Anonymitet
Fick en intressant fråga idag av en vän ang öppen eller anonym blogg. Det fick mig att börja tänka kring mitt eget val, hade ju anonym blogg de första åren och sedan i samband med en tidningsartikel så blev den öppen.
När den blev icke anonym så hände det något i mitt skrivande, det tror jag ni som följt mig länge märkt. Jag skrev inte längre från hjärtat, inläggen blev färre och inte alls så personliga. I takt med att jag fick veta vilka som läste min blogg så kände jag att jag inte kunde vara mig själv i samma utsträckning. Detta var inget aktivt val utan detta skedde utan mitt medvetande inkopplat. Det är sådant jag insett i efterhand när jag funderat kring varför jag väljer att inte skriva lika ofta. Jag förstod ju att folk som känner mig utanför cybervärlden skulle läsa min blogg och tycka till men att det skulle göras så gränslöst och utan respekt var jag inte alls beredd på. Det var ungefär då jag kände att jag inte ville skriva blogg längre, eller jag jag ville men jag orkade inte med att även prata om det senare.
Ni som känner mig och har följt mig länge vet att detta har varit min ventilationskanal och min terapi på min otroliga resa. Men jag kände inte längre att jag skrev för mig själv för jag vågade inte vara mig själv till 100% pga kommentarerna som kom. Jag skriver ofta för att få ur mig saker och sen är det bra med det.
Varför jag från början valde att vara anonym är av den enkla anledningen att jag inte vågade vara öppen med mina problem med bla vikt och barnlöshet. Det var för mig otroligt skamligt och det är de fortfarande til viss del men jag har genom psykolog och kloka vänner kommit långt med mina skamkänslor kring främst vikten. Barnlösheten är inget jag skäms över längre, så otroligt befriande att inte behöva ljuga när någon frågar om jag har barn eller när jag ska skaffa barn.
Tack A för att du väckte min skrivarlust när bloggen är igång igen ♥
Att vara tacksam
Idag har jag haft en stressig dag, orkade inte vara stark så till middag fick det bli pizza. Tänker inte se ner på mig själv för det som jag alltid gjort, det var ett val jag gjorde idag och jag njöt av pizzan.
Efter pizzan så valde jag att ta ett varmt bad och gå in i mig själv. Under badet så tänkte jag på min senaste månad, sedan campet. Det har inte blivit mycket träning, en del promenader men mycket mental träning. Passade på att göra lite meditation, blev så inspirerad av underbara och härliga Tanja som både föreläste och var deltagare under campet. Under meditationen gick jag nerifrån och pratade om varje kroppsdel, liten som stor. Jag sa till mig själv att jag var tacksam för att jag kunde gå, för att har en fungerande blåsa, att jag har ett hjärta som slår, att jag har ett skallben som täcker min hjärna osv. På de ställen som jag har bekymmer gav jag lite extra kärlek och fokuserade lite extra just där. Kände hur min puls sjönk och hur jag ökade min självkänsla och mitt självförtroende. Började älska mig själv lite lite mer.
Vilken känsla jag klev upp med!! Helt upprymd av kärlek och välbefinnande!!!
Vilken känsla jag klev upp med!! Helt upprymd av kärlek och välbefinnande!!!
Hur ofta som du badar eller duschar är du verkligen där och då? Glöm inte hur vattnet känns på kroppen och hur kroppen känns i vattnet. Hur reagerar din kropp på värmen/kylan?
Brukar du vara tacksam för din kropps funktioner? Om inte, testa det!
Nu fick ni lite funderingar att tänka på. Kärlek till er ♥
Att våga slåss
Att våga slåss mot sina demoner, försöker göra det varje dag!
Idag gjorde jag det med besked, jag har det senaste året försökt undvika att hälsa på folk som stöttat mig under min viktresa innan jag gick upp i vikt. Men idag vågade jag, såg en kille från gymmet som stöttat och peppat mig så ofantligt mycket. I någon sekund tänkte jag att jag skulle låtsas inte se honom men han har alltid varit så betydelsefull och visat så mycket omtanke och kärlek gentemot min resa. Han har alltid trott på mig - "Du kan mer, Emma", "Du klarar detta", "Jag vet att du vågar".
Helt plötsligt står jag upp och hojtar på honom, så glad att jag vågade och så glad att träffa honom igen. Det var inte så jobbigt som jag trodde, jag vet att han inte dömer mig och jag hoppas jag har rätt i dem känslorna. Så väl tror jag mig känna honom men ändå kommer demonerna på besök och säger att det är tvärtom.
Dessa demoner som tror sig bestämma över mitt liv, men idag slogs jag mot dem och jag vann! Så stolt över mig själv.
Demonerna kom även efter mötet men de fick bara gå och lägga sig, de fick inte stanna länge =)
Jag har kommit så långt i min mentala resa ♥ Kärlek till mig!
Innerlig glädje
De senaste två veckorna har det hänt jättemycket i mitt liv eller framförallt med mitt mentala. Jag har varit glad på riktigt, glad hela vägen inifrån hjärtat och i hela kroppen. Sån underbar känsla med tanke på hur jag mått det senaste året.
Jag har sedan 18 mars gått i en KBT-grupp för överviktiga som har problem med sin självbild, stört beteende kring mat osv. Denna grupp har hjälpt mig så fantastiskt mycket! Det är min psykolog Marie som hållit i den, hon är guld värd ♥
När man har en ätstörning så tror man ju att man är ensam fast ens logiska jag förstår att så inte är fallet. Men när jag kom till denna grupp första gången fick jag så mycket aha-upplevelser att jag var hög på känslor efteråt, helt underbar känsla. De andra i gruppen berättade om beteenden kring mat som jag gör, jag var ju ensam om att gå in per automatik på pressbyrån för att köpa choklad på vägen hem? Men så är det verkligen inte! Detta gjorde mycket för mig att få höra de andra berätta om beteenden jag har kring mat. Äntligen kunde jag prata om alla beteenden som jag själv har klankat ner på mig själv för och finna ro i att inte vara ensam. Jag hoppas kunna hålla kontakt med de människor jag lärt känna i gruppen. Så fantastiska människor som är så ödmjuka och delar med sig av det jobbiga de är med om och känner ♥
Men åter till mitt mående, glädjen jag känt de senaste två veckorna är så underbar! Har längtat och suktat efter att få må såhär. I en av hemuppgifterna som vi fått varje vecka så stod det att om man jagar lyckan så kan det få motsatt effekt, i mitt fall tror jag det varit så. Jag har bara stressat med att göra saker som borde göra mig lycklig eller saker som borde motivera mig att jag bara mötts av motstånd och därmed väckt fler demoner i mig.
För första gången på något år så kan jag hantera demonerna relativt snabbt med hjälp av flera verktyg jag fått i KBT´n. Och jag kan stå emot att ta till mat som tröst eller äter bara för att. Varje dag i princip får jag minst en aha-upplevelse och fylls av glädje för att jag klarar många hinder, att slå ner en demon, våga igen och framförallt att älska mig själv.
Förra veckan gästbloggade jag hos fina Louise, läs gärna detta inlägg som hör ihop med det jag skrivit ovanför. Tack för äran att få gästblogga hos dig vännen! All kärlek till dig ♥
Dessa tre smyckena är nog tre av de viktigaste smyckena för mitt
välmående som boostar mig ♥
Tack till mig själv för att jag fortsätter kämpa, för att jag älskar mig själv igen och för att jag vågar hoppas igen!
Vad tackar du dig själv för?
Toppad glädje och krävande ångest
Helgen har bestått av massa glädje, kärlek, ångest osv. Har varit på LM Events första event i Göteborg med ett härligt gäng tjejer. Tänk att humöret kan svaja så mycket, det är ju för att jag utvecklat lite social fobi.. eller egentligen inte social fobi men ogillar mingelfester. Är så rädd att folk ska uppfatta mig som tråkig som jag tidigare skrivit. Men jag försökte verkligen vara mitt vanliga jag, riktiga Emma tittade fram emellanåt men jag var försiktig.
Det värsta var när vi skulle presentera oss för varandra, jag skulle stå upp och berätta om min blogg. Hjärtat ville hoppa ur halsen på mig, jag svettades och kände mig illröd. Men när jag reste mig upp så ropade Emelie "Åh hej Emma", detta gjorde mig så otroligt glad och tog bort udden av ångesten. Kände hur jag stakade mig men det var kanske bara jag som hörde det, vem vet =)
Men sedan all glädje och kärlek man får på såna här event och speciellt gänget jag åkte med ♥
Har varit ett roligt dygn, vistelsen på båten och mer om eventet kommer i ett senare inlägg, är ganska trött efter gårdagen och dagen idag på Gekås på vägen hem =) Avsluta helgen med härlig shopping och nya kläder känns underbart =) Lägger mig idag med ett leende på läpparna och värme i hjärtat ♥
Att våga
Idag utmanade jag mig själv, har ju slutat göra roliga saker och umgås med vänner. Tackat nej till det mesta för att jag skämts för min viktuppgång. Nu ska jag sakta försöka utmana mig själv, så hade denna veckan bla inbokat två fikor med två vänner och frisörbesök.
Igår fick jag avboka fikan för jag var stressad efter veckan, kände att mitt mentala behövde vila efter flera utmaningar tidigare i veckan. Så efter vila igår kväll var jag redo för att umgås med vän på fik på stan. Var så skönt att sitta och prata och umgås med min fina vän. Hade lite puls när vi kom dit och fick tunghäfta när jag skulle beställa fika. Men jag klarade det!!!
Det blev en bakelse men klandrar inte mig för det, idag var det viktiga att våga fika på stan. Min psykolog säger att om man "fuskar" så ska man iaf njuta av det man äter och det gjorde jag idag. Åt mindfullt, smakade, luktade och tittade ordentligt på det jag åt =)
Det blev en bakelse men klandrar inte mig för det, idag var det viktiga att våga fika på stan. Min psykolog säger att om man "fuskar" så ska man iaf njuta av det man äter och det gjorde jag idag. Åt mindfullt, smakade, luktade och tittade ordentligt på det jag åt =)
Var hos frissan häromdagen, har inte vågat gå dit för att jag skämts över mig själv.
Nu får det vara slut med skam, dags att tänka positiva tankar ♥
Ny insikt - min viktuppgång är inte ett misslyckande utan en del av resan, en omväg till målet.
Bra val vs dåliga val
Inte alltid lätt att göra bra val när sinnet bråkar med en, försöker så gott jag kan men ibland orkar jag inte kämpa med att må bra och att äta rätt. För att jag ska orka äta rätt så måste jag må bra psykiskt, så där lägger jag all kraft just nu. Så bra val får bli en bonus att glädja över =)
Jag har de senaste dagarna mått bättre psykiskt även om det fortfarande är ganska tungt. De säger ju att det är utanför trygghetszonen som man växer och så är det verkligen, delade ett inlägg på min privata facebook tidigare i veckan som var ganska utelämnande. Var rädd för att folk skulle döma mig men jag fick så fin positiv respons. För mig var det viktigt att våga, jag växer genom att erkänna mina problem för andra. Det blir liksom ett steg närmre att jag erkänner även för mig själv.
Har svårt att komma in i bloggandet igen, jag vill skriva men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vad vill ni läsa om? Kanske hjälper mig att börja skriva igen även om jag skriver för min egen del =)
Min blogg har varit nere 1,5 vecka ungefär för vissa, något vajsing med domänet men nu verkar den funka felfritt. Hojta gärna om ni märker några problem =) Ni verkar ju trots allt vara några som läser min blogg fortfarande =)
Allt och ingenting
Har försökt hitta motivation ett tag och det fungerar inte helt bra. Många olika faktorer har gjort att jag mår dåligt psykiskt och det har gjort att jag har tom fått fysiska symtom. Så försöker lyssna på kroppen och göra vad jag kan för att hitta balans mellan att slappna av och kämpa.
Har insett att jag måste börja från med träningen och sakta. Börjat promenera men knät klarar inte det så bra så kan inte gå så mycket som jag skulle vilja.. mitt mål denna veckan är att iaf komma iväg till gymmet en dag. Känns surt att sätta såna små mål men nu är verkligheten som den är. Vill absolut inte springa in i den berömda och omtalade väggen!!
Ska försöka att blogga minst en dag i veckan, mår bättre på ett sätt att blogga men på ett annat inte men det beror mycket på vilka som läser den. Även om min blogg alltid varit öppen så har jag liksom inte vetat vilka som läst den men nu vet jag det och det begränsar mig i mitt bloggande tror jag. Men jag skriver ju för mig själv så kanske det blir något enstaka dolt inlägg, ni som känner att ni vill läsa det får maila mig om lösen isf om ni känner er värda det ;) haha
Maten funkar inte helt optimalt, när jag är stressad så ökar min aptit och jag äter skitgrejer. Så ter sig mitt matberoende och min ätstörning.
Min dröm är att kroppen är i balans (eller någorlunda iaf) och att jag kan träna lika mycket som innan jag började må dåligt. Min dröm ska bli verklighet!
Svammelinlägg som vanligt! Vet inte ens om någon läser min blogg längre men som sagt, skriver ju mest för mig själv även om det är kul med feedback =)
Glädje
Äntligen har jag kommit igång med träning ordentligt och kosten går fint. Är så himla glad just nu, mitt liv är i balans =)
Och det händer grejer på vågen och måttbandet. Så peppande och motiverande.
Men ska inte låta det färga mig och ta över mitt liv igen, jag gör detta för min skull och min känsla i kroppen! Hela mitt mående är mycket bättre =)
Men ska inte låta det färga mig och ta över mitt liv igen, jag gör detta för min skull och min känsla i kroppen! Hela mitt mående är mycket bättre =)
Blir inte så långt inlägg idag, ska snart hoppa in i duschen. Men först lite virkning =)
Vad gör ni förutom träning för att må bra och nå balans mentalt/själsligt? =)
Vad gör ni förutom träning för att må bra och nå balans mentalt/själsligt? =)
Kramar till er alla ♥
Motivationen
Den senaste veckan har min motivation vuxit något enormt av olika anledningar. Dock har min mage strulat en hel del så har inte alls kunnat träna som jag velat men lite har det blivit av och lite promenader. Har istället fått arbeta mycket med att få balans på andra sätt och det har funkat. Känner att jag själsligt blir mer och mer tillfreds.
Tyckte denna vyn var fantastisk, jag älskar när två kontraster möts.
Min tolkning är att jag lämnar de gråa molnen och låter solskenet komma in i mitt liv.
Min tolkning är att jag lämnar de gråa molnen och låter solskenet komma in i mitt liv.
Framtiden känns spännande och jag ser ljust på den.
Att erkänna min viktuppgång för mig själv och uttala den högt inför mina nära och kära så lättade en stor sten från mina axlar. Det är dags att begrava den skam jag känt pga viktuppgången. Visst önskar jag att den inte kommit men jag har lärt mig massa annat på vägen. Vägrar låta den påverka mig och mitt sinne mer, tänker fokusera på vad jag faktiskt har gått ner och att jag inte gått upp alla 45 kg. Så skönt att skriva detta. Jag kommer inte skriva siffror längre utan bara prata om viktnedgång och balans.
Jag blir starkare och starkare för varje dag, väljer mina strider med mig själv. Ibland tillåter jag och ibland står jag på mig. Ska inte prata illa om mig själv för att jag "råkade" äta fel eller inte träna utan acceptera det. Som en man sa till mig en gång "Det finns inte ett misslyckande. Det finns en utmaning för nästa gång.". Visst stämmer det?
Vill ge er en liten uppgift, om ni vill ge mig pepp med endast ett ord.. vad skulle det då vara? Sedan vill jag att ni bloggar om det, instagrammar och taggar mig (Viktkamp) eller varför inte skriver ordet på facebook som en påminnelse till er själva också. Det är dags att börja peppa er själva!
De flesta av oss är duktiga på att peppa andra men dåliga på att peppa sig själv. Inklusive mig själv.
Är ni med mig på denna uppgift? Hade varit grymt kul!
Glöm inte skriva i en kommentar här vilket ord, om ni skrivit om det någonstans osv.
Det ord jag ger er är Tillit - lita på er egen instinkt!
De flesta av oss är duktiga på att peppa andra men dåliga på att peppa sig själv. Inklusive mig själv.
Är ni med mig på denna uppgift? Hade varit grymt kul!
Glöm inte skriva i en kommentar här vilket ord, om ni skrivit om det någonstans osv.
Det ord jag ger er är Tillit - lita på er egen instinkt!
Bakslag
Då fick jag ett bakslag igen med ont i halsen och feber, börjar fundera om det är kroppens sätt att säga att jag behöver vila psykiskt. Skulle aldrig skrivit mitt senaste inlägg för det blev ju bakslag direkt! Orkar snart inte mer.. kommer aldrig riktigt tillbaka ordentligt till träningen innan något händer. Börjar bli så less på det! Mår ju så bra av det, men nu har jag tagit några dagar ledig för att bara vara och göra det jag känner för. Får se hur halsen mår imorgon om jag ska träna eller inte men ingen press.
Även om jag är väldigt ledsen över att det blivit såhär så är jag glad att jag lyssnar på min kropps signaler. Just nu mår jag psykiskt som jag gjorde för ett år sedan innan jag gick in i min depression. Dit vill jag inte igen!! Nu ska jag ge mig tid för reflektion och inse vad det är i mitt liv som är i obalans. Först då kommer jag kunna gå vidare..
Även om jag är väldigt ledsen över att det blivit såhär så är jag glad att jag lyssnar på min kropps signaler. Just nu mår jag psykiskt som jag gjorde för ett år sedan innan jag gick in i min depression. Dit vill jag inte igen!! Nu ska jag ge mig tid för reflektion och inse vad det är i mitt liv som är i obalans. Först då kommer jag kunna gå vidare..
Känner mig så gnällig men den som tycker det behöver inte läsa min blogg. Detta är min terapeutiska sfär!
Vägen upp
Äntligen har jag kommit igång med vardagsmotionen, kommer innan söndag är slut att vara uppe i 300 minuter som mitt mål är för varje vecka.
Min pollenallergi har börjat lugna sig en hel del, vilket är grymt skönt. På måndag ska jag tillbaks på brottsplatsen på gymmet =) Ska in i friviktsrummet och härja igen har jag bestämt mig för. Styrketräningen är det som ger mig mest förbränning, så nu ska jag till en början satsa på vardagsmotion och styrketräning. Sedan ska jag sakta börja återinföra annan konditionsträning.
En sak i taget så jag inte får några bakslag i min prestationsångest och mina höga krav på mig själv. Börjar verkligen hitta en distans till mina krav på mig själv, varför har jag dem? Istället för att noja in på kraven så bearbetar jag dem. Vilket känns som en stor vinst, varför sätter jag ett visst krav på mig själv? Vad står dem för? Vill verkligen gå till botten med dem och förstå dem. Mår ju inte bra av dem och vill undvika de kraven som blir negativt laddade för mig. Krav ska man såklart ha på sig själv men när dem går till överdrift så blir det tokigt.
Oj nu svamlar jag igen, jag älskar svammel-inlägg bäst för då är det hjärtat som styr =)
Hur ser ni på krav som man ställer på sig själv? Har du några såna? Berätta, dela med dig!m
Besöka hemstaden
I helgen ska jag tillbaka till min hemstad och det är med många känslor jag gör det. Många gamla demoner gör sig påminda och jag gillar inte alls det. Vad gör jag om jag träffar en demon? Hur ska jag då förhålla mig? Om man går på stan i sin fd hemstad så möter man ofta någon man "känner", någon av dem som mobbade mig. Känslan av utanförskap är inte långt borta om de inte skulle hälsa fast jag inte alls bryr mig om dem. Känner mig smått obekväm inför detta men jag är starkare idag än jag var på den tiden. Hur känner ni inför såna här sammanhang?
En fin låt som en vän en gång gjorde att jag upptäckte, den har hjälpt mig en hel del.
Killer?
Idag tror jag att jag hittade tillbaka till min killer-instinkt och driv. Märkte under spinningen att jag inte en enda gång ville ge upp utan jag kämpade på och hängde med trots att det var grymt jobbigt efter ett långt uppehåll ifrån spinningen och träningen. Har inte tränat på en månad pga sjukdomar och spinning har jag inte gjort sen i juni eller något sånt. Blev så himla glad när jag kunde hänga med, jag tror alltid att när jag haft ett sånt långt uppehåll att jag ska vara lika "dålig" som jag var första gången jag spinnade för nästan exakt tre år sedan. Spinning och jag hör ihop, älskar det! Bokat två pass till denna veckan =) Denna terminen har massa spinningpass som passar mitt tidsschema, Happy! Grät tom i slutet av passet av lycka. För första gången på länge känner jag "detta kommer jag klara" igen, det måste ju betyda något? =)
Utmaning
Idag vill jag att alla som läser detta tänker efter och skriver två bra/positiva egenskaper om sig själv, en själslig/psykisk/mental och en fysisk/kroppslig :) denna känslan ska ni sen bära med stolthet :) tro på er själva!!
Mina egenskaper är mina händer som jag tycker är vackra och att jag är empatisk :)
Mitt självförtroende
Det jag en gång hade har raserats som ni vet, men det är på väg på rätt håll. Jag kämpar med min självbild och mitt sätt att förhålla mig till mina känslor. Det är ingen lätt rond att gå mot sig själv men den måste genomföras. Jag måste slå undan de onda tankarna jag har om mig själv, det är inte förrän dess som jag kommer finna balans och verkligen gå ner i vikt. Jag försöker få bort fokus från min vikthets och göra det jag mår bra av, svårt när det finns vissa mörka tankar som sätter fälle-ben på mig. Jag har erkänt för mig själv sen jag började kbt att jag har en ätstörning, ett sockerberoende samt sjuka prestationskrav på mig själv! Bara att skriva det är svårt men för mig är detta en del av min rond jag måste slutföra, när jag skriver ner något för mig själv blir det så konkret. Min blogg - min terapi!
Bra dagar
Igår var en bra dag och idag har än sålänge varit en bra dag. Tar en dag i taget och tar vara på de bra dagarna.
Igår började jag ett sk Weight loss club men jag kallar det bootcamp för att ta bort pressen kring min vikt. Vill inte förstöra mer för mig själv än vad jag redan gjort. Är med för att hitta glädjen till träningen igen. Det är tre dagar i veckan i fyra veckor och jag tänker bara träna dem tre dagarna och om jag vill/orkar så kan jag träna mer men har ingen sån ambition. Vet inte ens om mitt sinne klarar alla dem passen ens men jag ska försöka.
Nu ska jag må bra och lära mig ta hand om mig själv. Är oerhört bra på att ta hand om alla andra men sämre på att bry mig om mig själv.
45 min
45 min hos psykologen gick på 5 min, så kändes det iaf. Jag pratade på och hon frågade när hon ville ha förtydligande, hon skrev och skrev. Kände förtroende för henne omedelbart, vilket jag blev så lättad över.
Inser att jag har mycket mer än vad jag trott som tynger mig, både på gott och ont. För att jag ska må bra så måste det ju bearbetas och det går inte att komma ifrån, man kan inte trycka undan vissa känslor och tankar och tro att de ska försvinna av sig själv, för det gör dem inte. Andra sidan av myntet är ju att det kan göra väldigt ont att röra upp vissa saker till ytan. Detta behöver dock göras och det är nu eller aldrig om det ska bli något gryn i vår lilla familj. Jag behöver bearbeta all press som kommer utifrån från sjukhuset på att jag måste gå ner si och så mycket. Då är det inte längre mitt mål utan någon annans mål, ett mål jag inte kan rucka på. Jag måste lära mig hantera den pressen och lära mig hur jag ska göra om den till en motivation och sporre. Det är dock en väldigt liten del i det stora som jag tänker på, men detta är de viktiga för mig nu.
Skulle tänka ut vad jag ville behandla just nu, KBT ca 10 ggr blir det. Känner mig lite nyfiken på behandlingen, ska träffa psykologen nästa gång redan på måndag morgon. Skönt att träffas tätt nu i början.
Psykolog
På torsdag ska jag äntligen få träffa en psykolog och förhoppningsvis få hjälp med att reda ut alla tankar jag har. Går väldigt mycket upp och ner, har äntligen hittat tillbaka till kärleken för träningen men kommer fortfarande på mig själv med att falla för dessa förbannade frestelser. Vikten går saaaaakta neråt men tror att min inre stress gör att det liksom låser sig. Jag vill ha hjälp att hantera alla känslor kring vår barnlöshet, min uppväxt, mitt matberoende och att jag måste våga tro på mig själv och vad jag åstadkommit hittills. Sist jag gick hos kurator så "låste det upp" sig och jag började rasa i vikt, på något sätt hoppas jag det ska hända igen även om jag inte alls lägger alla förhoppningar där. Vill bara få må bra i själen! Det är jag värd! ♥
Sinnesnärvaro
Dagens träning var verkligen ett bevis på vad sinnesnärvaron gör för ett pass. När jag cyklade i ösregnet till gymmet så grät jag av ångest för att det åskade och jag cyklade mot åskan! Åska är bland det värsta jag vet.. fy för! Anlände till gymmet ångestfylld och dyngsur om fötterna. Fick träna barfota idag och bli superskitig under fötterna.. men det var inget problem.. problemet var att ångesten bitit sig fast i mig och förstörde mitt sinne och min kärlek för träningen. Kastade tom ur mig kommentaren "Jag hatar att träna idag pga åskan", Johan sa till mig att skärpa mig och glömma det. Någon gång när jag tragglade mig igenom alla kettlebellsswingar och knäböj så glömde jag bort ångesten och tog tag i min älskade träning. Det blev trots allt ett ganska bra pass med bland annat 3 min planka på knä och boll och avslutade med 107 situps på boll.
Rätt tankesätt gör massor för ett pass! =)
