Beslutet
Har i många år i mina tonår försökt hålla igen på maten och tränade boxercise under ett år på gymnasiet men skötte inte maten så den där träningen spelade inte så stor roll. Tränade även en träningsform som hette Low Inpackt som var en blandning av aerobic, dans, step up och styrka, men även under denna period så skötte jag inte maten. Gick på ViktVäktarna en period men klarade inte av allt detta med points osv, passade liksom inte mig. Och jag vet att det inte är någon ursäkt men jag tror helt enkelt inte jag var redo.
När jag slutat gymnasiet så jobbade jag på en förskola med ett gäng goa tjejer som hjälpte mig försöka gå ner i vikt. Gick ner 7 kg ganska snabbt men klarade inte av deras press och la av. Gick upp alla kilon igen såklart.
När jag bott nere i Skåne ett år så kände jag att jag inte mådde bra kroppsligt, såg såklart inte att jag gått upp men kände ju att jag vägde mer än när jag flyttade ner. Då hade jag inte vägt mig på 1½ år. Fick en våg i julklapp, ställde mig på den och fick ett hemskt uppvaknande. 152 kg stod det på den digitala vågen. Kändes som ett slag i magen, bestämde mig snabbt att jag var tvungen att göra något, började äta regelbundet och införde mer grönsaker på schemat. Där i början vägde jag mig varje dag och det är den perioden som skruvat till mitt huvud. Vägrade släppa kontrollen som jag hade när jag ställde mig på vågen. Gick ner 10 kg på några månader, sakta men säkert.. trodde jag.. men sedan började jag pendla upp och ner.. har aldrig varit uppe och nosat på 152 igen men 149.. pendlade upp och ner i några år.. åt GI och tränade några ggr på Friskis och Svettis, då började jag gå ner igen.. men klarade inte av att hålla det.. pendling igen.. tills i somras. När jag tänker tillbaka på all pendling så tror jag inte att jag var redo.. var sak har sin tid heter det och jag tror verkligen det är så. Jag tror på ödet!
Jag fick reda på för 1½ år sedan att jag har fettlever som är orsakad av min övervikt. Sökte akut för vad jag trodde var gallsten men visade sig vara fettlever med en stor fettansamlig mellan lever och revben. Var en fruktansvärd diagnos att få när man bara var 24 år. Fettlever är ju sånt som alkolister osv får, hade inte en aning om att man kunde få det av övervikt. Kände mig äcklig och som om jag skulle dö på studs. Men läkaren som jag hade på akuten var underbar och förklarade att om jag bara ändrade livsstil och började träna så skulle fettet sakta försvinna.
Ett halvår efter den diagnosen så fick jag reda på att jag hade PCOS och då föll så himla många pusselbitar på plats. Min övervikt är orsakad av den hemska hungern man får av "sjukdomen", min fettlever är en biverkan av PCOS osv. Hela mitt liv fick en helt annorlunda mening i och med den diagnosen. Vi ville ju ha barn och då fick jag börja ändra mitt liv på många sätt, ändrad kosthållning och träning..
I somras skaffade jag kort på Actic Södervärn, utan att ha varit där någonsin. Men denna gången kändes annorlunda, jag gick dit med ångesten i halsen och skulle boka en instruktör för styrketräning. Vågade inte träna den dagen men kände mig stolt över att jag gick dit. Tjejen som stod i kassan var trevlig och det bemötandet tog jag med mig. Instruktionen var 10 juli, en av sommarens hetaste dagar. Minns så väl att hon frågade om jag var galen som skulle börja träna årets varmaste dag =) Tränade väldigt sporadiskt men försökte verkligen träna tre ggr i veckan. Blev inte alltid som jag tänkte mig men jag gick dit ibland och för mig var det ett stort steg. Varje gång man kom dit så möttes man av ett leende och ett trevligt bemötande. Har sagt det till några av instruktörerna på gymmet, att mycket är deras förtjänst att jag lyckas. Såklart är det jag som kämpar men deras bemötande har gjort så himla mycket. Hösten kom och då blev det glesare och glesare. Men jag gick dit en dag i veckan eller så.
Ungefär i samma veva som jag gjorde denna mätning/vägning i kvartssamtalet så var jag med om en olycka som kunde slutat väldigt olyckligt. Fick ändra perspektiv på livet, livet är väldigt kort och man vet aldrig när det tar slut. Det var som ett uppvaknande för mig, detta var i oktober 2010. Jag fick ut pengar för olyckan och direkt när jag fick veta att jag fick såpass mycket pengar att jag kunde betala hela Lifestyle-året så bestämde jag mig. De pengarna hade vi inte haft om inte olyckan skett och dem skulle jag satsa på mig själv.
Hoppas det inte blev för rörigt! Men resten kan ni läsa om i bloggen, för det var ungefär då som jag började skriva mer aktivt i bloggen =)
Kul att du kikade in till mig...
Jag har varit smal i hela min ungdom och fram till 35 år, trodde inte heller tidigare att jag kunde gå upp i vikt, men det har jag gjort pga att jag ALDRIG äter...har slarvat med mat och förstört min ämnesomsättning. Det kan gå 24 timmar innan jag äter något, är inte hungrig helt enkelt.Äter inte heller en massa godis eller annat. När jag ätit regelbundet har jag snabbt gått ned i vikt. Slarvar fortfarande med mitt ätande och dras med övervikt.
Lycka till, tror du vill mer än jag! kram
Åh vilken resa, du verkar vara otroligt målmedveten så du kommer att klara detta!
Kram
Härligt att få höra din story!! Man blir så otroligt peppad över att läsa och känna din glöd - detta kommer gå kanonbra!
Sv: Ingen fara. Känner ingen hets eller stress eller nåt sånt över vikten. Är mest nyfiken bara på hur magen känns och hur det visar sig på vågen. Har varit väldigt svullen till och från i veckan och är mest nyfiken på hur det påverkar och så ;)
Du fantastiska kvinna kommer att lyckas, var så säker! Du är bäst, det finns bara en av dig & du lever här och nu :) Jag tror på dig!
Kram!
Tack så mycket :)
Vad bra, då ska jag fortsätta med mitt klotter :)
sv: ja visst är hon :)
intressant, kul att du delar med dig :)
Ibland blir det inte som man tänkt, ibland blir det mycket bättre!! ;.)
tack!! :)
Det låter som en lång kamp, sedan är du så klok också som inser att du inte var redo att ta steget ordentligt tidigare. Jag vet att du kommer lyckas nu och jag hejar på dig hela vägen!
En långdragen kamp... Och ett härligt uppvaknande på din nya resa. Fint att du delar med dig. Kram
Tack för att du delade med dig!! Du är inspiration tjejen!!
Men åh jag blir alldeles tårögd att läsa detta. En tuff kamp och tycker fler borde få höra din historia. Övervikt handlar ju inte bara om att nu får man skärpa sig och se till och gå ner. Så tror jag många "normal viktiga" personer tänker. Men för många ligger det nog också någon sjukdom bakom därför blir jag irriterad över snacket om fettskatt eller sockerskatt eller hur det var. Stämpla folk på det sättet. Hoppas du förstår vad jag menar?
Klart att det ändå hänger på en själv men utan diagnos kanske du aldrig kommit ur det. Glad för din skull och det är ju ändå dig själv att tacka men klart stöd behövs.
Kram!
Det var en fin beskrivning av din resa och du o jag har en del gemensamt som du kan läsa om i min presentation i min blogg
Bra skrivet. Jag har varit medi Extravaganza som jag tycker var kanon. Tyvärr gick mitt lilla ställe i KK och dom andra ställena passar inte mig såbra.
Lycka till !!!
Kram
Vilken resa. Och vilken kamp.
Men du gör det bra.
Du verkar vara en tjej som kan inspirera många.
Kram på dig!
Tack för att du delade med dig - det kommer att gå superduperbra för dig! Eller rättare sagt, FORTSÄTTA att gå superduperbra för dig!
Kram!
Kul att du ville vara med på Dagens blogg, vinnare är ute nu, så kolla om det var du som vann? Lycka till!
Ja dett amed vikt å sånt blir ju en så stor del i livet till slut. Som du skriver så fylls man av ångest och av tankar som sätter sås tort stopp för en. Att man fixerar sig på vågen och tror den ska röra sig ner varje dag och att allt blir som en ond cirkel som egentligen inte alls gynnar en. Man behöver i de felsta fall lite hjälp på traven och hjälpen kostar... så jag blir ändå glad när jag ser att du kom till ett bra gym och att du till slut fick råd att få den hjälp som du har idag.
Jag vet inte va din diagnos betyder... vill du förklara?
Hur mycket har du i nuläget tappat i vikt? Det är ju så viktigt att man inte rasar för fort oxå.... maken bantar ju eller va vi ska kalla de. Han älskar mat och äter för mycket och har inte rört sig. Han har ju stor buk och den har varit så hård. de är ju som du beskriver sånt fett som finns därinne som faktsikt sätter sig runt organen.... minns inte va de heter men de finns ett namn på de. Så nu är hans mage så mjuk... de där farliga fettet har sakta börjat försvinna.
Maken kör en kost som är som GI men inte sådär rejält strikt... å så tränar han. Kör du någon diet? Vad?
Du svarar givetvis om du vill på mina frågor.
Å tusen tack för din komplimang...
Vilken resa.. Det där med pendlandet känns igen. Förstår att det måste kännas skönt att ha fått en diagnos. Det är lättare att försöka avhjälpa "problemet" om man vet varför det uppkomit. Men det är en ständig kamp. Jag står för tillfället i det där läget "inte redo" förhoppningsvis ändras det snart..
Tur att det gick så bra med din olycka. Bra att pengarna kom till nytta ändå..
Roligt att du delar med dig av din resa!
Tycker du är så duktig, och kämpar villig :)
Kramen vännen
Låter som en ganska jobbig resa. Men varför ska något vara lätt? ;-)
Det är nog som du säger, det är viktigt att man SJÄLV är redo att göra en förändring. Att människor runt omkring en "tjatar" hjälper inte.
Jag har försökt få min mamma att sluta röka i många år, men har insett att så länge hon själv inte vill kan jag inte göra något. Det måste starta med personen i fråga. Synd bara att det ofta måste hända något drastiskt (som t.ex. ett läkarbesök) innan de inser hur allvarligt det är.
Men självklart bättre sent än aldrig ( i de flesta fall i alla fall). :-)
Kram V
Vad kul att få läsa om viktkampen!
Det är inte enkelt att gå ner i vikt & det vet jag bantade & tränade hårt när jag var i 16-18 åldern men det visade resultat till slut!
Jag kommer också att kämpa med att gå ner i vikt efter att bebisen kommit ut men jag vet att man kan lyckas om man bara vill det blir hårtjobb men det är värt det!
& vad kul att du också funderar på att skaffa barn sen :)
Kram
Otroligt mäktigt liv!
Så mycket där bakom, så viktiga händelser som styrt och väglett.
Du är en sjutusan till qvinna, du vinner detta!
Kraaaam
Lite skrämmande men samtidigt "positiv" läsning. Positiv p g a att du nu verkligen har tagit itu med att hålla din vikt i schakt. Som du säger: allt har sin tid - och din tid är nu. Är helt övertygad om att du lyckas den här gången. Du är otrolig!!!
Det var bra läsning - man förstår så mycket bättre då..
GRATTIS till att du bestämde dig och håller järnhårt på hälsan och livet. Go girl go!
KRAM!
skönt du har börjat, och går bra för dig, fett lever det ska jag googla, har aldrig hört talas om det, kram biggan
Vilken resa du har gott igenom. inte lätt att ta tag på vikten, men för hälså skäl måste man nog ibland. Jag har själv varit överviktig som barn tills jag var 17 så jag vet hur jobbigt det är. Nu är jag nog lite överviktig igen(elelr på gränsen i alla fall). Har fått 2 barn ganska så tätt och är gravid nu igen, men får hoppas att det försvinner sen igen.
önskar dej all lycka och hoppas du ska få nå den vikt som är bra för dej,
Oj !
Vilken resa du har gått igenom tjejen.
Kramar i massor / Jane
Kul att se det grå bra för dig! kollar in här ibland sen jag gjorde gamla designen åt dig.
Lycka till! jag har själv några kg jag måste loosa nu... si så där 30!!! GAHH
Vilken resa du har gjort, MEN du har fått en massa erfarenhet på vägen :-) Jag tror absolut att du kommer att klara det jättebra! Livet är fullt av utmaningar och när man klarat dem så blir man så glad. Du fixar det! Kraam!
Verkar finnas många träningsprogram att välja på!
Skrivet med känsla. Otrolig känsla.
Jag är helt klart din beundrare!
