Att reflektera

För ett år sedan satt jag gråtande på ett tåg på väg från mitt första camp med KBK. Så mycket som hänt det senaste året med min själ och mitt sinne, viktmässigt har det inte hänt så mycket men jag har jobbat massor med min själ. 
 
Drabbas inte lika ofta av ångestattacker och jag känner mig glad på riktigt. Efter campet vågade jag ta tag i vissa saker och har insett saker som jag inte trodde jag skulle våga nudda vid. Jag har sagt upp mitt gymkort som bara gav mig ångest, jag har skaffat vattengympa kort även om jag inte vågat gå dit så mycket som jag hoppats. 
Jag känner mig faktiskt stark själsligt på ett sätt som jag inte riktigt vågar tro på och som jag ibland inte riktigt förstår själv. 
 
Campet förändrade mig på ett sätt som jag aldrig hade trott, önskar jag hade möjligthet att åka på ett till. Och människorna som jag lärde känna, de som fick flytta in i mitt hjärta.. de finns fortfarande där ♥ Vi delar en resa som bara vi som var med på campet kan förstå. Evigt tacksam till varenda en av dessa människor!
 
Från min första nervösa dag på campet tillsammans med Slejman ♥

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Välkommen åter!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0