Träningsabstinens
Man får tid att tänka och reflektera över vad man gör med sig själv både kroppsligt och mentalt när man inte tränar hela tiden. Det är mycket som hänt det senaste halvåret. Jag har insett att känslor inte sitter i vikten och därför borde inte vikthelvetet betyda så mycket men för mig gör det de, som så många vet. Tillbaka till att känslorna inte sitter i vikten, jag tror att när man går ner sakta så är det lättare för hjärnan att följa med på den viktnedgången än om man går ner typ 50 kg på några månader. Har vänner som gjort GBP (magop) och så har dem trott att dem skulle må bra efteråt men så har det inte blivit. Den insikten för dem har nästintill varit förödande, har en vän som fick börja på tunga antidepressiva för att hon blev så ledsen för att hon inte blev lyckligare i takt med att kilona försvann. Detta är något man måste tänka på, bearbeta hjärnan lika mycket som du bearbetar kroppen med träning. Jag tror en kurator eller liknande inte är fel, jag hade kontakt med en kurator i höstas och den tiden med henne har hjälpt mig mycket. Synd att hon slutade annars hade jag nog gått tillbaka och pratat mer nu. Även om man har ett bra socialt nätverk med familj och vänner man kan prata med så är det sunt att prata med någon utomstående som är helt opartisk och som man bara kan kräka av sig på. Tyvärr är ju detta väldigt tabu i Sverige fortfarande, vilket är grymt synd. Tror inte alla antidepressiva som skrivs ut skulle behövas om man fångade upp problem tidigare och vågade vara mer öppna. De antidepressiva läkemedlen som skrivs ut ger ofta mycket biverkningar, både i samband med intag av mediciner och om man slutar med dem.
Sv; hehe jadå inte så mycket att göra hehehe! :)
Jag håller helt och hållet med om att man hade kunnat skippa pillerna om bara någon finns där för personen så de får prata av sig! Men tyvärr är det så lätt att bara här är piller så blir du bra!
Men i längden får man ju ångest över att man måste sluta med dom! Det gör ju inte saken bättre! Så nej mer snack och mindre piller säger jag!
Stolt över dig! <3
Puss
Nej, den sanna lyckan kommer inte per automatik genom en viktminskning. Men jag tycker personligen att jag tivs bättre, det ger ökat självförtroende vilket på något sätt gör mig lyckligare. Naturligtvis är det ytterst individuellt och beror ochkså på vilken viktresa man gjort.
ÅÅÅ! Jag blir trött av att bara läsa om all din träning. Jag tränar ju aldrig, för det är ju det värsta jag vet. Usch!
Men jag beundrar dom som kan och orkar. Har du sen varit så duktig att du har tappat några kilo, så är det beundransvärt. Som väl är, så har jag inte nån speciell övervikt, men skulle vilja väga sådär tre kilo mindre. Men det är en smaksak.
Svar: Tack, tack, tack för din gulliga kommentar.
Gilla
Blir alltid kluven av detta ämne. Har lätt att peppa andra och säga förnuftiga saker som att det sitter inte i vikten, det är din självbild som behöver förändras, du är vacker som du är osv osv. Grejen är att jag tror på allt, när jag säger det till andra. När det kommer till mig själv blir det genast mycket svårare. Jag inbillar mig fortfarande att jag kommer bli lyckligare om jag går ner i vikt, bli mer social, bli älskad... and the list goes on. Många fallgropar på vägen.
Kramizar
Jag håller helt med om att känslorna inte sitter i vikten. Fick rådet av min läkare att "nöja" mig med ca 0.5 kg i veckan så att hjärnan och själen skulle hinna med. För många år sedan lyckades jag gå ner nästan 30 kg på 6 månader men de kom snabbt tillbaka och det tror jag beror på att jag inte hade kopplat mitt ätande till min vikt.
Sv: Jag blir också urtrött på sådant. Har man gått upp under kanske ett par år så måste man väl ändå fatta att det tar lite mer än ett par veckor att gå ner det igen.
Peppkramar i massor till dig
viktiga tankar där :)
tror absolut att man måste jobba med flera delar inom sig för att må bra i själ och hjärta...självkänslan är otroligt viktig...
pepp till dig från mig :)
kramar
Jag vet att antideppmedicin hjälper många från totalt hjärnsläpp...upp till ytan igen. Meeen...
visst kan en eller flera goda kompisar eller nära som lyssnar och fördöker förstå göra en ofantlig insats när nån mår dåligt i själen!
Känslor kan säkeet sitta i vikten...och känslor sitter i inte-samma-vikt-längre!
Ta hand om dig! Ta hand om just Dina känslor på din väg mot ett beundransväret mål!!
Kraaaaaaaaaaaaaam
Tack för titten in i våran blogg och mina galna filosofiringar =.
Jag håller med dig, jag är inte överviktig men har komplex över det lilla överflödet jag har, då menar inte jag att jag är st 34 och har inge fett på kroppen, nej jag är st 38 men överhäng med 0% motivation för träning... jag äter inte så värst dåligt men känner inte det där extra att vilja träna... =( vilket kan dra ner mig lite... men ska försöka nu när skattepengarna kommer för att köpa träning kort =). Kram på dig!
Ha en bra dag!
Jag önskade att jag skulle kunna tycka om att träna. Men tyvärr gör jag ju inte det :(
Kram på dig,duktiga du.
Så sant så.... som vanligt här hos dig ! Kram vännen !!
Du har en viktig poäng. Många tror att viktnedgång, skönhetsoperationer m.fl "fixar allt"!
Det är nog rätt hårt när de sen inser att så inte är fallet. Det är väl inte för intet som människor "pendlar" i vikt och gör fler och fler operationer.. Allt i sökande på lycka. Fungerar sådär bra bara.... :-(
Riktigt tänkvärt inlägg! Är alltid svårt med den där balansgången som är mellan vikten och hjärnan. Jag tror starkt på att man måste ha en större anledning än att "bli smal" om man ska lyckas motivera sig själv. Liksom se de andra fördelarna som att orka mer etc.
Ta hand om dig! Kramar
Tänkvärt!
Ha det bra
Sv: Tack! Börjar känna mig bättre..:)
Hur är det med dig? Börjat tränat igen?
Vilket klokt inlägg...... du kommer att fixa det du föresätter dig om du använder hjärnan samtidigt och det är ju exakt vad du gör! :)
Tack för komplimangen :)
Ja fy ocj usch för dessa piller. Fast de behövs om det inte finns fler andra utvägar dvs...om det är så illa att man inte vill leva längre och har självmordtankar. Men annars tror jag inte man behöver sådant. Själv har jag gått på sådana, tack o lov är jag fri från det. Och jag gick med dem så pass länge att min personlighet höll på att försvinna. Nu är den tillbaka igen och blomman i mig växer för varje dag:)
Jo det ligger nåt i det, med viktnedgång, att det mentala ska följa kroppens utveckling. Du är klok och har bra självinsikt, då kommer man långt:)
Min mage är konstig. Den lever verkligen sitt eget liv. Helt plöstigt sväller den upp , oftast beror det på om jag ätit för stora mängder kvällen innan och sovit för lite. Stress. Jag försöker lyssna på den iallafall i bästa mån. Tack för omtanken:)Kram
Snygg header btw:)
Sv: Skönt att knänen är bättre.
Ja verkligen :)
Nä nu missade du allt. :-) Jag tränade 2 pass fast på olika dagar. :-)
Kram
Antidepressiva ger inte biverkningar när du slutar utan du kan få utsättningsbesvär om du slutar för fort. Biverkningar finns oftast i början när man tar dem och brukar vara symtom på själva sjukdomen ( och man kan testa olika för att se vilka som passar men biverkningarna brukar vara övergående) men självklart ska man få annan hjälp i form av terapi och man ska såklart prova annat först men det har hjälp många jag vet.
Kram!
Förresten jag tycker folk är mer öppna nu med samtals terapi och känns som det verkar vara en trend nu. Kändisar går ju. :-)
Alla kan behöva det! =D
Kram
ja det är bra få prata av sig,=)
ja ush va varmt hehe men tur man har fläkt hemma iaf=)
1. Grymt bra ny header!!!! Otroligt coolt!
2. Bra med träningsabstinens, då längtar du på riktigt.
3. Antidepressiva ser bl a till att du går upp i vikt, vilket groligen är det sista man vill när man vill gå ner. Dessutom blirvman fruktansvärt trött och slö. Så, nope!!!
SV, hehe jaa dom försvinner och kommer tillbaka hela tiden.
Det var alldeles för länge sen jag också tränade...
ALLDELES för länge sen! :-/
Saknar det också.
sv:
Tackar och jag önskar dig detsamma när det väl är dags. :-)
Tänkvärt inlägg. Jag funderar högt lite grann: Är det bra med träningsabstinens? Eller har mat/godisberoendet ersatts med ett annat? I så fall ett mycket bättre beroende. Det har ju varit lite debatt om magoperationerna på sistone, bra att sånt luftas. För, som du säger, vi behöver bli bättre på att prata om sånt.
Glömde säga att du är duktig! Var stolt över dig själv!
massor av kramar till dej jag tycker du är så himla duktig med din träning,
- ville bara önska dig en trevlig helg :)!
Åh, vad fint du har designat om bloggen:))
Kurator är ett jättebra sätt att komma vidare på. det enda sättet att förändra sina tankar är ju att jobba med sig själv och då är en kurator toppen. Jag har provat KBT vilket är toppen i det syftet. Men idag blir det psykolog efter min diagnos...Japp, även om man har sjukdom får man allt jobba med sig själv. Allt sitter ju inte i vare sig vikt eller i en diagnos...
Du peppar mig i min egen viktkamp...tack.
Försök att se det positiva i din vila...snart är du tillbax på banan igen och kroppen mår bra av balans mellan rörelse och vila.
Kramar i sommarvärmen från mig till dig!
Lever man bara sunt och mår bra spelar vikten ingen roll, tycker jag. Så länge man hittar sig själv därnånstans och trivs med sig själv. Handlar mycket om rannsakning och uppbyggnad av självkänslan. Utseendet spelar alls ingen roll.
Åhhh ja den toppingsåsen är mumsig! :D
Som tur var hade Björn Gustafsson ingen seriös roll eller vad man ska säga :P Hans roll var väldigt sprallig och komisk :P
Jag tror inte att jag blir lyckligare genom att gå ner i vikt, bara mitt självförtroende som blir bättre. På ett sätt ökas självkänslan genom att man gör ngt för egen utveckling, men det är inte allt..
Jag vill komma dit du är, jag vill få abstinens...
Tack för titten hos mig:)!
Jag peppar dig och du kommer fixa det här på det bästa sättet! Det viktigaste är ju att man bra:).
Kramar
