Viktkamp - min resa mot balans

Har blivit mer och mer motiverad, detta kan nog funka ändå. Det kommer bli slitigt fram till nyår men jag tror att jag kan klara det. Vikten har börjat röra sig igen och jag märker skillnad på nyköpta kläder. Det är så kul och motiverande. Alla peppande kommentarer och glada tillrop har även gjort sitt till det. Ni lät mig aldrig ge upp, vilket jag är tacksam för ♥

Imorse vägde jag mig, med lika stor fasa som alla andra gånger. Ställde mig på vågen, trodde inte på vad siffrorna visade, klev av och klev på igen.. jo men visst stämde det.. 113,6 kg.. jag är bara 1,6 kg från min berlock nu. Har nog aldrig längtat så mycket efter en berlock som nu. Det är nog för att dessa 5 kilona har tagit så himla lång tid pga platån. Sammanlagda minskade vikten är nu 38,4 kg.. det är verkligen en halv människa jag gått ner, känns fantastiskt härligt. Idag infann sig en ny känsla, att det är en häftig grej jag gjort. Inga konstgjorda grejer som pulverdieter och operationer, "bara" hårt kämpande med kost och träning. Fick en fråga för ett tag sedan vilket av de två sakerna som är jobbigast, vet inte om något egentligen är jobbigt.. det är motivationen som påverkar om jag är less på att laga mat och sköta den, likaså med träningen. Klart det är jobbigt men samtidigt väldigt kul och extremt givande.

Ni ska förresten snart bli belönade för att ni är mig trogna, det kommer dyka upp en tävling på bloggen när jag nått 20 000 besökare. Det är ca 500 personer till det målet =) Frågan är bara vad ni ska vinna, denna gången skulle jag vilja ge er något som är typiskt för min blogg. Så vad är typiskt min blogg enligt er?

Kanske lite fjortis att lägga upp awards på bloggen men jag blev så himla glad när jag fick en award, har aldrig fått någon sån innan =) Fick den av söta AnnaPanna, Tack!! ♥


Varför började du att blogga?

Har svarat på denna frågan flera gånger förr och därför tänker jag skriva varför jag började från början. Detta är tredje bloggen som jag har, de andra har varit alldagliga bloggar om allt och ingenting. Helt annorlunda från denna som handlar om min livsstilsförändring som jag genomgår. Började skriva för att jag ville ha någonstans att kräka av mig. Sen spelade det egentligen ingen roll om någon läste det eller inte. Men med tiden så har den anledningen förändrats lite, skriver fortfarande för att skriva av mig men även för att jag får energi av alla människor som är så fantastiska och peppar. Om jag sedan inspirerar någon på vägen så jag överlycklig.

Vilka bloggar följer du?

Oj.. det är en hel del. Bland annat dem som jag har som länkar här på bloggen, dock är inte den uppdaterad på länge.

Favoritfärg(er)?

Har en stor förkärlek för lila.. inte fuschia-lila utan mer ljuslila =) naturlila kanske man kan kalla det? Förstår någon vad jag menar? Haha

Favoritfilm?

Jag älskar tecknat! =) barnsligt men otroligt kul.. speciellt de nya filmerna med vuxenhumor i =) Björnbröder om jag måste nämna en =) Men om jag ska välja någon annan film så är det en Riddares historia, Heath Ledger är väldigt läcker ;)

Vilket land / länder drömmer du om att besöka och varför?

Azorerna är ett drömresemål som jag vill uppleva, jag som är teälskare vill ju till Europas enda teodling ;) USA är annars ett land som jag vill uppleva.

Här ska man tydligen skicka vidare fem awards, huvva vad svårt.. men de lyckliga utvalda sex blir (ja jag är en regelbrytare och väljer en mer);

Lôtten
Malin
Sandy
Annelie
113
Ida

Dessa är valda för att de helt oegoistisk peppar mig hela vägen genom min kamp, bjuder på fina ord när det är som tyngst och känns som personer jag skulle kunna umgås med privat. Finns många fler som skulle kunna platsa här men vågade bara övertrassera kvoten med en ;)

Detta består min kväll av kurera förkylningen med;

* C-vitamin både i form av brustablett och apelsin
* Acetylcystein mot slemmet i luftrören
* Echinagard i hopp om att korta ner förkylningsperioden så att jag kan vara med på Training Day på lördag. Blev förkyld veckan innan förra training day i våras oxå. Är inte det typiskt?
* Örtte - ingefära.

Mums! =)

Ikväll var jag även på föreläsning om Styrketräning. Var väldigt givande och gav många aha-upplevelser, vi är en grupp som inte tvekar att fråga och diskutioner är nära till hands, oftast iaf. Kvällens föreläsning började ganska flamsigt, tänk på hur du håller dina händer Johan ;)

Det har efterfrågats mer inlägg om vad jag äter för att hålla mig mätt. Det senaste tillskottet bland sallader jag gör är den sk Veckosalladen. Den innehåller lite socker för att den ska hålla länge i kylen, tänkte testa göra en liten sats utan socker nästa gång för att se.

Receptet på den kommer här:
1 kg vitkål som strimlas fint
1 kg morötter som rivs grovt
1 purjolök som strimlas fint
2 röda paprikor som strimlas

Till lagen:
1 dl naturell olja som raps eller majs
1 dl äppelcidervinäger
½ dl socker
salt, salladskrydda och persillaide efter smak

Strimla ner allt i en skål. Koka upp lagen så att sockret löser sig, låt svalna och häll över grönsakerna. Rör om och ställ svalt. Håller i över en vecka i kylen =)

Man blir väldigt mätt och det är smidigt att ha det klart i kylen, bara att ta fram till middag eller lunch.

I fredags blev det utgång, hade en galet rolig och blöt kväll. Blev en hel del flytande kalorier men jag ångrar ingenting för jag hade så grymt skoj. Först skulle jag bestämma mig för om jag skulle gå eller ej med tanke på min häl, jag ÄLSKAR att dansa och har svårt att hålla mig ifrån det när jag är ute. Bestämde mig till slut för att gå och visst skulle jag dricka oxå, det fick bära eller brista inför lördagens pt-timme som var inbokad.
Vaknade tidigt och kunde inte sova längre, låg kvar i sängen fram till 12.30.. insåg att jag var tvungen att äta och dricka om jag skulle kunna träna kl 15.
När man kommer till gymmet så möts man av ett stort flin från min kära pt som undrade hur många kalorier jag drack kvällen innan. Mitt svar var "ganska många men det var värt det".
Jag behöver inte ha alkohol för att ha skoj och dricker inte alls varje gång jag är ute, dricker mer och mer sällan.
Min insikt blev iaf att jag inte alls tål lika mycket som förr!

PT-timmen bestod i nya splittade program uppdelade på tre. Igår var det mage, rygg och biceps som fick sig en genomkörare och det känns i magen och bicepsen idag kan jag säga. Helt underbart att ha träningsvärk, äntligen! Tydligen är det svårare att få träningsvärk ju mer vältränad man blir och man har kortare återhämtning. Det är både på ont och gott. Känner mig taggad inför dessa nya program =) Kände igen alla övningarna utom två-tre stycken.

Sist men absolut inte minst, jag är äntligen under 115 kg.. väger numera 114,8 kg. Känns underbart att det börjar röra på sig igen =) Minus 37,2 kg, berlocken närmar sig =)

Den roliga kvällen i fredags, nya träningsprogram och viktnedgången har gjort att min motivation stigit snabbt, känns det som iaf. Känner mig grymt taggad inför veckans träningspass och framförallt Training Day på Olympen i Lund på lördag, har du anmält dig? Du hinner fortfarande göra det, fram till den 29/9.. Här kan du läsa om den =)

Fick något att tänka på i tisdag.. hade föreläsningen målsättning och motivation som veckans Lifestyleföreläsning på Johan. Jag var på den i våras oxå och även denna gången var det Johan som höll i den. Det är nog den bästa och mest tänkvärda föreläsningen Lifestyle har. Den ger en många nya sätt att tänka och hålla fast vid sin realistiska målbild.

Efter föreläsningen pratade jag med Johan, han tycker jag ska börja tänka pass istället för antal dagar jag tränar. Som tex idag så skulle jag träna två pass, Lifestylegruppträning (Power) och box. Även om de ligger på en dag så har jag gjort av med två pass av mina obligatoriska fem. Tror att det kan vara nyttigt för mig, då får jag dels mer tid hemma och jag kan se resterande pass som en ren bonus. Och så känner jag mig inte så låst till att det ska vara fem dagar.

Idag på träningen så klarade jag av hela powerpasset men fick gå ut efter en halvtimme på boxen pga hälen =( Jag försöker fokusera på det bra i att jag klarade av power. Försökte härda ut på boxen men fick ge upp, måste lyssna på kroppens signaler.

Den försöker vinna över mig men jag ska inte låta den vinna =)

Smärtan från hälen tar all min energi och den tycker att jag ska vila men det vill inte jag! 1-0 till mig =)

Har inte berättat att jag har börjat gå hos en sjukgymnast för att få min fot tejpad. Snabbt konstaterade min sjukgymnast D att det var en hälsporre och att jag bör få den tejpad i sex veckor. Kände stor skillnad redan dag ett, jag inbillar mig iaf att jag hade haft ondare utan tejpen ;) Många tror att tejpen är humbug men jag måste ju tro på det! Annars funkar det inte =)

Man har tejpen på i sex dagar, tar av det.. gör fotvård (filar och smörjer) och sedan går jag till sjukgymnasten på dag sju och blir omtejpad.
Tredje veckan är påbörjad nu, snart hälften av behandlingen klar. Hoppas sedan på att få slippa inlägg och det räcker med tejpningen.

Jag tror att när jag börjar märka att hälen ger med sig på rätt håll så kommer motivationen komma krypande. Saknar att vardagsmotionera, klarar inte av att gå längre sträckor. Funderar på att skaffa en gammal skruttcykel som jag kan ha till och från bussen.

Idag köpte jag även en balansbräda som jag kan använda här hemma för att stretcha ut mina hälsenor som inte mår allt för bra. Vilket kan vara en bidragande orsak till att jag fått min hälsporre. Hade sån tur med balansbrädan för jag var inne på Apoteket i ett annat ärende och så såg jag en hylla där det stod massa CASALL prylar till 50% och där hittade jag balansbrädan för 104,5 kr =)

Ja som rubriken säger.. jag kämpar för att återfå motivationen.. försöker fokusera på mitt slutgiltiga mål; ett barn. Alla säger att det är den bästa motivationskällan men jag vet inte, det är oerhört pressande att veta att vi inte får barn pga mig.
Jag försöker hitta glädjen i träningen som jag gjorde förut, jag försöker tänka på hur bra jag mår efter träningen.

Peppar mig själv genom att läsa och lyssna på alla kommenterar jag får om att jag är en förebild och stor inspiratör. Försöker hitta styrka i att vara stolt över vad jag åstadkommit och att jag faktiskt lyckats gå ner 36 kg. Det är inte alla som lyckas med det på egen hand utan soppor och operationer.

Jag försöker att inte gnälla och istället hålla saker inom mig. Gör mitt bästa men många läser av mig ändå. Måste försöka hitta min positiva inställning.. nästa berlock är inom räckhåll, det är den jag får fokusera på istället för alla andra kilon efter det =)

Många är ni som peppar mig på alla sätt och vis, jag är inte van vid att folk bryr sig om mig på det sättet som många överraskar mig med gång på gång. Känner stor kärlek till er alla, min man, min familj, min bästa vän, kollegor och sist men absolut inte minst alla killar och tjejer som både tränar och jobbar på "mitt" gym.

Bjuder på en låt från ett av mina favoritband som jag såg förra sommaren, lite udda musik men deras bakgrund och de fantastiska rytmerna gör alla låtar fantastiska =) Staff Benda Bilili band från Kongo kommer här;

Fick frågan om vad som varit bäst och sämst med min viktnedgång och jag tänkte försöka bena i detta nu med risk för att det blir ett rörigt inlägg.

Börjar med det sämsta.
* Mina knän blivit ömma och onda av träningen. Försöker stretcha ut musklerna i benen i hopp om att då bukt med knäna. Jag har lärt mig vilka övningar som gör att mina knän protesterar och de övningarna gör jag inte. Vilket är synd för det är bla utfall som jag tycker ger mig massor.
* Detta har egentligen inget med själva viktnedgången att göra utan med träningsfrekvensen och det är att jag har mindre tid för nära och kära, framförallt märks det i relationen med min man.
* Det sämsta är egentligen att man måste få se döden i vitöga innan man tar tag i sitt liv. Tänk på att stoppa innan det får konsekvenser på era kroppar. Om ni ska lyssna på något jag skriver i min blogg så är det detta.
* Hjärnan försöker spela en spratt och hänger inte alltid med i svängarna.

Det bästa kan jag egentligen babbla på om i all oändlighet.
* Orkar mer.
* Är gladare.
* Vill göra mer med livet än jag ville förr. Helt plötsligt kan jag tänka mig att tex hoppa fallskärm och såna läskiga saker. Sånt skrämmer mig inte längre på samma sätt som förr.
* Jag har bättre levervärden.
* Min IBS mår bättre, får mindre skov och de håller inte i lika länge.
* Har fått lära känna människor som jag kanske har för livet och även om jag inte gör det så kommer de ha gjort/sagt saker som kommer påverka mig livet ut.
* Sen är det ju såna konkreta saker som att min puls och blodtryck sjunkit markant. Är livrädd att få hjärt och kärlsjukdomar. Sånt kan man ju påverka till skillnad från tex cancer.
* Kan handla kläder i alla affärer, behöver inte bara handla på B&B, XLNT och Generous som bara har mörka muggiga kläder ;)

Jag har fått ett helt nytt liv i och med min viktkamp. Ångrar inget med mitt liv men jag önskar att jag tagit tag i detta tidigare i livet. Men å andra sidan hade jag kanske inte då hamnat på mitt underbara gym Södervärn och lärt känna alla goa människor.

Ödet har någon plan för oss alla, och vägen dit är kanske inte alltid rosenröd och gjord av bomull men i slutändan tror jag ändå att allt ont för något gott med sig. Nu har jag flummat klart ;) Godnatt!

I mitt nya program så har jag en maskin/övning som ger mig massa ångest. Jag försöker mig på att göra den varje gång jag kör mitt styrketräningsprogram men jag får kämpa med ångesten lika mycket varje gång. Ibland orkar jag inte kämpa mot ångesten och ger upp efter några repetetioner. Men ibland klarar jag fler och mår ganska bra när jag klarar av det.

Så fjantigt egentligen men alla har vi väl något som gör att vi mår dåligt. Denna maskinen förknippar mig med mellanstadieåren när jag blev tvingad att göra den, orkade inte gör en enda och mina klasskompisar skrattade åt mig. Försökte några gånger men varje gång blev jag hånad för att jag inte klarade av den. Till slut gav jag upp och började skolka när vi skulle tillbringa idrottslektionerna i styrketräningssalen.

Ni som följt min blogg så är det denna maskin som jag bad Johan om att jag ville testa med honom bredvid mig som trygghet. Sagt och gjort, testade den med STOR fasa och jag klarade ju faktiskt av den numera. Jag fick den på mitt nya program om jag lovade att jag skulle göra den. Kämpar mig igen den varje gång med varierat resultat.

Jag håller på att sakta kravla mig upp ur min lilla svacka. Många olika anledningar till detta, har insett att jag har massa folk som faktiskt bryr sig oerhört mycket om mig.. Detta är svårt för mig att ta till mig. Men jag måste tro på alla som säger gott om mig och att jag är en inspiration eller förebild och att jag genom min resa ger andra motivation till att starta kampen mot ett lättare liv. Blir så himla glad att jag inte vet hur jag ska hantera det =) Blir generad och säger tack! Det har söta Maria lärt mig =)

En tjej från gymmet skrev en sak i sin blogg som fick mig att tänka till jättemycket om hur folk uppfattar mig, klipper ur direkt från hennes blogg, såklart med hennes godkännande.

Det som träffar rätt och får mig att tänka till mycket är det med att jag bygger upp kroppen igen efter tiden som överviktig. Ses jag inte som överviktig längre på det sättet som jag såg förr? Tack för detta underbara inlägg!

Finns ytterligare en fin sak som en väldigt betydelsefull kille skrivit till mig är en dikt som kommer direkt från hjärtat rätt in i hjärtat;


Sedan slog jag faktiskt ett rekord i onsdags fast jag inte ens ville gå och träna, jag gick dit och tränade.. fick glada tillrop och stöttningar från massa fina människor. Efter passet så kände jag att jag behövde en ego-boost.. så jag ville testa på att göra jägarstolen och klarade förvånat 2.05 min. 50 sek förbättring sedan i juni =)

Kändes som om jag gått upp de senaste veckorna men den stod kvar på samma vikt som för två veckor sedan, vilket kändes väldigt upplyftande. Nu måste jag försöka återgå till att kämpa mot mina 5 kgs mål. Nästa är 112 kg, 3,7 kg kvar =)

Fortsätter krypa sakta upp ur min lilla håla..

Finns många anledningar till att jag är i denna svacka som jag måste kämpa mig ur. Jag behöver hjälp, det är nu jag behöver allt stöd jag kan få av er. Det är verkligen dagens sanning!! Har svårt att ta mig till gymmet, jag gör det oftast men maten sköter jag sådär. Pratade med Johan idag och det gav mig många tankar som vanligt. Han är en klok man fast han inte tror det ;)

Min största önskan utöver bebis är att komma under 100 kg till min sista hälsoanalys. Tveksam till om jag kommer klara det, jag måste hålla en snittviktnedgång på 0,9 kg i veckan from denna veckan i så fall. Hittills har jag haft en viktnedgång på 0,7 kg i veckan om man slår ut det. Johan tror absolut att jag kan klara det om jag stramar upp min kost och tränar så mycket som jag ska. Fan att man ska bry sig så mycket om enbart vikten. Jag borde ha satt ett annat lifestylemål!!

Finns en person i min närhet som satt ett högre viktmål än mig, klarar hon det ska väl jag klara det. Måste hitta mitt jävlaranamma igen! =) Alla tips mottages!!

Jag tänkte att jag skulle publicera ett av mina utkast jag gjorde strax efter att jag hade haft min frågestund. Där hade jag skrivit inlägg som svarade på frågor jag fått men nu när jag skulle gå in och finjustera så var alla utkast borta så jag får skriva om dem. Suck och pust!

Så här kommer ett svar till Sandra som undrade; Bästa fredagsmysmaten du vet?

Tacos är annars en stor svaghet jag har, lätt att laga, gott och man kan äta bara grönsaker och kött om man vill. Perfekt för alla.

På helgen brukar jag försöka laga potatisgratäng, mos eller såna saker som jag inte ska äta till middag som lunch eftersom det känns bättre att äta det då än på kvällen. Jag är väldigt svag för potatisrätter, pasta och ris kan jag klara mig utan hur lätt som helst men potatis är svårt att hålla sig undan från.