Blogg funderingar

Har tänkt en hel del det senaste på varför jag har bloggen och vad den gör med mig. Lärt känna ofantligt många människor via bloggen, de flesta har givit mig massor av energi på min viktresa men helt plötsligt i våras så började jag känna att folk inte fanns där på samma sätt. Det gör att mina gamla demoner väcks och växer fram, börjar tro att jag gjort något eftersom mina vänner börjar nonchalera mig, vilket helt är mina egna tankar om varför vi inte har kontakt längre. Alla har sina förklaringar och jag tror inte att någon gjort detta med flit. Nämner ingen vid namn för det är inte så jag gör. Det är inte bara en eller två, detta gäller en hel del av de människor jag lärt känna via alla dessa år i bloggvärlden. 

Vill inte må såhär så därför har jag hållit mig en bit ifrån bloggen för att ta itu med dessa känslor. Det är fasen inte lätt när utanförskap och mobbing varit så stor del av min uppväxt. Demonerna väcks ganska snabbt och är svåra att tämja.

 

Jag försöker hitta orsaken till varför jag bloggar, till en början var det för att jag behövde skriva av mig och detta utvecklades senare till att alla glada hejarop blev en stor del av min motivation. När dessa minskade så tappade jag även motivationen i min viktresa och därmed insåg jag att jag gör denna resa för andra och inte för mig själv. Försöker hitta styrkan och motivationen inom mig igen och den finns där det vet jag, den märks emellanåt men är svår att få fram ordentligt. Balans är mitt ledord, vissa delar har jag numera balans men det saknas på andra ställen. Små steg i rätt riktning ska ta mig dit jag vill. 

 

Blev ett tungt inlägg, vet egentligen inte vad jag ville med detta inlägg. Ville nog bara skriva ur mig mina negativa känslor jag går med. Vill inte att någon ska bli förargad, ledsen, få dåligt samvete osv av detta inlägg.

 

 

Det går upp och det går ner... Berg o dalbana så långt man ser
Ena dan är högsta vinsten på lotteri andra dar så är det ingenting just som en kalldusch...
Det är väl så i livet att ibland känns allt motigt o man känner sig ensam o ibland är det tvärtom..
Inland har man bloggkultur ibland inte...
Demoner från barndomen bär man alltid med sig... På gott och ont...
Hoppas du snart känner att det känns bättre m allt :-)
Kram ❤️

Vänner kommer och vänner försvinner. Livet förändras! Träningen ska du göra för din egen skull ingen annans. Känslorna du beskriver känner jag igen. Men samtidigt är det en del av livet. Det du gått igenom i livet och din barndom har ju ändå gjort den du är idag.

Kram <3

Så märkligt... Jag går själv i samma tankar, men runt sociala medier. Min egen teori är att öppenheten utåt gör detta för att vi ska stanna upp och tänka vad vi vill göra, ha sagt mm. Det finns bara en viss ström av information som vi kan ta in och jag ska bli väldigt restrektiv med vad jag vill ta in. Jag tycker att du ska göra det samma. Du är värd positiv energi och för allt i världen SKRIV. Jag läser, men är kass på att kommentera ❤️

Livet är som en berg och dalbana. Ibland behöver man ta en paus, en funderare på vart livet tar vägen. Vad man ska göra. Låter som du är en starkt tjej som vill förändra sig själv, och gjort stora framsteg. Fortsätt var dig själv. Titta igenom målen. Titta bakåt. Vad har fått dig att lyckat med det du är stolt över? Ta fasta på det. Kramar

På något vis så tror jag att din känsla är riktig. Det kan vara så att det fanns människor som gillade din viktresa och fanns där då. När du tog paus från den blev det inte lika intressant. Bara mina tankar...

Hur som helst så är det viktigt att du gör allt för din egen skull och inte för någon annans. Man lär sig vem som är vän och vem som inte är det.

Mitt pepp lät kanske dystert...

Exakt så. Det viktiga är att man gör en resa för SIN EGEN SKULL! Det är du som ska göra resan, det är du som ska må bra. Inte göra det för någon annan. :-)

Kram M

Du är en fin tjej med ett stort hjärta<3!! Det borde finnas fler som du!

Kram!!

Vilket fint inlägg du skrev hos Sojka! <3

Det är svårt det där ... jag har märkt att när jag känner som om folk viker av , så är det i princip aldrig ngt som har med mig att göra. Det har kanske med att göra att man går in i olika livscykler, att det är sommar som är en dålig period för bloggare ;P eller andra orsaker.
Jag har själv alltid haft ett bekräftelsebehov, men jobbar mycket på att hitta den bekräftelsen hos mig själv nu, ju äldre man blir ju mer behöver man sig själv på ngt sätt :)

Hmmm hoppas du hittade ngt klokt i detta <3
Kramar !

Jag har själv haft ett tungt första halvår av detta året, så jag förstår vad du menar.
Oftast känner man sig ganska ensam när man har det jobbigt och som att folk lyser med sin frånvaro. Jag tänkte att folk lät bli att höra av sig till mig för att de tyckte jag var jobbig som var så nere och deppig hela tiden...

Hursomhelst, jag tycker att du är grym och även om jag inte skriver så ofta så hejjar jag på dig! Jag är jätteglad att jag träffade dig för ett par månader sedan genom bloggen! Kämpa på, som de andra skrev så är det för din egen skull du gör detta! Kram