Vi är i samma sits - hårt tränandes för att äta rätt, träna rätt och knulla rätt. Ja det där sista låter kanske lite grovt, men det behövs ju faktiskt också. Om man vill ha ett litet kärleksgryn. Det vill ju vi. Ja, inte tillsammans då, utan med våra respektive.

Viktkamp och jag träffades på ett forum för några år sedan och har faktiskt aldrig träffats "In Real Life". Men det gör ingenting. Vi har en fin samhörighet med varandra.

Nu skulle ju inte det här bloggen handla om oss två, enbart. Främst ska det handla om barnlängtan. Kampen mot kilon. Precis vad hennes och även min blogg handlar om.

Att gå, månad efter månad och hoppas med hela kroppen på ett plus. Man överanalyserar allting. Råkar man vara sugen på ostbågar så visst fan är det cravings, är man lite gasig så nog sjutton är det graviditetssymtom, får man en extra finne så nog... ja ni förstår. Det där låter ju ändå rätt humoristiskt. Men det är ett litet helvete. I mitt fall så är det ingen PCO, det är vikten som felar påstår barnmorskorna så jag gör vad jag kan för att gå ned i vikt.

När jag skaffade mitt gymkort i december förra året så var det inte i ren desperation. För då hade jag gett upp, så sätt och vis. Jag trodde att jag alltid skulle vara en tjockis. Däremot behövde jag en hobby, för att slippa tänka..