Viktkamp - min resa mot balans

Kan inte träna för att det gör ont i magen fortfarande. Kan gå lätta promenader men inte för långa. Så därför blir det en hel del virkning för att inte bli tokig i huvudet =)

Tänkte visa mitt senaste alster som är ett par torgvantar till maken som är sk ribbvirkade.Blev så himla nöjd med dem =) 

 

Min fina vän Ann-Sofie och hennes vän Emelie har startat ett företag Sojka & Walles Event. Så himla kul att tjejerna gör detta, ska bli intressant att se vad de hittar på för spännande saker.

 

Man har möjlighet att få bli VIP-bloggare hos dem och jag tänkte försöka bli en sådan =) Blir man sån så kanske man kan nå ut till fler person som hittar min blogg och kan inspireras av mig. Jag har ju äntligen förlikat mig med att folk inspireras av mig =) 
Testa att bli VIP-bloggare du oxå =)

 

Två av mina största rädslor är dels att folk ska tycka att jag är tråkigt. När jag träffar nya människor eller är i nya sällskap så har jag ibland svårt för att prata och då tror jag att folk tycker jag är tråkig. Det gör att det låser sig ännu mer för mig och jag får inte fram någonting. Ångesten växer sig på och jag har svårt att ens svara på enkla frågor. Ibland hör jag inte ordentligt pga nedsatt hörsel på ena örat så att jag kanske verkar nonchalant. Alla jag sagt detta till säger att jag absolut inte är tråkig, vilket känns skönt men rädslan är så stor ändå och finns där konstant i dessa obekväma situationer. 

 

Den andra rädslan är att jag ska känna mig utanför, att alla andra hittar någon att prata med och pga ovanstående så blir jag ensam kvar och tittar på när alla andra har kul och skrattar. Detta har hänt alldeles för många gånger både under min barndom och i vuxen ålder. Det har satt djupa sår i mig som är svåra att läka. I perioder så känner jag inte av det alls och emellanåt så känns det massor. 

 

Att erkänna det så är jag att folk ska döma mig, men tar tjuren vid hornen och skriver om det för att få det ur mitt system. Precis som jag vill ha min blogg till. Tack för att ni lyssnar ♥

 

Till grejen hör att jag älskar att träffa nya människor och lära känna en ny människa som är ett oskrivet blad för mig. Så himla spännande att se vad det är för människa. Har fått ett spännande erbjudande om en hälsohelg med massa goa människor som jag aldrig träffat. Ska jag våga?

 

Imorgon är det dags för pärldag i regi av Ung Cancer i Malmö på Clarion Hotell mellan 11-15. Du kommer väl? Om man så gör ett armband så har man bidragit för att forskningen mot unga cancerformer men man får göra så många man vill =) När du gjort minst 5 st så får du ett armband som tack för hjälpen =)

 

Denna gången blir vi min bästa vän Katta, svärmor samt nyfunna goa bekantskapen Åsa med sin dotter. Det är så trevligt att träffas och göra något bra samtidigt. När vi sitter och pärlar så blandas det av prat och koncentrerad tystnad. 

 

 

Vi ses där imorgon kl 11 =) 

Finns en sak jag inte berättat i bloggen, ville själv först inte berätta för någon mer än allra närmsta vännerna men har mått så dåligt av behandlingen så därför har jag varit tvungen att berätta. 

Vi har fått börja behandling på prov med Pergotime. Vilken lycka! Detta är den behandling som RMC nekade oss, jag ville testa men det var onödigt fick vi höra pga M´s spermier. Fick ju snällt gilla läget men det kändes surt att inte ens få testa!

 

I december var jag hos min gynekolog i ett annat ärende och då frågade han hur det gått på RMC. Jag började storgråta och berättade vad dem sagt om M, att vi är ett IVF-par, att jag måste ner ännu mer i vikt innan vi kan få hjälp, mitt mående under 2013 och min KBT. Har gått hos honom länge så han känner mig och vet vår resa. Han klappade på min hand och sa "Jag tycker ni ska få testa behandlingen så jag skriver ut den till dig". Hörde mig själv skrika "VA?! Vad menar du?!" Började gråta igen, men av lycka. Han sa att även om det inte skulle funka så hade vi iaf fått prova Pergotime och få lite hopp på vägen. Gick ut ifrån kliniken med världens största och fånigaste leende =) Min gynekolog är så himla ödmjuk och empatisk, den bästa gynekolog man kan tänka sig.

Det är en tablettbehandling som man tar på dag 5-9 i menscykeln. När jag var hos honom så var jag typiskt nog på dag 7. Så fick vänta en månad på nästa mens, gick och längtade efter att få den. Vilket kändes väldigt absurt eftersom man inte gjort det på måååånga år.

 

Äntligen kom den och jag fick börja behandlingen. Mådde helt ok, det som var värst var vallningar som var värre än de som är i klimakteriet på jobb samt att jag hade overklighetskänsla och mardrömmar. Tyvärr fick jag mensen och enligt blodprov så hade jag ingen ägglossning av behandling nr 1. Fick besked om att hoppa på behandling nr 2 direkt som blev en dubbel dos i nästa menscykel, och denna gången mådde jag inte alls bra. Fick så ofantligt ont över höger äggstock så jag kunde inte gå förra veckan och jag kan fortfarande inte gå ordentligt utan att få ont efteråt och jag kan inte lyfta för tungt utan att det gör ont. Vet inte än om jag haft ägglossning av dubbel dos eller om det tagit sig. Väntans tider igen =)

 

Så detta är anledningen till att jag varit off det senaste =)  Hoppas ni har överseende!

 

From igår så har jag ett eget domän, det räcker att ni skriver viktkamp.se för att komma till min blogg =) Och jag har kontakter där jag ska köpa en ny fräsch design till bloggen som jag hoppas och tror kommer vara ännu mer jag =) Vill väcka liv i bloggen ordentligt igen.. ni är många fina som hör av er trots att jag inte skriver och frågar hur det är =) Uppskattar det ♥

 

Idag blev jag klar med en underbar sjal som min ena svägerska har fått =) Ni var några som ville se lite färdiga alster i bloggen och därför tänkte jag bjuda på en bild på sjalen =) 

 

Jag kommer använda bloggen till att visa mina virkprojekt eftersom det blivit så stor del av mitt välmående och äntligen kan jag slappna av när jag behöver vila. Har alltid haft svårt för det förut. Virkningen har lite blivit min hantering av ångesten som jag får emellanåt. 

 

 

Idag fick jag veta att två fantastiska vänner ska ha barn. Jag glädjs med dem något ofantligt, skulle aldrig i mitt liv kunna vara avundsjuk eller missunnsam mot mina vänner och familj för att dem får en familj. Såklart kan jag tänka att jag önskar att det var vi, men det kan man tänka utan att bli ledsen. Tänk att få ett barn till i närheten som man kan skämma bort med kärlek =) 

Jag har lovat mig själv att inte bli bitter i vår situation, det skulle jag inte må bra av. Vet att man inte kan styra över sina känslor men jag har svårt för att inte kunna glädjas och bara vara ledsen över att inte det är vi. Blir bara glad när mina nära och kära slipper de bekymrena som vi har, det önskar jag ingen. 

 

Många som är i samma situation har svårt att umgås med gravida och barn för att dem blir påminda, jag blir rofylld av att umgås med barn. Jag får släppa på lite av kärleken som mitt hjärta svämmar över av till ett barn i väntan på vårt =) 

Låter kanske märkligt men så funkar jag! 

 

Grattis vännerna!

Att våga bryta ihop i svåra stunder och tillåta sig att vara arg/ledsen/besviken osv är en styrka som jag lärt mig att uppskatta hos mig själv. Jag får vara svag ibland, det är en del av mig att tillåta mig det. Emma förut hade aldrig tillåtit sig att vara det och hade inte pratat om det med någon, utan gått runt och varit ledsen. Förut var det en svaghet att vara svag men jag har insett att våga vara svag är en enorm styrka. 

 

Vågar ni visa er svaga?