Viktkamp - min resa mot balans

Jag har fått en ny avslappning eller rättare sagt skaffat mig en avslappningshobby. Ni som läst min blogg ett tag eller som känner mig privat vet att jag har svårt att sitta och bara slappna av framför tvn osv, att slappna av helt enkelt. Hittade detta projekt hos fina Mariann för ganska längesen nu och tänkte direkt att detta passar mig, har virkat några bläckfiskar än sålänge. Jag älskar att handarbeta och pyssla, har gjort sålänge jag kan komma ihåg men tar mig sällan tiden till det.

 

Bläckfiskarna är ett projekt som kommer från bla Danmark som drivs av Babydjungeln här i Sverige. De skänks till för tidigt födda bebisar, bläckfiskarna ger dem trygghet bla pga att armarna/tentaklerna påminner om navelsträngen. Har gjort ca 10 st hittills och jag tycker det är så himla skoj. Har äntligen vågat mig på att göra lite roliga detaljer på dem som blommor, flugor, rosetter och hattar.

 

Utmanar er alla att försöka er på att göra iaf en bläckfisk och skänka. Antar du den? =)

Ni hittar mönster hos tjejerna på Babydjungeln, finns även två fb-sidor för projektet Små bläckfiskar och Virka en bläckfisk till för tidigt födda.

45 min hos psykologen gick på 5 min, så kändes det iaf. Jag pratade på och hon frågade när hon ville ha förtydligande, hon skrev och skrev. Kände förtroende för henne omedelbart, vilket jag blev så lättad över.

 

Inser att jag har mycket mer än vad jag trott som tynger mig, både på gott och ont. För att jag ska må bra så måste det ju bearbetas och det går inte att komma ifrån, man kan inte trycka undan vissa känslor och tankar och tro att de ska försvinna av sig själv, för det gör dem inte. Andra sidan av myntet är ju att det kan göra väldigt ont att röra upp vissa saker till ytan. Detta behöver dock göras och det är nu eller aldrig om det ska bli något gryn i vår lilla familj. Jag behöver bearbeta all press som kommer utifrån från sjukhuset på att jag måste gå ner si och så mycket. Då är det inte längre mitt mål utan någon annans mål, ett mål jag inte kan rucka på. Jag måste lära mig hantera den pressen och lära mig hur jag ska göra om den till en motivation och sporre. Det är dock en väldigt liten del i det stora som jag tänker på, men detta är de viktiga för mig nu.

 

Skulle tänka ut vad jag ville behandla just nu, KBT ca 10 ggr blir det. Känner mig lite nyfiken på behandlingen, ska träffa psykologen nästa gång redan på måndag morgon. Skönt att träffas tätt nu i början.

 

På torsdag ska jag äntligen få träffa en psykolog och förhoppningsvis få hjälp med att reda ut alla tankar jag har. Går väldigt mycket upp och ner, har äntligen hittat tillbaka till kärleken för träningen men kommer fortfarande på mig själv med att falla för dessa förbannade frestelser. Vikten går saaaaakta neråt men tror att min inre stress gör att det liksom låser sig. Jag vill ha hjälp att hantera alla känslor kring vår barnlöshet, min uppväxt, mitt matberoende och att jag måste våga tro på mig själv och vad jag åstadkommit hittills. Sist jag gick hos kurator så "låste det upp" sig och jag började rasa i vikt, på något sätt hoppas jag det ska hända igen även om jag inte alls lägger alla förhoppningar där. Vill bara få må bra i själen! Det är jag värd! ♥

 

Dagens träning var verkligen ett bevis på vad sinnesnärvaron gör för ett pass. När jag cyklade i ösregnet till gymmet så grät jag av ångest för att det åskade och jag cyklade mot åskan! Åska är bland det värsta jag vet.. fy för! Anlände till gymmet ångestfylld och dyngsur om fötterna. Fick träna barfota idag och bli superskitig under fötterna.. men det var inget problem.. problemet var att ångesten bitit sig fast i mig och förstörde mitt sinne och min kärlek för träningen. Kastade tom ur mig kommentaren "Jag hatar att träna idag pga åskan", Johan sa till mig att skärpa mig och glömma det. Någon gång när jag tragglade mig igenom alla kettlebellsswingar och knäböj så glömde jag bort ångesten och tog tag i min älskade träning. Det blev trots allt ett ganska bra pass med bland annat 3 min planka på knä och boll och avslutade med 107 situps på boll.

 

Rätt tankesätt gör massor för ett pass! =)

 

 

 

 

Igår var jag på training day Skrylle, det var strålande sol och härliga människor där. Älskar dessa träningsdagar för det är sån gemenskap och alla peppar alla. Hämtade upp Marie och sedan ut mot Skrylle - ett naturreservat som är ljuvligt mysigt och fint. Ankom strax efter 8, la in grejerna i skåpet och sen droppade det in träningssugna och smått galna människor som ägnar en hel ledig dag till träning ;)

 

Första passet blev Crosscamp, löppass blandat med styrka ute i skogen. Backe upp och backe ner, övningar emellanåt som plankan, grodgång, stocklyftning osv. Grymt roligt med sjukt tungt =) Fick pepp både från vänner och de som inte känner mig, sånt ger en sån sjuk adrenalin =)

 

 

Innan andra passet satte igång blev det en halv proteinbar. Pass nr två blev Do it right, löpteknik. Väldigt intressant men min lever spökade en del efter första passet så fick vila mot slutet.. men låg och tittade på. Bara till att springa till Pildammsparken och öva löpteknik snart. Och våga mig på Running-passet på Actic så jag lär mig ännu mer.

 

Lunchen var så god, lasagne och sallad med bröd och Loka till. Den åts tillsammans med, Marie, bloggvännen Camilla och en ny bloggbekantskap Tina, mysiga tjejer bägge två. Skryllegårdens mat är ljuvlig!! Vi fick även en föreläsning om Vo2 max, intressant att se hur man kan höga sin maxpuls osv.

 

Efter lunch var det dags för ett cirkelpass, solen stod högt på himlen vid detta laget. Kände att den begränsade mig men jag jobbade på och bet ihop. Vi gjorde fyra övningar á 50 reps och löpning efter två. Var bara att plöja igenom dem 20 min som vi skulle göra det. Efter det vila och sedan blev det tufft, 5 burpees, upp och ner för en kulle och sedan ytterligare 5 burpees. Likaså här var det bara till att plöja i 20 min. Under detta passet förvånade jag mig själv när jag hör mig själv skrika "nä nu orkar jag inte med denna värmen mer så jag skiter i om folk glor på mina ränder" samtidigt som jag slet av mig linnet! Glad och lycklig! Kände inte ens att någon glodde, underbara människor jag har omkring mig ♥