En kväll, för några månader sen, blev jag tillfrågad om jag ville skriva ett gästinlägg i denna blogg och utan att tveka tackade jag ja. Det tog cirka två minuter och sen insåg jag vad jag precis hade tackat ja till, ungefär i samma stund kom skrivkrampen. Efter några (en stark underdrift) timmars tänkande och x antal djupa andetag senare säger jag tack till Emma för förtroendet och här kommer resultatet.

I 12 år har jag jobbat med människor som lever på Sveriges bakgård. De som ”lever på mina skattepengar”. De som är delar av anledningen till att vi tar taxi hem från krogen en fredagsnatt istället för att gå tre kvarter. De som inte blivit sedda, lyssnade på eller bekräftade som barn. De som har tagit droger sen du och jag gick i första klass. De som, i stort sett, alla har en åsikt om och framför allt en åsikt i hur de tas om hand efter de har begått ett brott. Åsikter som kommer från människor som aldrig har varit berövade sin frihet. Åsikter som kommer från människor som har haft bättre förutsättningar från första början. Jag jobbar som kriminalvårdare på ett av Malmös fängelser.

Alla som lever i Sverige idag, eller i alla fall de i åldrarna 15-90, har åsikter om hur Sverige ska ta hand om kriminella. Lås in dem på vatten och bröd, lås in dom och släng nyckeln, de får bättre mat än de som går i skolan, de ska få samma behandling som våra gamla och så kan våra gamla få duscha varje dag, äta tre mål mat om dagen och komma ut en timme varje dag. Detta är bara några kommentarer som jag har fått höra genom åren. Jag säger så här, vänd på det och ta det till sig själv. Om det handlar om din pappa, bror, kusin, mamma, faster eller partner hur skulle du vilja att de blev behandlade? Förmodligen vill du inte att vi kastar nyckeln, eller att de inte får någon mat.

Nu handlar det förvisso om kriminella och jag är inte heller för snällare straff, men det som händer med en person som är inlåst räcker ganska långt. Att vara berövad sin frihet gör mer med en människa än vad någon som inte varit där kan ana.

Man kan inte jämföra Kriminalvården med Äldreomsorgen. Äldreomsorgen är urusel, men tro mig ni vill inte att era gamla ska vara inlåsta, att sitta i fängelse är inte det minsta glamouröst. Det är klart att det är bättre att sitta i fängelse i Sverige än i t ex Portugal, men det beror ju på att länderna har olika förutsättningar från första början. Många gånger har jag inte orkat ta diskussionerna, men nu har jag börjat tröttna på alla floskler och saker sagda i okunskap och vill få folk att tänka till innan de pratar, i vad det än gäller. Vi har tillgång till internet och datorer och kan med lätthet hitta information och instruktioner till hur man tillverkar en bomb. Med tanke på det, så tycker jag att det är var och ens skyldighet att tänka och ta reda på viss fakta innan man pratar i saker som man inte vet något om. Självklart ska man ha en åsikt, för diskussioner är viktiga. Det är i sådana man kan komma fram till förändringar till det bättre.

Jag får ofta frågan hur jag kan jobba med alla slags kriminella utan bli förbannad och vilja straffa dem på nytt och för mig så handlar det alltid om att behandla människor med respekt oavsett var i samhället man befinner sig. De har dessutom blivit dömda av Tingsrätt eller Hovrätt, så jag behöver inte döma dem på nytt. Sen är det som så att så länge ingen beter sig illa gentemot mig så har jag ingen anledning att bete mig illa mot någon dem. Som du själv vill bli behandlad behandlar du andra, är det jag lever efter och det gäller oavsett om jag befinner mig innanför stängslet eller utanför. Det kallas social kompetens och sunt förnuft. Ibland upplever jag att klienterna har mer av den varan än de som anser sig vara goda samhällsmedborgare. Om inget annat så kan jag, när jag läser om klientens bakgrund, förstå varför han inte har 100%-ig social kompetens.

Det intressanta är att mitt lilla ”motto” är ett citat från Bibeln, ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt. 7:12, Bibel 2000). Min upplevelse är att det finns en liten klick som hävdar att de är djupt troende, men som ”gömmer sig” bakom Gud. Det är okej att bete sig tanklöst och handla med stundens ingivelse, även om man sårar människor längs vägen. Gud är en förlåtande Gud och finns ju där även för de man har sårat. I min värld borde det vara enklare att vara reko och ärlig om man är troende. Du har ”hittat hem”, funnit ett inre lugn och med det i bagaget så borde det vara lätt att leva efter

Matt. 7:12.

Det jag vill ha sagt är att oavsett vilken tro man har så har vi en skyldighet att visa varandra respekt, för vem är jag att spela Gud och sätta mig till doms över andra?

Låt egot stå åt sidan och tänk med hjärnan och hjärtat. Som du själv vill bli behandlad behandlar du andra fungerar i alla lägen. Det är tillåtet att snubbla, för vi är bara människor och av erfarenheter blir man vis!

När ett barn föds är det tomt. Föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och andra människor och händelser i livet fyller barnet med olika saker som är nödvändiga för att kunna leva ett normalt liv, men det finns ju några som inte har haft den förmånen att få ha ärliga, kärleksfulla och visa människor omkring sig. Vissa klarar sig i alla fall, andra blir invånare på Sveriges ”bakgård” och så småningom kommer de och ”besöker” min arbetsplats. Dessa personer klandrar jag inte. De har inte kunskapen, men om du är en kompetent person med bra förutsättningar, då finns det inga ursäkter.

/Maria