Viktkamp - min resa mot balans

Igår var det Iformloppet, gick och diskuterade med mig själv och andra om jag verkligen skulle genomföra loppet pga hälen. Hade inte lika ont igår som jag haft de andra dagarna.. bestämde mig för att försöka, man kan ju alltid avbryta även om jag egentligen inte tycker om sånt.. tar man sig för något ska man slutföra det men inte när det finns risk att jag skadar mig så att jag inte kan träna. Jag startade och först kändes det bra men lite efter 1 km så hade jag jätteont.. men ville klara iaf hälften och sen tänkte jag avbryta. Men strax efter 2 km så klingade smärtan av och jag gick på.. när jag gått ca 4,5 km av 5 km så fick jag superont men va fasen.. då kan man ju inte ge upp.. så bara för att få känslan av att springa i mål så gjorde jag det även om jag grät på mållinjen av smärta. Under loppet sprang jag småbitar, ca 4 minuter sammanlagt och det kändes ok. Längtar verkligen tills hälen mår bra =)
Jag slog inte mitt mål jag hade men jag genomförde loppet och det är en stor vinst för mig i dagsläget. Får satsa mer till nästa år när jag förhoppningsvis är frisk i foten. Vem vet, kanske redan känns bättre till om 2,5 vecka när det är Kretsloppet i Borås =)

Funderar på att anmäla mig till ytterligare ett lopp denna säsong, det blir isf mitt femte i år.. börjar jag bli lopp-galen tro? =D Någon som vill med på Yddingeloppet 30 oktober? Det är både för tjejer och killar.. 12 eller 6 km =)

Idag var dagen som jag sett fram emot, dagen då Södervärn började med Boot Camp. Imorse ville jag inte alls gå och träna.. men jag packade träningsväskan redan igår så att jag inte skulle komma med undanflykter. Det är dags att gaska upp sig och ta tag i livet igen ordentligt. Grämde mig inför Boot Campen hela dagen fast jag längtat så himla mycket så tog det emot. Allt för svackan råkat infinna sig, men jag gick dit och hade grymt skoj. Älskar verkligen den sortens träning, där man får gå in i sig själv och hitta sin kämparanda att klara av det man tar sig för. Så bra för min självkänsla, och att sedan peppa den personen man är med är oxå skoj. Alla klarar mycket mer än de tror! Sedan att instruktören Johannes är superduktig på det han gör, både när det gäller passuppbyggnad, musik och hans sätt att vara, peppar innan man själv insett att man är på väg att ge upp osv gör så himla mycket. Tack för det Johannes!

Detta kommer definitivt bli ett stående pass varje vecka, helt klart. Men jag tror att det är bra att prova olika partners, för det gör så himla mycket vad man är med för person. Är man med någon som inte vill ge lika mycket som en själv så är det inte lätt att ta ut sig fullt ut. Och är jag där för att träna så jag försöker att inte göra någonting halvhjärtat! Åter igen Train Hard or Go Home!

Känner att dagens pass gett mig lite glädje och motivation. Hoppas det fortsätter så =)
Tack för alla peppande kommentarer jag får från både gamla och nya bloggläsare, blir varm om hjärtat! ♥

Fick ingen hjälp hos vårdcentralen så nu tar jag hjälp på annat håll. Hade ju liknande smärta i den andra hälen för drygt ett halv år sedan och fick då ultraljudsbehandling, ska snart få omgång nummer två.

Har inte tränat sedan i tisdags och det känns skit, maten kunde det gått bättre med. Men jag pallar inte, jag orkar inte kämpa just nu. Vet att jag kommer ta mig upp ifrån detta snart igen men det känns skit.

På måndag börjar nya höstschemat som jag sett fram emot så himla mycket och då börjar även Bootcamp. Det försöker jag tänka på för att hålla mig uppe men tom det är svårt. Blä!!!

Stundvis mår jag superbra men sedan försvinner det igen. Höstdeppet har kommit trots att jag trodde att denna hösten skulle bli annorlunda. Typiskt!

..har haft en pissig dag på alla sätt, eller egentligen inte.. för jag har insett att jag har många människor omkring mig som bryr sig om mig precis som jag är och som aldrig skulle låta mig falla särskilt långt. Jag är verkligen tacksam för alla människor jag lärt känna via mitt gym. Ni är guld värda! Att jag sedan ovanpå det har en underbar man, go familj och ett gäng härliga kollegor gör att mitt liv känns nästintill perfekt. Jag måste försöka se det jag faktiskt har och inte det jag inte har, får inte sätta för höga krav på mig själv vilket jag lätt gör.
Insåg häromdagen att det var 18 veckor kvar till hälsoanalysen och 16 kg kvar att gå ner.. började gräva ner mig lite i det men jag ska inte låta min hjärna få bråka med mig. Mitt logiska jag säger att det inte gör någonting för även om jag inte klarar det så har jag lyckats så jäkla bra.
Är rädd att tappa kontrollen, men jag kommer lyckas! Jag har verktygen..

Ville peppa mig själv med att låta mig och er se skillnaden på min kropp. Är inte redo att gå ut med vem jag är men har klippt bort huvudet. Det skiljer 1 år och 10 månader mellan bilderna, blev inte jättebra när jag står på olika sätt men jag avskydde helkroppsbilder förr.

Igår var det ett fullkomligt mördarspinningpass men det hade jag förväntat mig eftersom det var Johans sista pass som han har på schema. Jag gav 150% genom hela passet, vet inte hur många gånger jag bara ville ge upp, ta mina saker och gå ut. Men jag struntade i att mina lungor och lår brände som fan, jag stod ut och jag gjorde det jävligt bra om jag får säga det själv =) Här bjuder jag på en låt från passet, vissa låtar kan man inte lyssna på längre utan att få spinningkänsla i benen som denna tex.



Idag var ju planen att springa/jogga med Nora men det går inte med min *massa svordomar* häl =( Blir inte alls klok på den! Smörjer med voltaren gel och dricker ingefärste i hopp om att det ska ge med sig, vissa dagar känns det bättre och vissa är det fruktansvärt. Men den andra hälen gav ju med sig till slut så då gör väl den här det oxå.

Hoppas ni gillade gästinlägget igår =) Får se om det blir fler gästbloggare framöver.

Vi är i samma sits - hårt tränandes för att äta rätt, träna rätt och knulla rätt. Ja det där sista låter kanske lite grovt, men det behövs ju faktiskt också. Om man vill ha ett litet kärleksgryn. Det vill ju vi. Ja, inte tillsammans då, utan med våra respektive.

Viktkamp och jag träffades på ett forum för några år sedan och har faktiskt aldrig träffats "In Real Life". Men det gör ingenting. Vi har en fin samhörighet med varandra.

Nu skulle ju inte det här bloggen handla om oss två, enbart. Främst ska det handla om barnlängtan. Kampen mot kilon. Precis vad hennes och även min blogg handlar om.

Att gå, månad efter månad och hoppas med hela kroppen på ett plus. Man överanalyserar allting. Råkar man vara sugen på ostbågar så visst fan är det cravings, är man lite gasig så nog sjutton är det graviditetssymtom, får man en extra finne så nog... ja ni förstår. Det där låter ju ändå rätt humoristiskt. Men det är ett litet helvete. I mitt fall så är det ingen PCO, det är vikten som felar påstår barnmorskorna så jag gör vad jag kan för att gå ned i vikt.

När jag skaffade mitt gymkort i december förra året så var det inte i ren desperation. För då hade jag gett upp, så sätt och vis. Jag trodde att jag alltid skulle vara en tjockis. Däremot behövde jag en hobby, för att slippa tänka..

Vägde mig idag, första gången på fyra veckor.. semestern bidrog med plus på vågen, dock inte så mycket som jag trott att det skulle bli.. enbart 4 hg och det är jag grymt nöjd med. Blev väldigt förvånad, trodde det skulle vara betydligt mera =)
4 hg är ju lätt att bli av med, dem är borta nästa vecka =) Hoppas jag iaf!

Gårdagens spinningpass var tufft och brände ordentligt i benen men jag känner ingenting idag. Är besviken! Imorgon är det spinning igen =)
Jag ser fram emot hösten, känner mig som ett barn på julafton inför den =) jag brukar avsky hösten annars!

Har skrivit om dessa känslor inför löpningen tidigare, samt ett framtida mål med den. Nyfikna på vilket målet är? Läs här =)

Jag blev sugen på att ha en gästbloggare hos mig och frågade min underbara vän som har bloggen 113 om hon kunde tänka sig att skriva ett gästinlägg. Det ville hon jättegärna, tror att hon sitter och finslipar på det just nu =) Så under helgen dyker detta inlägget upp. Håll ögonen öppna =)

"Har du alltid varit överviktig och vet du VARFÖR? Beror det på något särskilt?" och "jag undrar hur det kom sig att din vikt bara ökade, ökade, ökade... utan att du satte stopp tidigare?"

 

Svar: De bägge var oroliga för att frågan var för känslig men jag tycker om när jag får frågor där jag får reflektera. Det är så himla nyttigt för mig att ni inte anar. Men åter till svaret.. Jag har väl egentligen alltid haft något kilo för mycket men när en väldigt nära släkting gick bort relativt hastigt när jag var 11 år så började jag tröstäta. Sedan fortsatte detta tillsammans med övriga pubertetsproblem som alla tonåringar går igenom, även mobbningen har ett finger med i spelet. Både jag och min familj mådde dåligt och blundade för viktuppgången hos mig. Kommer ihåg att skolsköterskan när jag var 13 år påpekade att jag var tvungen att börja tänka på vad jag åt, var hos någon dietist men varken jag eller familjen tog till oss det. Jag anklagar absolut ingen för att jag gått upp i vikt, det är jag själv som stoppat i mig men jag önskar att någon verkligen sagt till mig på skarpen att jag var tvungen att börja tänka på vad jag åt. Saker och ting hände hela tiden som gjorde att jag åt, när jag tänker tillbaka så inser jag hur mycket jag kunde äta och hur lite. Kunde gå en hel dag utan att jag åt någonting och sen åt jag hela kvällarna. Åren gick och vikten ökade först succesivt men sen började jag med p-piller när jag var 18 år pga att jag hade extrema blödningar, blödde konstant hela tiden året runt sedan fyra år tillbaka. Ingen inom sjukvården ville ta mig på allvar tills min kära mamma satte ner foten och ringde Kvinnokliniken. Där ville de äntligen hjälpa och äntligen sa någon att jag inte kunde ha det så som jag hade det. Kunde använda ett helt paket bindor på en dag när det var som värst och då räckte inte ens nattbindor. Man begränsades något oerhört av det!

P-pillrena gjorde att jag snabbt gick upp 10-15 kg.. och sedan kom det de obligatoriska sambokilona på det.. och helt "plötsligt" var jag uppe på 152 kg.

Jag och min gynekolog har insett nu i efterhand när jag började gå hos honom och fick "diagnosen" PCOS att jag antagligen hade PCOS redan som tonåring. Då har p-pillrena och PCOS triggat varandra till mitt enorma sötsug och aptit. Därför jag gick upp ca 30 kg på 2½ år. Men även om vi tror oss veta vad som är orsaken till min viktuppgång så gör det ju inte den ogjord.

 

Allt detta låter hemskt, många läser nog och tänker "Hur kunde hon låta det gå så långt?", "Hur kan man blunda för en så påtaglig viktuppgång?".. Jag var naiv och förträngde det trots att jag fick köpa större och större kläder.. istället för att göra något åt vikten så klagde jag över att det inte fanns snygga kläder för oss större. Det är verkligen ett sjukt beteende, det var det där med ätstörningar. Man blundar för det som faktiskt är där.

Jag började tro att jag höll på att bli knäpp, varje gång sen jag började träna riktigt hårt för ca ett halvår sedan så går jag med mer eller mindre lock för öronen hela tiden. Frågade en vän om detta och han sa på skämt att jag kanske svettas mycket i min hörselgång, detta skrattade jag bort och fortsatte gå med mitt lock i örat (läs halvdöv ;)). Fick nog och googlade igår, fick många träffar när jag sökte på det och jag är inte knäpp. Vi är tydligen många som har detta problemet =) En idrottsläkare svarar såhär:
"Lockkänsla i örat under eller efter hård träning är ganska vanligt, som du själv antyder. Frågar man träningskompisar så är det var och varannan som kan berätta samma sak. Fenomenet uppstår när ventilen mellan örat och halsen, örontrumpeten (otosalpinx på latin), blir för trång. Örontrumpeten är beklädd med en slemhinna, som kan svullna upp vid olika betingelser, t ex då man är förkyld eller utsätter sej för hård fysisk ansträngning.

Att inte alla drabbas beror dels på en normal individuell variation i gångens vidd och dels på att olika individer reagerar olika mycket med slemhinnesvullnad som reaktion på ansträngningen. Botet är att antingen avvakta tills det släpper av sej själv, eller tryckutjämna på samma sätt som man gör när man dyker. Avsvällande näsdroppar kan också ha effekt, vilket man kan ta till om besvären är betydande."

Idag gav jag mig på boxen, med viss fasa eftersom jag inte visste vilka som skulle vara där. Vi har nog aldrig varit så många som vi var idag och massa nya ansikten. Jag fick vara med en tjej som var superduktig och slog hårda slag, fick kämpa för att hålla emot hennes slag. Var ett riktigt grymt och roligt pass =) Tyckte jag fick in en hel del bra slag oxå, hade med mig mycket efter förra veckans boxteknik med Johan. Tack för det, grabben =)

 

Fick veta idag att lördagens spinningpass är det sista med Johan för denna sommaren, trodde det var nästa vecka oxå men det är det inte =( Älskar verkligen hans pass, kommer sakna dem otroligt!

 

Måste förklara mig lite känner jag.. av många olika anledningar men framförallt för att jag inte med mitt inlägg jag skrev häromdagen om Actic inte handlade om anläggningen Södervärn. Utan att jag var besviken på situationen länkning inte någon speciell anläggning eller person. Anledningen till att jag valde att skriva inlägget häromdagen var för att jag blev ledsen. Det var en känsla och denna bloggen är min ventilation. Jag var kanske lite osmidig men sånt händer och jag är först att erkänna.

Jag älskar mitt gym, människorna som finns där har verkligen blivit mina vänner. Det gäller både alla i personalen och de jag lärt känna som tränar där. Dem är bland mina största stöttepelare i denna stora resan jag gör. Skulle aldrig klara mig utan dem, verkligen!

Jag uppskattar ärlighet, det kommer man längst med. Tackar för det!

Sitter här och tvistar med mina två samveten på mina axlar känns det som. Jag vill verkligen lägga upp före och efter bilder från nu eftersom det är nu jag insett skillnaden och vad jag fasiken har lyckats med. Denna insikt är en del av min resas utveckling och hör därför hemma i bloggen. Men samtidigt är jag rädd för att jag omedvetet ska sluta vara så personlig som jag är för att "fel" personer kan hitta mig lättare om det finns bild på mig. Fast dem kanske läser den redan för det är relativt lätt att veta vem jag är om jag känner mig men med en bild blir ju dem aningarna konkreta. Sedan som någon sa att folk kan ju komma med dumma kommentarer, fast dem kan jag nog relativt bra ta nu för tiden. För jag vet att jag är bra, att jag är stark osv.
Anledningen till att jag inte la upp någon bild från början var för att jag skämdes otroligt mycket för min höga vikt, det gör jag inte längre.

Bara mina tankar..

Har lite bloggtorka känner jag, vill skriva blogg men så fort jag sätter mig och ska skriva så kommer jag inte på något att skriva om.. har en hel del grejer jag vill skriva om men känner mig inte upplagd att skriva om de sakerna än. Tänkte att vi kanske skulle ha en liten frågestund, jag har endast en fråga till er och sen får ni skriva om ni har några frågor till mig =)

Min fråga till er är; Hur hittade ni till min blogg?

nu är det er tur mina vänner, vad undrar ni om mig? Något ni inte fått svar på? Något ni vill läsa mer om?

Har inte bestämt mig om jag ska svara på frågorna i ett inlägg eller om det blir olika, beror på vad det är för frågor =)

Är en aning besviken på Actic faktiskt, ni som läst min blogg ett tag vet ju att den blivit uppmärksammad på huvudkontoret för Actic och att man ville länka till min blogg på hemsidan. Jag blev ju överlycklig såklart men än har inte min blogglänk kommit upp. Men den dyker väl upp så småningom hoppas jag. Blev så himla överväldigad och glad när jag fick förfrågan, hade inte alls förväntat mig något sånt. Men men.. den som lever får se =)

Jag har ju alla er andra som betyder något för mig som skriver kommentarer, länkar och är allmänt underbara =) Det betyder så mycket mer =)

Stort tack till er som finns här och peppar hela tiden =) i med och motgång!

Igår gick jag till gymmet, utvilad och taggad för en timme boxteknik med Johan. Jag tyckte det gick ok, men ibland undrar jag hur trög jag är egentligen.. när Johan får skrika NEJ, FEL, NEJ.. bara minuterna efter att han visat hur man ska göra =) Fick en hel del bra tips hur jag ska tänka i de olika slagen och till slut tyckte jag att jag fick in en hel del bra slag.. eftersom min häl är paj så blev det typ bara armar men av någon jäkla anledning har jag ont i varenda muskel från låren och uppåt ;) Just loving it!!

Det nya höstschemat har kommit och jag har i princip planerat redan hur jag ska träna under veckorna =) Är grymt taggad för hösten, iår kanske inte höstmörkret kan påverka mig som det brukar göra? Hoppas det iaf.. om det gör det så har jag två pt-timmar kvar att utnyttja. Känns bra!

Fick en fråga från en läsare om var på kroppen man ska mäta sig. Detta är inte de lättaste kan jag säga er, fast egentligen ganska logiskt. Men när man har kurvor så är det inte lätt att hitta midjans smalaste punkt  tex ;) Tänkte lägga ut var jag mäter, sen får väl någon protestera om det jag gör är fel ;) Mina inlägg är inte av vetenskaplig grund osv.

* Bystmåttet mäter jag alltid med bh på och sedan mitt på brösten liksom.
* Midjan mäter jag på två olika ställen eftersom jag mätte fel när jag började mäta. Så därför mäter jag på mitt sätt och på det "riktiga" sättet. Mitt sätt mäter jag vid naveln men detta är inte det rätta fick jag veta min första hälsoanalys med Johan men jag väljer ändå att fortsätta mäta där eftersom det är där jag mätt från början. Sedan mäter jag på det andra sättet och det ska vara på midjans smalaste del, vilket inte är det lättaste att hitta på en kurvig tjej ;)
* Stussen mäter jag i höfthöjd, nu har jag hängmage så den hamnar i stussmåttet.
* Låren blir mätta på den bredaste delen, strax under grenen brukar det vara på oss kvinnor som ofta har lite ridbyxlår.
* Överarmarna är svårt att mäta när man går ner i vikt, ser ju att mina armar formats och känns annorlunda men det har inte hänt mycket på måtten. Men även här får man mäta på det bredaste stället. Jag har ju en del häng och jag drar inte åt måttbandet någonting utan låter det vara löst när jag mäter.

Jag anser att när man mäter sig så ska man lägga på minnet var man själv mätt varje gång och hålla sig till det stället för att få en adekvat mätning. Man bör gå mer på mätningen än vågen för att få en rättvis bild av sin viktnedgång, sägs det ;) Jag försöker övertyga mig själv om att det är så genom att skriva det, vågberoende som jag är..

och denna gången inte som i tuff träning.. utan att det var jäkligt tungt att köra i efterdyningarna av förkylningen som inte är helt borta. Hade mycket vilja i kroppen men kände att kroppen inte alls ville som jag ville. Blev yr vid några tillfällen under passet och drog då ner på repetionerna och gjorde så gott jag kunde. På vissa övningar blev jag förvånad hur lätt det gick medans vissa var så jobbiga att jag höll på att spy! Men jag gick dit och körde på =) Det hade gamla Emma aldrig gjort kan jag säga er.

Jag har bestämt mig för att fortsätta med boxen till hösten, tycker det är så himla roligt att ha återupptagit denna träningsform. Älskade det på gymnasiet och älskar det nu!! =) Därför bestämde jag mig för att använda en av mina återstående pt-timmar till att öva upp lite box-teknik med Johan. Känner att jag får till det riktigt bra ibland men ibland känner jag verkligen hur jag bara svingar rundor på måfå. Vill verkligen få ut det mesta av min träning =)
Funderar på om jag skulle köpa sig ett par egna boxhandskar nu när jag bestämt mig för att fortsätta iaf en termin till med boxen. De handskarna som finns på gymmet luktar ingrodd dansk ost inuti och det sätter sig på händerna. Även om man tvättar händerna tusen gånger så sitter den odören kvar på huden =( Får se om jag hittar några bra till ett vettigt pris, jag vet ju liksom inte om det är något man måste tänka på när man köper sån. Någon där ute som vet och kan hjälpa mig på vägen? =)

Imorgon ska jag försöka träna, har inte kunnat mer än att gå den senaste veckan.. har varit förkyld som sjutton och dessutom varit på semester. Men har fått ihop över 1000 minuter promenad ändå och det är jag riktigt nöjd med på en vecka =)

Jag har ätit och druckit alldeles för gott, vågar inte ställa mig på vågen. Den skulle garanterat visa plus så därför undviker jag det, försöker komma igång med träningen lite lätt imorgon och sköta maten och tiderna bra igen.

Man får gå utanför ramarna ibland men bara man hittar tillbaka till rutinerna igen. Det är de som är det viktigaste, en livsstilsförändring är en livslång förändring. Som anorektiker och bulimiker har sin ätstörning har vi överviktiga också det. Folk ser sällan det på de sättet men det är ett matberoende och en ätstörning som är sååå lätt att falla tillbaka i om man inte passar sig. Till slut är man nere i träsket igen, och det är då man ska hämta upp sig själv och gå tillbaka till de rutiner man mår bra av. Fasta mattider, sund mat och motion.
Det var svårt för mig att inse att jag har en ätstörning och ett beroende. Men det var en skön insikt när jag kom på det. Men jag lider inte av det eller ser mig själv som ett offer utan att jag är lyckligt lottad att komma på det och har stöttande människor runt mig.

Egentligen så har alla som har problem med vikten samma tankar oavsett om man behöver gå upp i vikt eller gå ner i vikt. Det handlar om att fokusera på att må bra, hitta ett uppnåeligt mål och lägga upp delmål på vägen. Tänk på att hitta ert sätt att hantera vikten, känslorna och allt som ställs på sin spets i en livsstilsförändring. Hitta någon som är i samma sits som dig själv,kräk av er, diskutera allt mellan himmel och jord. Man måste lätta på sina känslor, det är upp och ner hela tiden. Vi har alla någon som svarar ärligt på frågor man har. Nätverket i en livsstilsförändring är viktigare än jag trodde!

Dagens tips, om ni har vägarna förbi Malmö så tycker jag ni ska ta er en tur till Astrid och Aporna. Det är en butik med ekologiska, vegetariska och rättvisemärkta varor. De har allt ifrån ris, te, öl, hygienprodukter, godis, mjöl, bröd, "kött", mejeri, grönsaker och frukt. Tycker det är lika roligt att gå där varje gång =)

De har fantastisk fiberlakrits gjord på havrekli, den är underbart god och man blir ganska mätt på bara några bitar =) Bra när man ändå inte ska äta för mycket.. dock gör man det lätt med den för den är så sjukt god!!

Man kan köpa bönor, frön, ris osv i lösvikt hos dem. Jag har inte gjort det än men tänkte gå dit i nästa vecka och köpa lite nya varianter av ris för att testa på =) Jag har tröttnat på vanligt ris och avskyr viltris, rött ris fick jag smaka av en kollega för ett tag sedan och det var ganska gott.

Så för er som vill tänka lite extra på vår miljö, äta god och nyttig mat måste besöka denna butik =)

Blev inspirerad av en bloggare vid namn Marcus att göra detta blogginlägg. Jag har nämnligen en lista med saker som jag planerar att skriva om i bloggen och detta är en sak som stått på listan ganska länge, minns inte när Marcus fotade vad han hade i sin träningsväska. Men nu tänkte jag fota vad jag brukar packa med mig när jag ska träna och visa er =)