Viktkamp - min resa mot balans

Jag har ju vid flertalet tillfällen skrivit i min blogg om hur jag fick min diagnos leversteatos/fettlever, senast var dock inne hos Fnulan där jag var inspiratör. Sedan jag fick diagnosen så har jag velat tacka den läkaren som verkligen fick upp ögonen på mig, Tord. Detta inlägg kommer bli en solskenssaga och jag kommer skriva det gråtandes för att jag är så glad.

 

Tidigare i veckan så fick jag veta att en av mina kollegor jobbat på akuten ungefär den perioden som jag var där. Tänkte att jag gör en chansning och frågar om hon vet någon Tord och så förklarade jag hur han såg ut och vad han gjort för mig. Hon sa direkt att det måste vara Tord ******* och att han nog skulle bli jätteglad om jag skrev och berättade om hans betydelse för mig. Jag började googla och hittade en fb-bild på honom och det var verkligen han!!! Blev helt nervös och glad över att ha hittat honom.. =) Visste inte hur jag skulle kontakta honom, ringa, maila? Trodde aldrig att jag skulle kunna hitta honom och få säga tack för att han förändrade mitt liv med sin ärlighet. Han var ju rak och ärlig men med en sån omtänksam, han menade det han sa från hjärtat och inte bara tomma ord om att jag var tvungen att ta tag i mitt liv som så många andra läkare gjort.

Idag tror jag att jag hittade tillbaka till min killer-instinkt och driv. Märkte under spinningen att jag inte en enda gång ville ge upp utan jag kämpade på och hängde med trots att det var grymt jobbigt efter ett långt uppehåll ifrån spinningen och träningen. Har inte tränat på en månad pga sjukdomar och spinning har jag inte gjort sen i juni eller något sånt. Blev så himla glad när jag kunde hänga med, jag tror alltid att när jag haft ett sånt långt uppehåll att jag ska vara lika "dålig" som jag var första gången jag spinnade för nästan exakt tre år sedan. Spinning och jag hör ihop, älskar det! Bokat två pass till denna veckan =) Denna terminen har massa spinningpass som passar mitt tidsschema, Happy! Grät tom i slutet av passet av lycka. För första gången på länge känner jag "detta kommer jag klara" igen, det måste ju betyda något? =) 

 

Jag har kämpat som en gnu i perioder men maten har varit förfärlig och därför har det inte givit något resultat, tvärtom.. har gått upp mer i vikt. Det har varit det mest psykiskt påfrestande året på länge. Jag gick på sätt och vis in i väggen i våras, insåg att jag behövde hjälp. Det var en svår insikt men så fick det bli om vi skulle få barn. Har fått massa bra verktyg av min psykolog med hjälp av KBT, gäller att ta vara på dem och använda dem ordentligt nu igen efter jul och nyår. 

 

Hatar att jag låtit min kropp förfalla på sätt och vis, men varför hata? Har bestämt mig för att göra om den känslan till energi under 2014 och hitta min gamla kämparglöd igen, jag känner att den börjar pyra. Som jag skrev igår i mitt inlägg så ska jag börja med att gå en fight med sockermonstret, det blir nog det jobbigaste. Ska tvinga mig att träna även de dagar jag inte känner för det, jag vet ju hur mycket jag älskar det.

 

Många skriver att dem lämnar 2013 bakom sig men det tänker inte jag göra. Trots alla motgångar så har det kommit lärdomar av det som det gäller att ta tillvara på inför framtida motgångar. Sedan har det funnits positiva saker med 2013 oxå. Ett år till med min älskade M, nytillskott i familjen i form av lille T, lärt känna nya fantastiska människor mm. Jag går in i 2014 med en positiv syn och med glädje. Jag tror på 2014, trots att jag börjar det med sjukdom så tänker jag göra allt för att komma så långt jag kan. 

 

Tillsammans med min psykolog har jag kommit fram till att jag inte mår bra av för höga krav och för många. Så därför tänker jag bara sätta ett mål med 2014, att må bra! Mår man bra kommer resten av sig själv.

 

Slutligen vill jag tacka alla som finns där och stöttar mig, M, familjen, bästa vännen, kollegorna, vännerna och sist men inte minst, er bloggläsare ♥ God fortsättning alla!

 

Tänk att vissa personer och att vissa saker kommer när man precis behöver det. Det hände mig häromdagen, Tina publicerade en bild på sin instagram och skrev att efter fem års väntan kom miraklen. What? Jag visste inte det, jag har läst något inlägg då och då men inte allt förstått eller läst något om barnlösheten. Kände direkt ett stort behov av att få skriva av mig och prata med Tina, lusläste alla inlägg om barnlösheten och skrev gråtandes till Tina om vår långa och påfrestande resa. Det var en sån befrielse att få skriva till någon som vet hur man mår, hur man känner och vet vad man går igenom. Tina kom som en ängel in i mitt liv precis när jag behövde det och inger massor med hopp.. hon lyssnar och skriver sanningen och det man behöver höra. På något sätt kommer det lösa sig för oss, blir det inte förr blir det senare. Vi kämpar på, frustrerade och ångestfyllda av barnlängtan. 

 

Jag tycker det är så viktigt att det kommer ut och att det inte är något man ska skämmas över.

 

Insikten att jag, bara jag, måste gå ner i vikt innan vi får IVF är ångestfylld men jag lär mig varje dag att hantera det. Jag kämpar många krig mot sockermonstret som har mig i sitt grepp och mot mina matdemoner. Jag har gått upp i vikt sedan beskedet hos RMC, men det var inte förgäves.. jag har lärt mig många läxor på vägen även om det var jävligt onödigt att gå upp i vikt. Jag har klarat det förut och jag kommer klara det igen. Jag tror på mig själv och det är de viktigaste, att ni andra hejar på och peppar är bara en bonus. 

 

 

Idag blev det första promenaden på två veckor, det var jobbigt och tungt med andningen men skönt oxå att röra på sig. Blev ca 30 min promenad i lagom takt. Är inte helt bra än så vill inte träna än men ska promenera nu till att börja med. Sen jäklar ska jag börja med spinning och mina älskade crossfit-pass igen =) 

Var ju sjuk veckan innan jul och blev sedan någorlunda frisk och skulle börja träna som i måndags. Dock vaknade jag med bihåleinflammation i söndags, så i måndags fick jag börja med antibiotika istället för att träna. Idag har nog äntligen medicinen börjat hjälpa för den värsta smärtan har släppt och kranen har öppnats så att säga ;)