kände mig stark mentalt även om långt ifrån alla bitar är på plats. 

 

Jag har börjat hitta glädjen för att träna igen och det betyder så mycket för mig. Att kicka igång på endorfinerna är underbart! Vågar inte ännu säga att jag ska träna si eller så många ggr på en vecka utan kommer gå på känsla och sätter minimum promenad varje dag på minst 30 min. 

 

Jag har fått en hel del frågor kring hur det går med vår barnresa, det är som jag tidigare sagt.. vikten som sätter gränsen. Försöker att lägga bort fokus på barn utan på min hälsa. Målet "barn" stressar mig mer än det ger mig energi, det är en morot men det är inte längre mitt stora mål. Låter det flummigt eller logiskt? 

 

Älskar livet, älskar vår nya lya, älskar min make, älskar mina vänner <3

 

Kärlek till er alla som fortfarande orkar med mig trots dålig uppdatering ;)