Viktkamp - min resa mot balans

Buffé är alltid en fälla för oss med någon form av matmissbruk åt överätarhållet. Idag valde vi att äta buffé till lunch, så mycket gott det fanns. Valde en äppelmust utan socker till maten, tog två omgångar mat men faktiskt så åt jag inte upp det jag inte tyckte om. Förr när jag åt buffé så åt jag upp allt oavsett vad jag tyckte. Men varför ska jag göra det? Bara så onödigt. Därför valde jag att ta efterrätt oxå, en liten bit chokladkaka med fruktsallad och en liten klick grädde till. Gick därifrån inte alls så mätt som jag fasade, så skönt =)

 

Kände mig verkligen stolt när jag insåg att jag inte tänkte äta det jag inte gillade, det var inte ens ett medvetet val utan insåg att jag la dem grejerna åt sidan. Kan inte förstå själv! I vissa saker har jag kommit så mycket länge än jag själv tror och förstår =)

 

Jag var en smal kille när jag växte upp och brukade traditionsenligt på lördagarna stå bakom disken av Z-Grillen och peka på en godissort genom att säga ”Två såna! Och en sån! Och en sådan också!” till expediten. Expediten hade alla sina lösgodissorter i olika glasburkar, och som pojkspoling var det en ren ynnest att få peka på de olika burkarna och säga vad exakt man ville ha i sin lördagsgottepåse. Mellan varven var man tvungen att fråga: ”Vad kostar det nu?” för att pengarna skulle räcka till. 10 kronors veckopeng hade jag att spendera och 20öres-godisar var favoriterna eftersom det oftast räckte till en Coca Cola också.

Jag var en smal kille och egentligen inte så sportintresserad, men i ett grupptryck i klassen och ett kompisgäng med stort handbollsintresse halkade jag in i just den sporten. Jag hade väl inte direkt en handbollsgen, men hängde med i svängen fram till sjätte klass. Också tränaren såg mitt ointresse till sporten varvid följden blev att jag mest satt på bänken och såg på när de andra spelade match.

Jag var en smal kille som egentligen inte ville spela handboll. Jag kunde äta vad jag ville, när jag ville utan att gå upp ett gram i vikt. När jag började högstadiet, och äntligen lagt handbollsspelandet bakom mig, tog styrketräningslokalerna vid. Alla killarna i klassen skulle skaffa sig stora biceps och bröstmuskler. Allt handlade om just biceps och bröstmuskler. Vi samlades på ett gym som hette Spartacus Gym flera gånger i veckan. Bänkpress och bicepscurls varvades om vartannat och avslutades alltid med en pizza efter träningen på ett pizzahak som låg precis bakom gymet. Vi visste ingenting om kaloriintag. Vi visste inget om muskeluppbyggnation. Nu, 20 år senare, inser jag väl någonstans att allt vi gjorde var helt meningslöst, och var istället ett sätt att umgås oss pojkar emellan i tron om att vi var män.

Jag var en smal kille fram till 1999. Då hände något. Jag ökade i vikt så fort att förnekelsen inte ens hängde med. Jag var smal i hjärnan, men spegeln påvisade något annat. Att ha varit smal i 22 år och sedan plötsligt två år senare, som 24-åring, väga över 110 kilo på sina 176 centimeter var inte kul. Smög sig kilona på? Levde jag i förnekelse? Vad hände med alla mina 30-32-jeans som nu var utbytta till 38-32-jeans. Jag var nu bredare runt midjan än mina ben var långa. Vad hände?

Jag var smal i hjärnan, men tjock på riktigt.
Mitt klädintresse dog lika fort som kilona ökade. Något jag älskat att göra hela min uppväxt hade nu blivit en ren plåga. Att gå i klädaffärer. Jag avskydde mig själv till och med så hårt att jag levde under devisen: ”Vem bryr sig!” och fortsatte att misshandla min kropp genom att äta godis, snabbmat, halvfabrikat och ett sötsug som pågick under dygnets alla timmar. När jag nu handlade lösgodis så gjorde jag inte det genom att peka på en glasburk och någon annan lade ner godiset i en liten påse åt mig, utan nu kunde jag själv gå runt och plocka godis i en överdimensionerad påse och välja bland löpmeter av lösgodis.

2005 gick jag in i väggen av tjockissorg. Jag mådde oerhört dåligt av min övervikt.
Jag minns exakt vad som fick mig att ta tag i min vikt. Det var när jag mötte en gammal barndomskompis från handbollstiden som direkt efter att ha hälsat på mig sade: ”Vad fet du är! Bor du granne med en Mc Donald´s eller?” Utåt sett skrattade jag åt hans skämt, men sårades påtagligt inåt sett. Jag mådde skit. Det var startskottet till att på endast ett halvår banta bort 32 kilo.

Jag var en smal kille igen. Självkänslan ökade i samma rasande takt som kilona rann av mig. När jag nått min målvikt på 78 kilo, kändes det som en seger. Jag var i mål. Att komma i mål har en stor nackdel. De nya rutinerna med löpning eftertänksam kost och nyttigt leverne avbröts lika fort som målvikten nåtts. Jag var ju i mål. Det betydde väl att jag nu kunde äta vad jag ville, va? Ett år senare låg vågen på över 100 kilo igen. Då var det dags att återigen införa de nygamla rutinerna med löpning, träning och kalorisnål mat.

Exakt så har mitt liv sett ut de senaste 8 åren. Jag har viktpendlat mellan 78 kilo och 105 kilo. Jag har två garderober. En smalgarderob och en tjockisgarderob. Jag har väldigt lätt för att gå ner i vikt (om jag bestämmer mig till 100%). Men jag har också lika lätt för att gå upp i vikt fort. Vad jag däremot inte klarar av, är att stanna kvar på en och samma vikt. Det har jag insett efter 8 års jojo-bantande. Varje gång jag närmar mig 80 kilo så andas jag ut och tänker att jag aldrig mer vill vara tjock. Men det är något jag aldrig kan hålla. Jag slutar träna. Jag börjar äta onyttigt, och vips så väger man 100 kilo igen.

Min läkare har sagt till mig i flera år att sluta upp med mina viktförändringar då detta skadar och påfrestar min kropp negativt. Men vad skall jag göra? Jag kan pendla 20-25 kilo på bara 365 dagar och det är många kilon. Någonstans förstår jag att detta inte alls är hälsosamt. Jag förstår att jag misshandlar mig själv själsligt och kroppsligt genom att viktpendla på så kort tid.

Jag inser tre saker:
* Jag kan banta
* Jag kan gå upp i vikt
* Jag kan inte stanna på en och samma vikt

Vid skrivande stund väger jag 95 kilo och jag är inne i en bantarfas (igen). Målet (igen) nu är någonstans mellan 80-82 kilo. Jag vet att jag kommer dit innan jultomten kommer. Men vad jag inte kan lova är att bibehålla vikten till vi skall dansa runt midsommarstången nästa år.

Jag behöver ingen bantarcoach, jag behöver en vikthållarcoach.

//Kristian Kotteby

Idag var jag ute på en liten promenad, gick och njöt i att gå i shorts. Älskar numera att gå i shorts, hade jag aldrig gjort för tre år sedan.. aldrig hade jag tagit på mig det, jag badade inte för att jag skämdes över min mage och min behåring. Vet inte hur många somrar som jag inte badade pga skammen över min kropp, likadant var det med shorts och linne. Linnen började jag med efter att min älskade make på den tiden fick mig att våga använda det utan kofta över. Var så glad och stolt när jag vågade gå ute utan kofta i bara linne. Shorts vågade jag inte börja använda förrän för två somrar sedan och det var en underbar känsla att gå med knäna fria. Ingen som inte varit i samma sits som mig kan förstå hur befriande och härligt detta var. Förut gick jag enbart i trekvartsbyxor och OM jag hade klänning eller kjol så hade jag alltid leggings oxå.

 

Nu har jag shorts, går i kjol och ÄLSKAR klänningar! Dock med vissa bekvämligheter för mig själv, inte pga någon annan och det är min behåring som ställer till det. Men även där kan jag komma på mig själv att glömma bort den när det börjar närma sig nästa vaxtid. Ni som följt min blogg vet att jag tom vågar träna utan tröja i bara byxa och sportbh ibland ;)

 

Något jag reflekterat över när jag kollat runt bland andra bloggare, många där säger samma sak som jag skrivit här "Jag vågade inte ha det där förut" och deras förut är mitt nu - ca 115 kg. Ganska intressant det där, allt är så relativt för alla människor. Alla har vi olika verkligheter och det blir så tydligt när det gäller vikt.

 

 

Såhär såg det ut på min balkong idag när jag satt och njöt i solen samtidigt som jag stickade för att jag fortfarande inte vågar träna.

 

Hur brukar du smaksätta ditt vatten om du gör det? =)

 

Glöm inte följa mig på instagram där jag lägger upp mer matbilder än vad jag gör i bloggen - viktkamp heter jag där. Precis som min facebooksida.

 

Fick träffa en instagramtjej som oxå var där för att träffa Åse, Magda som jag följt sen jag skaffade instagram =)

 

Blev ganska trött av min lilla utflykt så det blev till att åka och handla för att sen ta mig hemåt. I affären träffade jag på ytterligare ett känt ansikte från instagram, Nathalie =) Vi snackade medans vi handlade och sen hade vi följe en bit hem, för vi bor inte alls långt ifrån varandra har vi insett =)

 

Roligt att träffa trevliga människor =)

Min vackra vän Sojka ville att jag skulle svara på dessa frågor för många många månader sedan, den har legat i min utkast-korg väldigt längre. Sitter hemma och är lite bitter för att jag inte kunde ta en powerwalk med en ny bekantskap för att jag vaknade och hade jätteont i halsen, känner mig lite febrig nu oxå. 

1. Vad heter du? Emma
2. Vem fick du dessa frågor av? Läs ovan ;)
3. Hur gammal är du? 28 år i några månader till
4. Är du romantisk? Vill nog vara det mer än vad jag är =)
5. Hur lång är du? 175 cm
6. Vilken ögonfärg har du? Blå/grön/gråa
7. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar, som jag skulle vilja byta ut =)
8. Vilka städer har du bott i? Född i Borås och flyttade sen till Lund och nu bor jag i Malmö
9. Tycker du om kaffe? Ja och äntligen tål min mage kaffe
10. Tycker du om att mysa/kela? Älskar det =)
11. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, förstår innebörden i ett samtal på finska men kan absolut inte prata det
12. Har du någonsin åkt ambulans? Inte för egen räkning, dock med min älskade mommi (mormor) ♥
13. Vad har du för ringsignal? Någon tråkig standarsignal för Samsung s3 (kopierade ditt svar Sojka ;))
14. Vad har du för bakgrundsbild på mobilen? En bild på maken och hans söta systerson ♥
15. Kan du byta olja på bilen? Haha nej har inte ens körkort
16. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Läs ovan ;)
17. Vad är det bästa som hänt dig? Gifte mig ♥
18. Vad är det värsta som hänt dig? Att det ska ta sån tid att få ett litet gryn
19. Har du varit med i tidningen? Om man räknar under hela min livstid så är det några gånger, men två intervjurepotage, här har ni det senaste som handlar om denna bloggen =)
20. Har du någon piercing? I tungan
21. Civilstånd? Gift
22. Hur bor du? I en hyresrätt, en trea.. är dock väldigt sugna på radhus men det är ju så dyrt i Malmö
23. Vilket är ditt drömjobb? Älskar mitt jobb jag har nu men skulle vilja kombinera det med något inom hälsa, kettlebellsinstruktör eller liknande. En stor dröm jag har är oxå att få hjälpa överviktiga barn med kost och motion i något form av "läger"
24. Vad har du haft för husdjur? Hamstrar
25. Vad arbetar du med idag? Undersköterska på mottagning på sjukhus
26. Kan du åka slalom? Jag åker inte skidor, punkt slut!
27. Vad har du för utbildning? Barnskötare i grunden sedan gymnasiet och sedan läste jag till undersköterska när jag flyttat till Lund, utöver det lite strökurser.
28. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Mina händer gillar jag
29. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Hängmagen
30. Vem vill du ska svara på dessa frågor? Västgötskan, Johan, Camilla, Anna, Znogge, Mickis, Karro, 113, Anna, Karro, SaraTilling och Maria.
    

 

Idag antog jag Saras utmaning som ni kan läsa om här. Det var med viss fasa men det gick galant, såklart svettigt och jobbigt men det ska ju utmaningar vara.

 

Såhär blev mina resultat;

 

Uppvärmning 3 rundor som skulle ta max 10 min, mitt tog 12 min för att jag ville göra klart allt ;)

200 m löpning

10 burpees

10 knäböj

10 situps

 

3 rundor av följande

1 min knäböj med hopp 23, 17, 17

1 min situps med nudd på tån 19, 15, 18

1 min ryggresningar 43, 50, 43

1 min burpees 11, 10, 9

1 min vila mellan varje varv

 

Det som står efter är antal reps per runda av respektive övning. Kämpade för att inte sakta ner utan hålla samma tempo. Gick hyffsat =)

Fick ändra från armhävningar och dips till situps och ryggresningar pga axeln, vågar fortfarande inte påfresta den när jag inte har full kontroll.

 

Vågar ni anta Saras utmaning? Vågar jag så vågar ni!!!