Sen i somras när jag mådde som sämst psykiskt så har jag funnit frid i att virka, virkar mer och mer och mer avancerade saker. Min blogg är ju ganska nischad på träning, viktnedgång och kost men kände ändå att virkningen hör hemma här eftersom den hjälper mitt psykiska välmående. Glömmer nästan både tid och rum när jag virkar. Känns så befriande att äntligen hittat något som ersätter mitt matberoende och träningsbesatthet.

 

När det gäller virkningen finns det inga måsten och det är de som är de sköna. Har insett att jag har lätt att skapa olika beroenden, när jag tränade så mycket som jag gjorde när jag gick ner som mest mådde jag egentligen inte särskilt bra psykiskt. Min mentalitet var att ju mer jag tränar, desto mer pepp och stöd får jag från omgivningen och de där träningsminutrarna/timmarna skulle vara mer för varje vecka. Var helt matt emellanåt för att få in så mycket träning som möjligt.

 

Därför tänker jag "bara" träna max 1 timme om dagen på gymmet utöver vardagsmotion max 5 dagar i veckan. Måste sätta gränser för att inte gå in i den där väggen igen, lär känna min kropp på ett annat sätt nu och virkningen blir en liten flykt som tvingar mig att vila. Har så svårt att slappna av så detta blir win-win.