Lycka
Vågar du vara lycklig?
Jag har insett att jag kan vara lycklig trots att vårt barn inte kom som vi hoppats men än har inte hoppet övergivit mig. Jag måste våga vara lycklig på vår resa, tror att det är därför jag inte får själslig balans. För ett tag sedan började jag känna lycka igen på riktigt för första gången på länge. Kände mig stark mentalt även om långt ifrån alla bitar är på plats.
Jag har börjat hitta glädjen för att träna igen och det betyder så mycket för mig. Att kicka igång på endorfinerna är underbart! Vågar inte ännu säga att jag ska träna si eller så många ggr på en vecka utan kommer gå på känsla och sätter minimum promenad varje dag på minst 30 min.
Jag har fått en hel del frågor kring hur det går med vår barnresa, det är som jag tidigare sagt.. vikten som sätter gränsen. Försöker att lägga bort fokus på barn utan på min hälsa. Målet "barn" stressar mig mer än det ger mig energi, det är en morot men det är inte längre mitt stora mål. Låter det flummigt eller logiskt?
Älskar livet, älskar vår nya lya, älskar min make, älskar mina vänner <3
Kärlek till er alla som fortfarande orkar med mig trots dålig uppdatering ;)
Behandling
Finns en sak jag inte berättat i bloggen, ville själv först inte berätta för någon mer än allra närmsta vännerna men har mått så dåligt av behandlingen så därför har jag varit tvungen att berätta.
Vi har fått börja behandling på prov med Pergotime. Vilken lycka! Detta är den behandling som RMC nekade oss, jag ville testa men det var onödigt fick vi höra pga M´s spermier. Fick ju snällt gilla läget men det kändes surt att inte ens få testa!
Vi har fått börja behandling på prov med Pergotime. Vilken lycka! Detta är den behandling som RMC nekade oss, jag ville testa men det var onödigt fick vi höra pga M´s spermier. Fick ju snällt gilla läget men det kändes surt att inte ens få testa!
I december var jag hos min gynekolog i ett annat ärende och då frågade han hur det gått på RMC. Jag började storgråta och berättade vad dem sagt om M, att vi är ett IVF-par, att jag måste ner ännu mer i vikt innan vi kan få hjälp, mitt mående under 2013 och min KBT. Har gått hos honom länge så han känner mig och vet vår resa. Han klappade på min hand och sa "Jag tycker ni ska få testa behandlingen så jag skriver ut den till dig". Hörde mig själv skrika "VA?! Vad menar du?!" Började gråta igen, men av lycka. Han sa att även om det inte skulle funka så hade vi iaf fått prova Pergotime och få lite hopp på vägen. Gick ut ifrån kliniken med världens största och fånigaste leende =) Min gynekolog är så himla ödmjuk och empatisk, den bästa gynekolog man kan tänka sig.
Det är en tablettbehandling som man tar på dag 5-9 i menscykeln. När jag var hos honom så var jag typiskt nog på dag 7. Så fick vänta en månad på nästa mens, gick och längtade efter att få den. Vilket kändes väldigt absurt eftersom man inte gjort det på måååånga år.
Det är en tablettbehandling som man tar på dag 5-9 i menscykeln. När jag var hos honom så var jag typiskt nog på dag 7. Så fick vänta en månad på nästa mens, gick och längtade efter att få den. Vilket kändes väldigt absurt eftersom man inte gjort det på måååånga år.
Äntligen kom den och jag fick börja behandlingen. Mådde helt ok, det som var värst var vallningar som var värre än de som är i klimakteriet på jobb samt att jag hade overklighetskänsla och mardrömmar. Tyvärr fick jag mensen och enligt blodprov så hade jag ingen ägglossning av behandling nr 1. Fick besked om att hoppa på behandling nr 2 direkt som blev en dubbel dos i nästa menscykel, och denna gången mådde jag inte alls bra. Fick så ofantligt ont över höger äggstock så jag kunde inte gå förra veckan och jag kan fortfarande inte gå ordentligt utan att få ont efteråt och jag kan inte lyfta för tungt utan att det gör ont. Vet inte än om jag haft ägglossning av dubbel dos eller om det tagit sig. Väntans tider igen =)
Så detta är anledningen till att jag varit off det senaste =) Hoppas ni har överseende!
Att slappna av
Tänkte fortsätta på förra inlägget. Ni verkar vara många som missat detta inlägget som jag skrev i början av året så därför länkar jag till det här.
Förra veckan så kollade jag på Malou - efter tio, där dem pratade om barnlöshet och det blev lite diskussion på fb-sidan efter programmet. Där var det en som menade på att det bara är att slappna av och så kommer det, fick den kommentaren av några på förra inlägget jag skrev här oxå.
Jag blir så otroligt provocerad av såna kommentarer, att slappna av tar inte bort problemen/problemet vi har kring vår barnlöshet. Ok om man har en barnlöshet där man inte hittar något problem men i vårt fall så finns det två problem, makens spermier och min övervikt. Det enda, min övervikt, går ju att avhjälpa med viktnedgång men att jag/vi slappnar av tar inte bort makens problematik. Jag förstår att såna kommentarer bara är av vänlighet och välvilja att peppa men det blir så fel samtidigt.
Jag blir så otroligt provocerad av såna kommentarer, att slappna av tar inte bort problemen/problemet vi har kring vår barnlöshet. Ok om man har en barnlöshet där man inte hittar något problem men i vårt fall så finns det två problem, makens spermier och min övervikt. Det enda, min övervikt, går ju att avhjälpa med viktnedgång men att jag/vi slappnar av tar inte bort makens problematik. Jag förstår att såna kommentarer bara är av vänlighet och välvilja att peppa men det blir så fel samtidigt.
Vet att många med mig i vår situation blir provocerad av dessa kommentarer.
Om att inte bli gravid
Återigen har tant röd kommit på besök och det verkar inte som om det blir någon 2013-bebis heller, tyvärr. Jag tillåter mig att vara arg, ledsen, besviken och hopplös men bara för den dagen som mensen kommer. Tror aldrig att man kommer ifrån besvikelsen som infaller sig så fort man inser att tant röd kom igen. Sedan försöker jag att hitta ny energi, ibland går det och ibland inte. Men jag vill absolut inte bli bitter i vår barnlöshet.
Jag känner ändå att jag hittat form av frid som jag landat i med att jag ska lyckas gå ner i vikt och att vi får hjälp. Påstår absolut inte att det är en dans på rosor men vill ändå försöka att inte gå ner mig totalt i barnlösheten. Det har jag gjort alldeles för många gånger under dessa snart 4 åren. Även om man tvivlar emellanåt så finns ändå en gnutta hopp där och när jag börjar tvivla så har jag ett fint nätverk omkring mig/oss som fångar upp och ger oss hopp och framförallt hoppas åt oss.
Jag känner ändå att jag hittat form av frid som jag landat i med att jag ska lyckas gå ner i vikt och att vi får hjälp. Påstår absolut inte att det är en dans på rosor men vill ändå försöka att inte gå ner mig totalt i barnlösheten. Det har jag gjort alldeles för många gånger under dessa snart 4 åren. Även om man tvivlar emellanåt så finns ändå en gnutta hopp där och när jag börjar tvivla så har jag ett fint nätverk omkring mig/oss som fångar upp och ger oss hopp och framförallt hoppas åt oss.
Nu svamlar jag men det är ju som vackra Meekatt skulle sagt - det är sån jag är =)
Längtan efter ett gryn
Gryn som i barn. Får många frågor om vad ett gryn betyder.
Efter 3 år av längtan och kämpande skickade vi in en sk egenremiss till RMC (Reproduktionsmedicinskt centrum) i Malmö. Detta för att få kollat upp maken och om vi kunde få någon hjälp med att få vårat egna lilla gryn och vår efterlängtade lilla familj. Min fina Fnulan hjälpte oss med brevet/remissen, hade väl egentligen ingen förhoppning om att dem skulle höra av sig eftersom jag inte höll kriteriet på BMI 30. Brevet skickades i väg på en tisdag och på måndag hade vi blodprovsremisser samt spermaprovsremiss i brevlådan. Vilken lycka! Ett gnista av hopp tändes hos oss båda. M´s prover kunde lämnas när som med två veckors mellanrum medans jag var tvungen att vänta på min mens, vilken evig väntan det var för jag hade nästan precis fått den.
Vi fick tid för besök 5 nov, vilken nervositet vi gick med de veckorna innan. Fick tiden drygt en månad innan besöket.
Jag fick träffa en gynekolog och M fick träffa en androlog. Båda fick sina provsvar och blev undersökta var för sig först. Sen pratade vi alla fyra.
Min gynekolog verifierade att jag har PCOS men såg inget konstigt på de andra proverna.
För M´s del så fick han veta att det var fel på simmarna, de var färre än normalt och många av dem var deformerade.
Vi fick veta att vi "kvalificerar" in oss som IVF-par. Dock var mitt BMI ett problem som jag trodde. Det fanns två alternativ, antingen en studie som man kunde gå med i om man har BMI 35 eller så får vi IVF-hjälp vid BMI 30. Hade det inte varit för M´s simmare så kunde jag fått börja med någon lättare hormon som skulle hjälpt mina ägg att växa till sig.
Båda läkarna var hoppfulla och betonade flera ggr att det inte är kört. Även om chansen är liten att vi kan få barn på egen hand så är det möjligt samt att så fort jag gått ner så får vi hjälp. Var bara att ringa.
Jag har så gott som bestämt mig för att satsa på BMI 30 pga att i studien så hamnar man antingen i en grupp som får IVF direkt eller så får man en dietistkontakt på överviktsenheten med 12 veckor pulverdiet. Ni som känner mig och har läst min blogg länge vet att jag inte står för pulverdieter samt att jag inte drog jämt med ssk på överviktsenheten.
Känner oerhörd press på att gå ner och försöker forma om det till energi att hitta motivation att gå ner. Mitt mål är att iaf ha fått ringa det där samtalet till RMC 2013.
Ofrivilligt barnlösas dag
Jag hittade informationen om dagen hos föreningen Barnlängtan som jag ska gå med i. Innan vi började försöka skaffa barn så såg jag det som en självklarhet att just jag/vi kunde få barn och att det bara var enstaka som hade svårigheter med att få barn. Men nu vet jag bättre, tycker det är frukstansvärt hur vissa inklusive oss får försöka kämpa oss till hjälpen från landstinget.
Jag har bestämt mig för att jag/vi ska skicka en egenremiss till RMC för ev få hjälp med IVF och framför allt kolla upp maken. De jag varit i kontakt med är så övertygade om att det är min övervikt som är problemet så de kollar inte ens upp M´s simmare. Känner mig oerhört kränkt, speciellt sen jag fått tillbaka mens och äl sen jag gått ner i vikt.
Boken Väntrum är en sannskriven bok av Cecilia Ekhem, inne i hennes blogg så kan man tävla om en bok.
Omgivningen är gravid
Det är sju stycken i min omgivning som är gravida, det är påfrestande för det mentala. Innan jag fortsätter ska jag be er att missförstå mig rätt och om ni tycker jag uttrycker mig klumpigt så fråga vad jag menar innan ni hetsar upp er, har märkt att säga sina åsikter om att andra är gravida är provocerande ;)
Jag är såklart överlycklig för de fina människorna i min bekantskaps- och vänkrets som är gravida, det är verkligen värda det och jag missunnar absolut inte dem att få ett barn. Men att jag hela tiden ska vara bland de sista i alla sällskap som får barn är oerhört sårande, såklart är jag inte sist men man ser ju ibland inte längre än näsan når ;) Men ni förstår säkert vad jag menar. Ibland berör det mig inte alls att andra blir gravida men just nu är det påfrestande och speciellt när det är så många på en gång.
Tankar som, att det borde vara jag som är gravid, min mage som växer och jag som måste tänka på vad jag äter, är självklart nära till hands. Vad har jag gjort eller inte gjort som dem gjort för att få bli gravida?
Ibland känns det hopplöst och ibland hoppfullt. Trådfin gräns som gör vilken sida jag står på. Deppigheten som uppstår när någon berättar att dem är gravida gör att jag skäms för att jag ens blir ledsen. En graviditet är något fantastiskt och det borde inte finnas några såna känslor inblandade.
Vill avsluta med att berätta att min fina vän 113, som gästbloggade hos mig i somras, har blivit gravid =) Vi har försökt lika länge att bli gravida, hennes graviditet ger mig hopp och glädje! =)
Jag är såklart överlycklig för de fina människorna i min bekantskaps- och vänkrets som är gravida, det är verkligen värda det och jag missunnar absolut inte dem att få ett barn. Men att jag hela tiden ska vara bland de sista i alla sällskap som får barn är oerhört sårande, såklart är jag inte sist men man ser ju ibland inte längre än näsan når ;) Men ni förstår säkert vad jag menar. Ibland berör det mig inte alls att andra blir gravida men just nu är det påfrestande och speciellt när det är så många på en gång.
Tankar som, att det borde vara jag som är gravid, min mage som växer och jag som måste tänka på vad jag äter, är självklart nära till hands. Vad har jag gjort eller inte gjort som dem gjort för att få bli gravida?
Ibland känns det hopplöst och ibland hoppfullt. Trådfin gräns som gör vilken sida jag står på. Deppigheten som uppstår när någon berättar att dem är gravida gör att jag skäms för att jag ens blir ledsen. En graviditet är något fantastiskt och det borde inte finnas några såna känslor inblandade.
Vill avsluta med att berätta att min fina vän 113, som gästbloggade hos mig i somras, har blivit gravid =) Vi har försökt lika länge att bli gravida, hennes graviditet ger mig hopp och glädje! =)
Att försöka
Ja som rubriken säger.. jag kämpar för att återfå motivationen.. försöker fokusera på mitt slutgiltiga mål; ett barn. Alla säger att det är den bästa motivationskällan men jag vet inte, det är oerhört pressande att veta att vi inte får barn pga mig.
Jag försöker hitta glädjen i träningen som jag gjorde förut, jag försöker tänka på hur bra jag mår efter träningen.
Peppar mig själv genom att läsa och lyssna på alla kommenterar jag får om att jag är en förebild och stor inspiratör. Försöker hitta styrka i att vara stolt över vad jag åstadkommit och att jag faktiskt lyckats gå ner 36 kg. Det är inte alla som lyckas med det på egen hand utan soppor och operationer.
Jag försöker att inte gnälla och istället hålla saker inom mig. Gör mitt bästa men många läser av mig ändå. Måste försöka hitta min positiva inställning.. nästa berlock är inom räckhåll, det är den jag får fokusera på istället för alla andra kilon efter det =)
Många är ni som peppar mig på alla sätt och vis, jag är inte van vid att folk bryr sig om mig på det sättet som många överraskar mig med gång på gång. Känner stor kärlek till er alla, min man, min familj, min bästa vän, kollegor och sist men absolut inte minst alla killar och tjejer som både tränar och jobbar på "mitt" gym.
Bjuder på en låt från ett av mina favoritband som jag såg förra sommaren, lite udda musik men deras bakgrund och de fantastiska rytmerna gör alla låtar fantastiska =) Staff Benda Bilili band från Kongo kommer här;
Jag försöker hitta glädjen i träningen som jag gjorde förut, jag försöker tänka på hur bra jag mår efter träningen.
Peppar mig själv genom att läsa och lyssna på alla kommenterar jag får om att jag är en förebild och stor inspiratör. Försöker hitta styrka i att vara stolt över vad jag åstadkommit och att jag faktiskt lyckats gå ner 36 kg. Det är inte alla som lyckas med det på egen hand utan soppor och operationer.
Jag försöker att inte gnälla och istället hålla saker inom mig. Gör mitt bästa men många läser av mig ändå. Måste försöka hitta min positiva inställning.. nästa berlock är inom räckhåll, det är den jag får fokusera på istället för alla andra kilon efter det =)
Många är ni som peppar mig på alla sätt och vis, jag är inte van vid att folk bryr sig om mig på det sättet som många överraskar mig med gång på gång. Känner stor kärlek till er alla, min man, min familj, min bästa vän, kollegor och sist men absolut inte minst alla killar och tjejer som både tränar och jobbar på "mitt" gym.
Bjuder på en låt från ett av mina favoritband som jag såg förra sommaren, lite udda musik men deras bakgrund och de fantastiska rytmerna gör alla låtar fantastiska =) Staff Benda Bilili band från Kongo kommer här;
Äta rätt, träna rätt, knulla rätt - en gästbloggare
Här kommer gästinlägget från min kära vän som har bloggen 113 som jag berättade om i torsdags. Titta gärna in i hennes blogg och peppa henne i hennes viktkamp. Sedan vill jag tacka för att du ville skriva i min blogg =)
häromdagen fick jag ett sms från en god vän/inspirerande bloggerska.
Hon frågade mig om jag ville gästblogga hos henne och det ville jag absolut!
Viktkamp och jag träffades på ett forum för några år sedan och har faktiskt aldrig träffats "In Real Life". Men det gör ingenting. Vi har en fin samhörighet med varandra.
Nu skulle ju inte det här bloggen handla om oss två, enbart. Främst ska det handla om barnlängtan. Kampen mot kilon. Precis vad hennes och även min blogg handlar om.
Att gå, månad efter månad och hoppas med hela kroppen på ett plus. Man överanalyserar allting. Råkar man vara sugen på ostbågar så visst fan är det cravings, är man lite gasig så nog sjutton är det graviditetssymtom, får man en extra finne så nog... ja ni förstår. Det där låter ju ändå rätt humoristiskt. Men det är ett litet helvete. I mitt fall så är det ingen PCO, det är vikten som felar påstår barnmorskorna så jag gör vad jag kan för att gå ned i vikt.
När jag skaffade mitt gymkort i december förra året så var det inte i ren desperation. För då hade jag gett upp, så sätt och vis. Jag trodde att jag alltid skulle vara en tjockis. Däremot behövde jag en hobby, för att slippa tänka..
Jag tränade nämligen en hel del "förr". Jag återupptäckte att det var roligt, härligt och beroendeframkallande. Det var skönt att känna musklerna arbeta, få träningsvärk och känna att man gjort något riktigt bra. Sakta kom mitt hopp tillbaka - jag skulle kanske lyckas gå ned i vikt? Men inga kilon försvann.. Till slut mätte jag mig istället och kom fram till att jag tappat flera centimetrar! Det var underbart! Och på den vägen är det...
Just nu? Ja, sen i dec har jag tappat -25cm sammanlagt över hela kroppen, varav 18cm i midjan!
Och vet ni vad... vågen har faktiskt också rört på sig, nedåt! -5kg visar det just nu.
Mina bästa tips att hålla motivationen uppe:
Och vet ni vad... vågen har faktiskt också rört på sig, nedåt! -5kg visar det just nu.
Mina bästa tips att hålla motivationen uppe:
- Träna med en eller flera vänner!
- Gör träningen till ett intresse - tex följ lite träningsbloggar
- Ha alltid gymbagen färdigpackad
- MÄT istället för väg dig
//
113
108
113
108
Den mentala biten
Den mentala biten är så jäkla svår alltså.. det är nog det svåraste som finns med viktnedgång, och nu har det kommit ikapp mig.. är så j**la nedstämd att det inte finns ord för det. Egentligen är det bara struntsaker som påverkar mig men många bäckar små som dem säger. Det som påverkar mitt humör just nu är;
1. Mina höga krav på mig själv. Vet inte hur jag ska göra för att minska dessa kraven. Johan sa att jag måste bryta det tankemönstret såfort jag börjar tänka såna tankar. Ska verkligen försöka för när jag väl börjar tänka så spinner tankarna iväg snabbt och åt massa olika håll. Träningsmässiga krav, viktnedgångsmässiga, jobb, graviditet osv. Tips?
2. De onda knäna. Dem blir jag bara allmänt trött på. Dem gör mindre ont de dagar jag tränat, konstigt nog.
3. Att jag har svårt att ta till mig folks komplimanger. Var på en student igår och där träffade jag massa släktingar som jag inte träffat på länge. De slängde massor med komplimanger och sa hur impade de var osv. Det blir liksom för mycket ibland. En släkting sa tom att det fanns två människor i världen som han blev inspirerad och impad av och jag var en av dem pga vad jag gör och har åstadkommit. Visst det är jättekul att höra men som sagt, det kan bli för mycket. Sätt mig inte uppe på en pedistal, är bara en människa med motivation och kämparglöd som en gång för alla tagit tag i mitt ohälsosamma liv.
4. Negativt graviditetstest som jag gjorde i veckan. Nu låter detta som något man säger ofta, jag vet. Men denna gången kändes det verkligen annorlunda på många sätt. Samtidigt som jag blev glad för att jag ev. skulle vara gravid så var jag ledsen för att jag inte visste vad en graviditet skulle innebära för min viktnedgång och om jag skulle kunna slutföra Lifestyle. Trodde inte att jag skulle bli så jätteledsen av ett negativt test men det påverkade mig mer än jag kunde ana. Blev jätteledsen! Men jag tror på ödet, det finns en anledning till att vi inte blir gravida just nu. Eller?
5. Har sån ångest inför nästa hälsoanalys på snart två veckor, tänk om jag inte får se de resultat jag önskar? Vet egentligen inte vad jag förväntar mig men jag hoppas ju att fettprocenten gått under 45 iaf.. Blä! Så här mådde jag sist oxå fast det var ju av andra anledningar. När jag gjorde min allra första hälsoanalys så satte ju min dåvarande pt mina mål, på den tiden visste jag ju inte vad som var rimliga mål. Dessa mål var ganska tokiga inser jag nu, men tyvärr så sitter de där målen fast i bakhuvudet fast jag inte vill ha dem där. För jag och Johan har inte satt några mål alls.. förutom de jag har själv. Känns ganska skönt ändå =) Men det är ju det där med de höga kraven igen ;)
Nog med kräkandet, ska försöka fortsätta med mina positiva avslut på trista inlägg.. och denna gången är det svårt att säga om det är positivt eller negativt, beror på vem man frågar ;) haha men igår så kunde jag inte stå emot vågen.. ställde mig på den och den visade -0,7 kg =)
och så bjuder jag på en rolig strip som var med i Smålänningen imorse =)
1. Mina höga krav på mig själv. Vet inte hur jag ska göra för att minska dessa kraven. Johan sa att jag måste bryta det tankemönstret såfort jag börjar tänka såna tankar. Ska verkligen försöka för när jag väl börjar tänka så spinner tankarna iväg snabbt och åt massa olika håll. Träningsmässiga krav, viktnedgångsmässiga, jobb, graviditet osv. Tips?
2. De onda knäna. Dem blir jag bara allmänt trött på. Dem gör mindre ont de dagar jag tränat, konstigt nog.
3. Att jag har svårt att ta till mig folks komplimanger. Var på en student igår och där träffade jag massa släktingar som jag inte träffat på länge. De slängde massor med komplimanger och sa hur impade de var osv. Det blir liksom för mycket ibland. En släkting sa tom att det fanns två människor i världen som han blev inspirerad och impad av och jag var en av dem pga vad jag gör och har åstadkommit. Visst det är jättekul att höra men som sagt, det kan bli för mycket. Sätt mig inte uppe på en pedistal, är bara en människa med motivation och kämparglöd som en gång för alla tagit tag i mitt ohälsosamma liv.
4. Negativt graviditetstest som jag gjorde i veckan. Nu låter detta som något man säger ofta, jag vet. Men denna gången kändes det verkligen annorlunda på många sätt. Samtidigt som jag blev glad för att jag ev. skulle vara gravid så var jag ledsen för att jag inte visste vad en graviditet skulle innebära för min viktnedgång och om jag skulle kunna slutföra Lifestyle. Trodde inte att jag skulle bli så jätteledsen av ett negativt test men det påverkade mig mer än jag kunde ana. Blev jätteledsen! Men jag tror på ödet, det finns en anledning till att vi inte blir gravida just nu. Eller?
5. Har sån ångest inför nästa hälsoanalys på snart två veckor, tänk om jag inte får se de resultat jag önskar? Vet egentligen inte vad jag förväntar mig men jag hoppas ju att fettprocenten gått under 45 iaf.. Blä! Så här mådde jag sist oxå fast det var ju av andra anledningar. När jag gjorde min allra första hälsoanalys så satte ju min dåvarande pt mina mål, på den tiden visste jag ju inte vad som var rimliga mål. Dessa mål var ganska tokiga inser jag nu, men tyvärr så sitter de där målen fast i bakhuvudet fast jag inte vill ha dem där. För jag och Johan har inte satt några mål alls.. förutom de jag har själv. Känns ganska skönt ändå =) Men det är ju det där med de höga kraven igen ;)
Nog med kräkandet, ska försöka fortsätta med mina positiva avslut på trista inlägg.. och denna gången är det svårt att säga om det är positivt eller negativt, beror på vem man frågar ;) haha men igår så kunde jag inte stå emot vågen.. ställde mig på den och den visade -0,7 kg =)
och så bjuder jag på en rolig strip som var med i Smålänningen imorse =)
Vad hände?
Vad fasen hände idag egentligen? Hade varit och handlat.. helt plötsligt stod jag och åt ur en naturgodispåse och inte var det nyttiga nötter utan de överdragna med choklad. Började inte tänka förrän jag ätit upp =/ Hur kunde detta hända? Är det den stundande mensen som ställer till det? Ska försöka att inte ha ångest för detta "misstag" utan verkligen undvika det i fortsättningen.
Kom direkt ifrån spinningen där jag svettats ut mängder med kalorier, det gör mig ännu mer förbannad. All den träningen helt förgäves =( Men det är för sent nu..
På tal om mensen, den är sedan 3 månader tillbaka regelbunden med 28-30 dagars cykel. Detta är så ljuvligt för mig, låter väldigt märkligt och känns konstigt att säga att det är ljuvligt eftersom man försökt få ett gryn i 3 år. Men det är så skönt att ha en normal regelbunden cykel och jag tror även att jag ägglossning varje månad. Kanske min pcos har blivit bättre i och med viktnedgången eftersom jag helt plötsligt har ordentlig mens. (På bilden bredvid ser man skillnaden mellan vanliga äggstockar och hos oss som har pcos.) Det bådar gott för framtiden när vi ska börja bebisverkstaden på riktigt igen. Ni som hängt med i min blogg vet att vi tidigt i våras bestämde oss för att vänta med grynet till jag är klar med Lifestyle by Actic. Detta är min tid och vill inte förlora tid jag inte får igen. Vi skyddar oss inte så om det skulle visa sig att vi väntar ett gryn så är det jättevälkommet och önskat =) Men vi försöker inte aktivt längre. En stor sten föll ifrån mina axlar när vi beslutade detta.
Kom direkt ifrån spinningen där jag svettats ut mängder med kalorier, det gör mig ännu mer förbannad. All den träningen helt förgäves =( Men det är för sent nu..
tre hem
Ibland känns det som jag har tre hem och jag trivs på alla tre ställena lika bra. Lägenheten med min man, jobbet och gymmet =) Fick en komplimang av en man på gymmet igår morse, han kom fram och sa att han var imponerad av mig för varje gång han var där så var jag där =) Gav såklart honom en komplimang tillbaka för är man på gymmet kl 7 på fredag morgon så är man jäkligt duktig =) Glömde fråga vad han hette dock, men vi träffas säkert igen.. man pratar med många på gymmet men man vet inte vad någon heter. Det är så kul nu när man tränar så ofta och har tränat regelbundet i 8 månader, man lär känna folk på gymmet.. =)
Lördag morgon började med en promenad till gymmet för att spinna och stå på crosstrainern =) Så himla skönt att träna.. jag är beroende, jag erkänner =)
Vi har diskuterat lite jag och mannen, vi ska vänta med grynet.. eller vi ska inte skydda oss men vi ska inte heller jobba superaktivt för att få det att ta sig kring ägglossning osv. Utan jag ska ta detta året i Lifestyle som mitt år och verkligen lägga allt krut på viktnedgången.. tror att min själ blir lugnare av det.. såklar, blir det gryn så blir vi superglada men vi kommer inte räkna menscykler osv =)
Lördag morgon började med en promenad till gymmet för att spinna och stå på crosstrainern =) Så himla skönt att träna.. jag är beroende, jag erkänner =)
Vi har diskuterat lite jag och mannen, vi ska vänta med grynet.. eller vi ska inte skydda oss men vi ska inte heller jobba superaktivt för att få det att ta sig kring ägglossning osv. Utan jag ska ta detta året i Lifestyle som mitt år och verkligen lägga allt krut på viktnedgången.. tror att min själ blir lugnare av det.. såklar, blir det gryn så blir vi superglada men vi kommer inte räkna menscykler osv =)
IBS?
Nu tror läkarna att jag "bara" har IBS, de hittade inget på rektoskopin.. så jag ska göra en koloskopi och ev. gastroskopi.. alla undersökningarna behövs för att fastställa att det är IBS och inget annat som spökar..
Fortfarande ingen mens men hugg emellanåt.. måtte den bara dyka upp.. vill inte behöva vänta ända till augusti på att få påbörja behandling.. om jag ens får det, tydligen får man inte ha över en viss bmi.. i tisdags var det ett år sedan jag slutade med p-pillrena.. det känns som igår men ändå så långt borta.. då var jag ju naiv nog att tro att jag skulle ha en liten i mina armar.. men inget gryn så långt ögat kan nå :(
Vikten står mer eller mindre still.. något hg upp och ner.. har även fått veta att vattengympan har uppehåll i sommar, eller de har två pass i veckan men de är när jag jobbar bägge två. Så nu vet jag inte vad jag ska träna.. köpa en crosstrainer eller gympakort? Betvivlar på att jag pallar styrketräna.. tycker det är så tråkigt och dessutom så har jag gratis gymkort genom jobbet om jag skulle få för mig att vilja..
Fortfarande ingen mens men hugg emellanåt.. måtte den bara dyka upp.. vill inte behöva vänta ända till augusti på att få påbörja behandling.. om jag ens får det, tydligen får man inte ha över en viss bmi.. i tisdags var det ett år sedan jag slutade med p-pillrena.. det känns som igår men ändå så långt borta.. då var jag ju naiv nog att tro att jag skulle ha en liten i mina armar.. men inget gryn så långt ögat kan nå :(
Vikten står mer eller mindre still.. något hg upp och ner.. har även fått veta att vattengympan har uppehåll i sommar, eller de har två pass i veckan men de är när jag jobbar bägge två. Så nu vet jag inte vad jag ska träna.. köpa en crosstrainer eller gympakort? Betvivlar på att jag pallar styrketräna.. tycker det är så tråkigt och dessutom så har jag gratis gymkort genom jobbet om jag skulle få för mig att vilja..
Ont i livmodern/äggstockar
Fattar inte vad det är som gör så ont, mensvärkskänsla konstant mer eller mindre hela tiden.. ibland får jag som en krampliknande värk på en punkt i "tjejmagen", oftast på höger sida men flyttar runt. Var ju hos bm för cellprov förra veckan.. hon sa att det inte var någon fara men jag ringde ändå och bokade tid på gyn.. fick tid 15/2.. blir smärtan mer intensiv så får jag söka mig till KK. Det är över två månader sen senaste mensen.. =( och testen är ju fortfarande negativa.
Har aldrig velat ha mensen mer än jag vill nu.. när jag var yngre hade jag jätteproblem med min mens och önskade bara bort den. Men nu vill jag ha den iaf en gång som bevis på att jag funkar..
Tack ni underbara som finns där och stöttar mig, skulle aldrig klara mig utan er!! Ni vet vilka ni är, och det innefattar även er som skriver så fina saker till mig här i bloggen!! ♥
Har aldrig velat ha mensen mer än jag vill nu.. när jag var yngre hade jag jätteproblem med min mens och önskade bara bort den. Men nu vill jag ha den iaf en gång som bevis på att jag funkar..
Tack ni underbara som finns där och stöttar mig, skulle aldrig klara mig utan er!! Ni vet vilka ni är, och det innefattar även er som skriver så fina saker till mig här i bloggen!! ♥
Negativt test
skittestet är negativt och inte har jag sovit en blund inatt pga hosta och andra anledningar :-( ganska nere nu!
Då kan väl mensen komma om nu testet ska vara negativt..
Då kan väl mensen komma om nu testet ska vara negativt..
första äl-testet
Idag gjorde jag första äl-testet, det visade i vad jag tror är stegring.. så ägglossning om några dagar.. vill egentligen inte pyssla med såna här tester men fick av en vän som plussade nyligen. Och då får man ju testa med det =) Lite roligt oxå att se!
Enligt uträkningarna har jag äl 26 nov men hade någon känning idag, var likadant förra månaden att jag kände något 5-7 dagar innan beräknad äl.
Väldigt suddigt, men vad tror ni?
Enligt uträkningarna har jag äl 26 nov men hade någon känning idag, var likadant förra månaden att jag kände något 5-7 dagar innan beräknad äl.
Väldigt suddigt, men vad tror ni?
