I tisdags förra veckan var jag och tränade med HardCoreMamas som Sara driver och leder. Jag var så nervös att jag ville kräkas men jag gick dit med lite hjälp av J. Ångesten och obehaget var inte lika stort för att hon följde med mig en bit och peppade mig som hon alltid gör. Detta släppte så fort Sara ropade ”Hej Emma” och gav mig en stor varm kram. Där och då släppte all nervositet och jag gav allt från första stund. Jag klarade saker jag inte klarat förut eller trott att jag inte klarat, jag gjorde armhävningar på tå!!!! Inte djupa men jag gjorde det, övning ger färdighet! Insåg efteråt vad det faktiskt var jag hade gjort, jag hade släppt pressen på att klara saker perfekt utan att det handlar om att våga testa och chansa. Det värsta som kan hända är ju att man slår näsan, eller hur?

Jag gick från passet glad, stolt, överväldigad och helt sprallig. Kände mig som en ko på grönbete.

Har fått ett spännande (och skrämmande erbjudande) av Sara som jag fortfarande funderar på, jag vill inte outa vad det är förrän jag bestämt mig om jag bestämmer mig för att ta det.

Vågar ni gå emot obehagen ni får i magen? =)