Viktkamp - min resa mot balans

Dagens bootcamp var jobbigt för mig men jag gjorde det och med bravur. Är så jäkla lycklig just nu =) 

Såklart finns det saker jag behöver jobba med och det är ju det som gör att man peppas, om fyra veckor ska jag klara av att genomföra uppvärmingen utan att få andnöd ;) Detta är precis vad jag behöver just nu.. hård och rolig träning =) 

 

Tog på mig mina mest färgglada kläder och körde på, inget kan stoppa mig just nu känns det som =) Fötterna kändes bra, likaså min hälsena. Heja kroppen!!

 

Gör detta tillsammans med min make och det känns bra att kunna peppa varandra mot olika mål ♥

 

Idag, rättare sagt om en timme börjar jag/vi WLC (Weight loss club) igen. Kommer bli skitjobbigt men jag älskar den sortens träning. Var med i höstas också. Denna gången har jag inte ont och kan vara med på ett annat sätt. Tänker vara grymt strikt med maten dessa fyra veckor och förväntar mig resultat i kroppen. Gruppen är större nu än när jag var med sist, ska bli kul att se vad det är för människor med denna gången. 

 

Heja på mig och håll tummarna att kroppen håller =) 

Igår till lunch/mellanmål gjorde jag nyttiga våfflor a la 56kilo och dem blev väldigt goda. Tyckte jag, maken höll inte mer men det är för att han inte är så förtjust i kokos ;)

 

ca 12 våfflor

4 dl mandelmjöl

4 dl kokosmjölk (kung markatta)

8 ägg

4 tsk bakpulver

1 msk fiberhusk

2 krm salt

0,5 tsk bourbon vanilla

1 msk honung

 

Mixa med stavmixer och börja grädda. 

 

Medans dem gräddades gjorde jag min hallonröra.

 

1 paket laktosfri kvarg

1 paket fysta tinade hallon

1 tsk honung

4 droppar stevia vanilj

 

De var väldigt mättande, orkade bara två stycken =) Så vi fick frukost idag också =) 

 

Någon som har något nyttiga våffelrecept utan kokosmjölk? =)

Ibland eller ofta så känner jag att jag svikit de som stöttat mig under alla år nu när jag gått upp i vikt. Jag vet att det inte är så, eller det är iaf vad alla jag pratat med det om sagt. Men kan inte råda bot riktigt på min känsla jag fått. Att våga erkänna det är jobbigt för mig men jag hanterar det ganska bra. Har insett att jag mår bäst av att säga min känsla högt, då blir den liksom uttalad och jag behöver inte tänka lika mycket på den. Detta gäller alla obekväma situationer jag ställs inför. 

 

Just detta med sveket har krupit sig på in under mitt skinn och jag har inte kunnat sätta ord på känslan förrän för någon vecka sedan. Önskar att alla som stöttade mig när jag gick ner för något år sedan kunde göra det på samma sätt igen, små peppord utan att sätta krav. Genuin omtänksamhet och stöttning! Det är det man behöver under en sån här resa =) 

 

Jag kämpar med att intala mig själv att jag inte svikit alla dessa människor inklusive er som varit med i bloggen ett tag. Det kommer, behöver bara bearbetas och hitta ett tankesätt som fungerar när denna känslan kryper sig på. 

 

Håller ni med om att ens sociala nätverks stöttning betyder mycket under en viktresa? 

Idag hade jag tagit upp alaska pollock och räkor från frysen utan att ha minsta aning om vad jag skulle göra =) Hade det fortfarande inte när jag kom hem och tog ut maten.. gjorde lite ihopkok a la Emma och gud så gott det blev =) Kommer jag deifinitivt att göra igen =) och därför delar jag med mig till er nu..

 

I helgen ska jag tillbaka till min hemstad och det är med många känslor jag gör det. Många gamla demoner gör sig påminda och jag gillar inte alls det. Vad gör jag om jag träffar en demon? Hur ska jag då förhålla mig? Om man går på stan i sin fd hemstad så möter man ofta någon man "känner", någon av dem som mobbade mig. Känslan av utanförskap är inte långt borta om de inte skulle hälsa fast jag inte alls bryr mig om dem. Känner mig smått obekväm inför detta men jag är starkare idag än jag var på den tiden. Hur känner ni inför såna här sammanhang? 

 

 

En fin låt som en vän en gång gjorde att jag upptäckte, den har hjälpt mig en hel del. 

Lovade ju att publicera mina träningspass här och jag glömmer det emellanåt. Men ska bättra mig =) Sjukt nöjd med dagens pass, blev tabata blandat med trappträning. Blev kräkfärdig och sjukt trött =) 

 

Åh idag kunde jag äntligen träna igen efter en månads ofrivillig vila. Gick dit med skräckblandad förtjusning, var skönt att gå en dag som denna när det inte var så mycket folk. Hade bestämt mig sedan innan att gå in med självsäkerhet och det var precis vad jag gjorde =) Huvudet högt, plockade fram mina saker jag skulle använda och arrangerade. Sedan startade jag, var så skönt och sjuuukt jobbigt! Vad snabbt man tappar alltså. 

Det blev en WOD enligt bilden =) 

 

Jag hatade att ha kjol och klänning förut. Nu älskar jag det, har sällan byxor på fest längre. Känner mig finare i kjol och klänning =) Har som ni vet gått upp och inte ens då har min som jag kallar det kjolförälskelse borta. Även idag på en 30-årsfest hade jag kjol, paljettkjol. Hade jag aldrig trott för 10 år sedan!! =) 

Man måste kunna ha på sig vad man själv vill och trivs i, skita i vad andra tycker och tänker, eller vad man tror att de tycker och tänker. Om folk i allmänhet hade brytt sig mindre om vad folk har på sig, vad de gör och vad de säger så hade förmodligen vårt samhälle sett annorlunda ut. 

Finns en tjej som gjort att jag alltid känner mig extra fin när jag tar på en kort kjol, förut skämdes jag över mina stor lår och min stora rumpa men nu bland annat tack vare Linnéa så tar jag på mig kjolen med stolthet. Hon sa en gång för längesen, säkert över ett år sedan att jag hade snygga spiror på ett kort på instagram. Det betydde så mycket för mig, mer än hon säkert förstår. 

 

Trivs ni i kjol? =)

 

I torsdags var jag på utvärdering/uppföljning av KBT, hade sån ångest inför det och kunde först inte förstå varför. Men sedan förstod jag, jag ville visa M att jag kunde gå ner i vikt och fått ordning på mitt liv under dessa tre månader. Vilket jag inte gjort och fick därför prestationsångest. Lyckas faktiskt kontrollera min ångest ganska bra periodvis men inte så bra andra perioder. Är dock glad att jag emellanåt kunnat hantera det med hjälp av de verktyg jag fått under behandlingen.

Något jag verkligen måste jobba med är att jag ordnar upp mitt liv och inte går ner i vikt för någon annans skull. Jag ska inte finna motivation i att ni andra bekräftar mig utan för att jag finner inre balans och mental styrka.

 

Åter till KBT-utvärderingen, den gick så mycket bättre än jag hoppats. Var glad men spänd när jag kom dit och var fortfarande glad när jag gick därifrån =) 

 

Tack M för ditt lugna jag och icke fördömande sätt att vara! Har haft fullt förtroende hela behandlingen. Tack för att du trott på mig när jag själv inte gjort det!