Viktkamp - min resa mot balans

Har tänkt en hel del det senaste på varför jag har bloggen och vad den gör med mig. Lärt känna ofantligt många människor via bloggen, de flesta har givit mig massor av energi på min viktresa men helt plötsligt i våras så började jag känna att folk inte fanns där på samma sätt. Det gör att mina gamla demoner väcks och växer fram, börjar tro att jag gjort något eftersom mina vänner börjar nonchalera mig, vilket helt är mina egna tankar om varför vi inte har kontakt längre. Alla har sina förklaringar och jag tror inte att någon gjort detta med flit. Nämner ingen vid namn för det är inte så jag gör. Det är inte bara en eller två, detta gäller en hel del av de människor jag lärt känna via alla dessa år i bloggvärlden. 

Vill inte må såhär så därför har jag hållit mig en bit ifrån bloggen för att ta itu med dessa känslor. Det är fasen inte lätt när utanförskap och mobbing varit så stor del av min uppväxt. Demonerna väcks ganska snabbt och är svåra att tämja.

 

Jag försöker hitta orsaken till varför jag bloggar, till en början var det för att jag behövde skriva av mig och detta utvecklades senare till att alla glada hejarop blev en stor del av min motivation. När dessa minskade så tappade jag även motivationen i min viktresa och därmed insåg jag att jag gör denna resa för andra och inte för mig själv. Försöker hitta styrkan och motivationen inom mig igen och den finns där det vet jag, den märks emellanåt men är svår att få fram ordentligt. Balans är mitt ledord, vissa delar har jag numera balans men det saknas på andra ställen. Små steg i rätt riktning ska ta mig dit jag vill. 

 

Blev ett tungt inlägg, vet egentligen inte vad jag ville med detta inlägg. Ville nog bara skriva ur mig mina negativa känslor jag går med. Vill inte att någon ska bli förargad, ledsen, få dåligt samvete osv av detta inlägg.