Viktkamp - min resa mot balans

Då har man avklarat årets iformlopp, mitt sjätte. För mig är iformloppet lika obligatoriskt som typ midsommarafton =) Det var typ under det loppet 1/9 2009 som min resa började ordentligt. Jag fick mig en rejäl boost att jag kan faktiskt gå långt och massa stolthet. Hade nog inte gått så långt på flera år då. Men nu är det andra bullar.

 

Då gick jag det på 1.10 och nu idag 52.25 =) För vissa är inte detta någon bra siffra, men för mig och den vikt jag bär på så blir jag nöjd och stolt över att gå i mål med den tiden. 

Minns känslan den kvällen för sex år sedan, hade ont överallt men jag var lyrisk och lycklig över att jag kunde. VILL - KAN!

 

Tänk vad långt jag kommit ändå sedan dess, trots svackor och toppar om vart annat. Det är väl så livet lär antar jag =) 

 

Gick även över min trygghetszon idag, alla andra år har jag antingen haft ett lag eller min make med mig som support men idag hade jag tyvärr inget av det pga sjukdom. Fick lite smått ångest innan jag åkte iväg och när jag var på väg. Men va fasen, jag gillar ju loppet så varför behöver jag någon jag känner som supporter? Finns ju tusentals andra att peppas av =) och så var det verkligen, årets lopp var nog det bästa ur synpunkten att funktionärerna peppade massor =)
Sprang på en go tjej som heter Camilla från en motivationssida jag är med i på Facebook. Så go tjej =) 

Behöver jag säga att jag är stolt och glad just nu? =) 

Den senaste veckan har min motivation vuxit något enormt av olika anledningar. Dock har min mage strulat en hel del så har inte alls kunnat träna som jag velat men lite har det blivit av och lite promenader. Har istället fått arbeta mycket med att få balans på andra sätt och det har funkat. Känner att jag själsligt blir mer och mer tillfreds. 

 

Framtiden känns spännande och jag ser ljust på den. 

Att erkänna min viktuppgång för mig själv och uttala den högt inför mina nära och kära så lättade en stor sten från mina axlar. Det är dags att begrava den skam jag känt pga viktuppgången. Visst önskar jag att den inte kommit men jag har lärt mig massa annat på vägen. Vägrar låta den påverka mig och mitt sinne mer, tänker fokusera på vad jag faktiskt har gått ner och att jag inte gått upp alla 45 kg. Så skönt att skriva detta. Jag kommer inte skriva siffror längre utan bara prata om viktnedgång och balans. 

 

Jag blir starkare och starkare för varje dag, väljer mina strider med mig själv. Ibland tillåter jag och ibland står jag på mig. Ska inte prata illa om mig själv för att jag "råkade" äta fel eller inte träna utan acceptera det. Som en man sa till mig en gång "Det finns inte ett misslyckande. Det finns en utmaning för nästa gång.". Visst stämmer det?

 

Vill ge er en liten uppgift, om ni vill ge mig pepp med endast ett ord.. vad skulle det då vara? Sedan vill jag att ni bloggar om det, instagrammar och taggar mig (Viktkamp) eller varför inte skriver ordet på facebook som en påminnelse till er själva också. Det är dags att börja peppa er själva! 
De flesta av oss är duktiga på att peppa andra men dåliga på att peppa sig själv. Inklusive mig själv. 
Är ni med mig på denna uppgift? Hade varit grymt kul!
Glöm inte skriva i en kommentar här vilket ord, om ni skrivit om det någonstans osv. 

Det ord jag ger er är Tillit - lita på er egen instinkt!

 

 

Förra veckan skrev jag en gästblogg hos Ann-Sofie som ni kan läsa här. Öppet och ärligt!