Toppad glädje och krävande ångest

Helgen har bestått av massa glädje, kärlek, ångest osv. Har varit på LM Events första event i Göteborg med ett härligt gäng tjejer. Tänk att humöret kan svaja så mycket, det är ju för att jag utvecklat lite social fobi.. eller egentligen inte social fobi men ogillar mingelfester. Är så rädd att folk ska uppfatta mig som tråkig som jag tidigare skrivit. Men jag försökte verkligen vara mitt vanliga jag, riktiga Emma tittade fram emellanåt men jag var försiktig. 

 

Det värsta var när vi skulle presentera oss för varandra, jag skulle stå upp och berätta om min blogg. Hjärtat ville hoppa ur halsen på mig, jag svettades och kände mig illröd. Men när jag reste mig upp så ropade Emelie "Åh hej Emma", detta gjorde mig så otroligt glad och tog bort udden av ångesten. Kände hur jag stakade mig men det var kanske bara jag som hörde det, vem vet =) 

 

Men sedan all glädje och kärlek man får på såna här event och speciellt gänget jag åkte med ♥ 

 

Fina Angelica, Vivi och Zandra =)

 

Har varit ett roligt dygn, vistelsen på båten och mer om eventet kommer i ett senare inlägg, är ganska trött efter gårdagen och dagen idag på Gekås på vägen hem =) Avsluta helgen med härlig shopping och nya kläder känns underbart =) Lägger mig idag med ett leende på läpparna och värme i hjärtat ♥

 

 

Märkte verkligen inte alls att du verkade nervös eller stakade dig! Du verkade vara lugn, så det var nog bara insidan det märktes på ❤️ Tack för att du var en TOPPEN rumskamrat! Massa kramar!!

åh va du är go! Tyckte inte alls du staka dig eller verkade vara nervös :)
Jag hade också så otroligt roligt med vårt gäng! Hoppas vi kan styra upp något snart igen :D

Jag ville hemskt gärna gå, men ångesten och all den social fobin gjorde att jag inte kunde:(

Åh det märktes inte alls, du skötte dig utmärkt! Så himla glad av att få träffa dig ytterligare 1 gång i mitt liv! 2 totalt nu och jag hoppas det blir fler!
Många kramar Linda/hummingbird.blogg.se

Det kan varaså himla roligt att göra sånt här.

Hadetbra!

Det märktes inte ett dugg att du var nervös. Men jag vet hur du menar. Efter att vi förlorade Isabella så har jag oxå ggrymt svårt att prata med folk. Känner mig som en utböling som inte vet vad jag ska prata om....
Stor kram!