Saknar er

Ni är en del som tittar in här emellanåt fast det är torrt på inlägg.. jag orkar inte med att skriva just nu. Klarar rent av inte av det. Har mentalt utdränerad, försöker återskapa mitt glada jag och orka arbetet är precis vad jag gör men knappt mer. Min KBT-behandlare nästintill beordrade mig att bara göra saker jag mår bra av en tid framöver och försöka hitta tillbaka till mig själv igen. Får inte tänka på min vikt nu och det är sjukt svårt att avvänja sig vid det när man försöker hitta fokus att kunna få ett barn. Jag orkar inte läsa om allas framgångar med vikten, orkar inte höra om det, orkar inte med frågor kring min vikt och hur det går. Klarar inte av att se mitt misslyckande som jag ser det som att ha gått upp i vikt och inte kan gå ner. Jag arbetar med att inte nedvärdera mig själv och faktiskt se till vad jag klarar av och vad jag mår bra av. Tack för ert stöd och förståelse!

Sötpotatisaioli

Idag lagade jag min älskade sötpotatisaioli som jag tänkt göra så himla
länge.. den är så len och god, även mättande =)
 
1 stor sötpotatis
2 vitlöksklyftor
1 äggula
1 dl olja
 
Koka sötpotatisen mjuk, näst intill överkokt. Lägg i en matberedare
tillsammans med vitlök och äggulan, mixa ca 2 min så smeten blir
slät. Låt matberedaren vara i gång på låg hastighet och strila i oljan.
Häll upp i en skål, smaka av med salt och vitpeppar.
Receptet kommer ursprungligen från recept.nu.
 
Smaklig spis kära bloggläsare!!

cykling

cyklingen förra veckan gick superbra, förvånansvärt lätt var det faktiskt. kommer nog göra om det någon mer gång :) fick inte ens träningsvärk dagarna efter, kände mig lite trött i benen men inget ont någonstans :) förutom i underredet, inte rumpan utan underlivet. min anatomi där nere är inte den samma som den var innan viktnedgången, så där fick jag lite skav.. allt förändras i kroppen vid en viktnedgång!!





var så stolt när jag svängde upp hemma vid huset och parkerade cykeln på "sin" plats :) tänk att jag, emma, klarade av att cykla 2,5 mil?! ni som känner mig vet att detta var en prövning på många sätt, för fem år sedan lärde jag mig cykla på nytt (och ja, har man en gång lärt sig så kan man) efter 12 år av cykeln.

uppfylldes av eufori och när jag tittade på klockan och insåg att jag suttit på cykeln i 1 timme och 45 min.. kändes som max 1 timme!
vilka vyer jag fick se och uppleva som jag inte får annars :)





får ni känslan av att ni vill testa något så gör det! det värsta som kan hända är att du måste testa igen :)

min räddning på cyklingen var att min man tagit bilen denna dagen så att han kunde hämta mig om cykeln pajat men annars fick han inte hämta mig hade jag bestämt mig för!

galning

idag ska jag göra något jag aldrig trodde jag ens skulle överväga - cykla hem från jobbet. lund - malmö, ca 2,5 mil Åker dit men cyklar hem :) behöver massa glada tillrop under dagen och runt 17-18, smspeppa gärna :) Vad ger jag mig in på?! :)




RSS 2.0